Tacka vet jag landstinget

Nä. Inte en mus i sikte, varken död eller levande. Men jag låter alla fällorna stå kvar och avvaktar. Trägen vinner.

Möjligen.

Största irritationsmomentet i dag var annars vårt svenska försäkringsbolag, som håller på att driva mig till ett veritabelt vansinne. Det är naturligtvis helt okej att de vill ha kvitton och andra verifikationer på våra vård-utlägg här i USA. Det tar sin lilla tid att fixa ihop allt i rätt ordning, skanna in och skicka över. Det är i sin ordning, det får man ta.

Men dessutom kräver bolaget en ifylld fyrasidig blankett - för varje enskild person och för varje enskild händelse eller vårdtillfälle.

Det låter kanske inte så farligt, men betänk att tre kids var på obligatorisk och sedvanlig check up hos sin barnläkare inför skolstarten (här existerar inget som påminner om den gudomliga svenska skolhälsovården). Bara det är tolv papper att fylla i. Sedan ledde check upsen till två uppföljningar hos läkaren - ytterligare åtta sidor. Sedan lite vaccinationer, streptokockinfektioner, akutbesök på grund av en skadad fot och annat smått och gott.

Allt gånger fyra.

Totalt fick jag trycka ut 44 blankettsidor, fylla i samtliga samt skanna in dem i tur och ordning. Det adminsitrativa arbetet kring några enkla läkarbesök har sammanlagt tagit mer än en hel arbetsdag för er arma bloggare. Tid som kunde ägnats åt betydligt vettigare och roligare saker.

För att inte tala om slöseriet med papper och trycksvärta.

Och så säger dom att näringslivet är effektivt och obyråkratiskt jämfört med den svenska offentliga sektorn. Snicksnack, säger jag bara. Kalla mig gärna landstingskramare, men den här privata vårdadminstrationen slår definitivt alla rekord när det gäller meningslösa dokument och byråkratiskt överarbete.

Nu återstår väl bara att bolaget vägrar ersätta våra utlägg också. Så vi får ta en ny djupdykning ner i nya dokument.

Annars är allt bara bra här i Distriktet.