Dessa datorer

Det finns få saker som gör mig så irriterad som datorer (det skulle möjligen vara när GAIS förlorar genom att släppa in ett mål i 89:e minuten - vilket ju tyvärr händer rätt ofta). Alltså, så länge datorerna funkar är det inga problem, jag håller mig lugn och sansad. Det är när jag måste göra något tekniskt med dom som mitt tålamod har en tendens att bli väldigt begränsat.

I en månad har jag nu fått små irriterande budskap om att något slags virusprogram upphört att gälla. Självfallet har jag bums deletat dessa små irriterande budskap eftersom de sannolikt ändå bara är någon form av spam. Jag har ju ett mycket bra fungerande virusprogram på min dator som jag vet gäller åtminstone fram till augusti i år.

Häromdagen slumpade det sig dock att jag, mer eller mindre av misstag, faktiskt läste igenom ett av de små irriterande budskapen. Och då insåg jag att det i själva verket handlade om om barnens dator, som de fick som en gemensam julklapp för ett drygt år sedan.

Det var alltså den datorn som varit utan virusskydd sedan den 24 december 2009.

Jag förbjöd omedelbart barnen att använda datorn och i går kväll satte jag mig för att köpa och ladda hem en förnyad version, giltig i ett år.

Nu kan man ju tro att detta bör vara en rätt enkel sak att göra. Men nehe då. Jag ska bespara er alla detaljer, men jag min upprördhet över alla dataföretags erbarmliga instruktioner steg snabbt till historiska höjder.

Detta gick förstås ut över barnen, eftersom hustrun (som normalt får ta emot alla okvädningsord) är bortrest (läs mer om det nedan). De tre små liven satt bleka och tysta nere i vardagsrummet, hungriga, övergivna och rädda, medan jag orerade och kastade pennor och sudd uppe i Syster Ysters rum, där datorn för tillfället var placerad.

Två timmar senare hade jag dock, mot alla odds, lyckat både ladda ner och installera rätt programvara, kört en scanning (det fanns naturligtvis inga virus på datorn, allt är sannolikt bara ett påhitt för att få mig på dåligt humör och lura mig på 66 bucks) och släckt ner datamaskinshelvetet.

Sedan lagade jag mat, bad barnen om ursäkt och ägnade resten av kvällen åt att tvinga in samtliga hemmavarande kids i duschen samt kolla in finalspelet i amerikansk fotboll.

Katastrofrapport: Hustrun är kvar ute på ett skepp i den karibiska sjön. Läget verkar vara under kontroll. Hon åker sannolikt tillbaka till Guantanamo i morgon, tisdag. Och därefter tar hon första möjliga flyg till Miami för vidare transport till DC. Bör vara hemma igen på onsdag, men osvuret är bäst.

Kan även meddela att jag har skrivit en knivskarp analys inför Barack Obamas första state of the union-tal nu på onsdag kväll. Read all about it på min andra blogg, Amerika-reportage.

Slutligen, en väderrapport: Verkar som vi fått hit brasseväder. Det regnar och är nästan 20 grader varmt (18 grader på fönstertermometern just nu).