Springfest som höll på att sluta med katastrof

Det var springfest i dubbla upplagor i Georgetown DC i dag, lördag. Och mellan festerna höll det på att bli en riktig katastrof. Nästan.

Dagen började för min del i ottan (ja, hustrun hade ju redan varit uppe några timmar och jobbat, men i alla fall), eftersom jag lovat att hjälpa till med fixande och grejande inför den stora vårfesten (Springfest) på skolan.

I ett par timmar bar jag bord, satte upp tält, skruvade och trixade. Sedan började partyt. Här fanns en klättervägg, hoppborgar, stora rutschkanor, disco, mat i massor och en massa annat skoj. Populärast var nog en rolig badlek som gick ut på att ett barn satt på en planka medan andra barn försökte träffa en knapp med bollar. Vid träff vek sig plankan och barnet åkte i vattnet. Jättekul. Särskilt som det var drygt 30 grader varmt i luften.

Efter några timmars lek och stoj ropade någon att hurrikanen kommer och alla sprang in i skolan. Sedan ropade någon att tornadon kommer och alla sprang ner i källaren. Regnet öste ner på tropiskt sätt, det började blixtra och dundra våldsamt och efter en stund blev det översvämning i källaren. Och lite senare, efter en jätteknall, så började det lukta väldigt mycket brandrök. Så vi fick hastigt evakuera skolan. Och runt 20 brandbilar, ambulanser och polisbilar kom körande i våldsam fart. Någon brand hittades dock inte. Däremot blev rätt många barn - och en del vuxna - skrämda från vettet av all uppståndelse.

Vi gick dock nöjda hem med en hop ungar efter den äventyrliga dagen. Nästa springfest stod för dörren. Jag hade nämligen anmält mig till Georgetown Classic, ett 8 km-race längs Potomac River.

Med en egen liten hejarklack drog jag ner till starten och körde enligt devisen "gå ut våldsamt hårt och krokna efter tre kilometer". Jag lyckades följa den taktiken närmast perfekt, men klarade mig trots allt i mål på den i sammahnaget utmärkta tiden 36,34. Det skulle ungefär motsvara 45 minuter på Midnattsloppet. Med den skillnaden att Georgetown-loppet är helt i avsaknad av backar, likt den upp till Sofia kyrka på Söders höjder.

Hur som helst. Min kalla öl efteråt satt som en smäck.

Syster Yster mot nya höjder på skolans Springfest.

Lillebror åkte ungefär 500 gånger i den här rutschkanan...

...medan Big Brother intresserat tittade på.

Ja, sen var ju också Lillebror tvungen att prova dessa smakfulla glasögon.

Bloggaren med sin hejarklack inför loppet på lördagskvällen.

Mitt startnummer. Varför jag publicerar den här bilden? Ja, säg det.

Men den här bilden är ju fullständigt lysande. Jag springer i mål på rekordtiden 36,34. Bara 8 minuter efter segraren. Foto: Dottern

Stolt och nöjd. Observera Charlies beundrande blick nere till höger.