Understundom, när andan faller på och mitt sinne för klassinriktad humor slår till, brukar jag kalla mig Pedro. Det är Pedro som fixar och donar här hemma. Städar, snyter barn, handlar, lagar mat, lagar trasiga dörrar. Pedro är en symbolfigur för alla de latin- och sydamerikaner i USA som ser till att det här landet fungerar. De är ofta här illegalt. De jobbar häcken av sig. De är ofta kraftigt underbetalda och tvingas ha flera jobb för att klara av att spara pengar eller skicka hem en slant till sina anhöriga i Mexico, Uruguay, Honduras eller Peru.
Det finns sannolikt åtminstone tio miljoner papperslösa personer som visas i USA utan de tillstånd som krävs. Vissa menar att de är uppemot 20 miljoner. Man ser dom som nannys på lekplatser, som städerskor eller trädgårdsskötare i de rikas hem, som knegare på byggen runt om i stan.
De riskerar ständigt att upptäckas och skickas ut ur landet. Normalt saknar de alla former av rättigheter och försäkringar. Blir de sjuka eller skadas så finns det ingen sjukförsäkring som garanterar en inkomst under den tid de inte kan jobba.
Tanken slår mig när nu Pedro har drabbats av både en rejäl förkylning och kraftigt ryggskott. Pedro kan lätt omvandla sig till Peter och ta hand om sig själv utan att riskera att svälta ihjäl eller bli av med sin inkomst. Jag kan halta till soffan, palla upp ett gäng kuddar, ta fram en bok och försöka glömma ryggvärken. Ingen eller inget tvingar mig att arbeta medan jag är sjuk (förutom att jag måste lämna och hämta barnen när hustrun inte kan det, men det är ingen större sak).
Pedro hade garanterat svalt några smärtstillande tabletter och gått till jobbet som vanligt på morgonen, trots ryggvärk och halsont.
Peter, däremot, ser fram emot ett par timmars skön avkoppling framför datorn kl 1 pm lokal tid. Då börjar nämligen matchen på Malmö Stadion. GAIS gästar Di Blåe, där Atleternas förre tränare, Roland Nilsson, numera är tränare. Återkommer med en sportrapport vad det lider.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar