söndag 10 januari 2010

Då går jag ner i min källare

Hustrun har åkt på bilmässa i Detroit (var annars ska en bilmässa hållas?), så jag är ensam och solo med tre kids den kommande veckan. Och solot drog igång med en rivstart denna soliga och kalla söndag i Distriktet.

Det började med att jag körde Lillebror till det första av dagens två födelsedagskalas. Därefter letade jag parkeringsplats i tre timmar, söndagsförmiddagar är en skräck för oss utan fast parkeringsplats eftersom halva stan kommer hit för att gå i någon av de 200 kyrkor som finns i Georgetown. Och alla åker bil.

När jag väl lyckats hitta en plats några kilometer härifrån, så aktiverade Pedro (= jag när jag gör någon nytta) de två äldre kidsen i ett rejält städprojekt som tog resten av förmiddagen i anspråk. Men nu är det rent och finfint överallt.

Vid lunchtid hade jag precis gått ner i mitt gym (= en träningscykel placerad bredvid värmepannan i källaren), när dottern kom på att hon skulle leka med en av sina kompisar. Så det blev en ny bilkörning till min stora glädje. Och en ny jakt på en parkeringsplats...

Därefter kom ytterligare en av hennes kompisar, så huset fylldes av tjejer. Jag drog mig skyndsamt ner i källaren igen.

Rent parantetiskt: Minns Pierre Isacssons gamla fina slagdänga: "Då går jag ner i min källare, där lever jag sällare"... Hans basröst var inte att leka med. Tragiskt nog var han en av dom som dog i samband med Estonias förlisning. Så kan det gå, som Kurt Vonnegut antagligen hade uttryckt det. Slut på det rent parantetiska.

Så jag cyklade i 40 minuter, höll en snitthastighet på drygt 30 km/h samt brände 554 kalorier - allt enligt mätaren på cykeln - medan jag lyssnade på världens roligaste radioprogram: Car Talk på NPR. Kan rekommenderas.

Efter dusch och sen lunch, satte jag mig med en massa papper som måste skickas in till de skolor som dottern ansöker till. Hon går ju tyvärr sista året på vår kära kommunala elementary school. Det är en dryg och blankett-rik process att ansöka till skolor i USA - tro mig!

Och nu ska jag gå iväg några kilometer till bilen för att åka iväg till Falls Church, Virginia för att hämta Lillebror och ytterligare två av hans kompisar.

Så går en söndag här i Distriktet...


2 kommentarer:

Taina sa...

Åh vad roligt att lyssna på den igen!!! Den tränade vi jämt på inför våra revyföreställningar när vi skulle sjunga upp (ner). Tack för den :D

Peter sa...

Jo, den där slagdängan ser till att pröva ens djupaste toner...