MLK Day i USA

I morgon, måndag, är det Martin Luther King Day här i USA och skolor och annan offentlig verksamhet är stängd. Det är en av totalt elva nationella amerikanska helgdagar.

Martin Luther King föddes den 15 januari 1929, vilket för övrigt är exakt ett år och två dagar efter min mammas födelse. Och 79 år och fyra dagar efter King föddes min yngsta brorsdotter.

Martin Luther King Jr skulle alltså ha fyllt 81 år i fredags. Mor fyllde 82 år i onsdags. Och brorsdottern blev hela två år i måndags.

Stort grattis hela gänget!

Martin Luther King Day infördes i mitten av 1980-talet och beslutet var inte okontroversiellt. Såväl dåvarande president Ronald Reagan som flerfaldiga presidentkandidaten John McCain och en hop andra tongivande republikaner var emot. Bland annat tog man upp Kings kritik av Vietnamkriget som argument mot att införa en särskild helgdag med hans namn. Och bakom de offentliga argumenten dolde sig garanterat även en rejäl bit gammal osympatisk rasism (därmed inte sagt att McCain är eller har varit rasist). Som senator från Arizona gillade McCain att hans hemstats guvernör till en början vägrade erkänna helgdagen - men han ändrade sig så småningom och uppmanade guvernören att införa helgdagen. Och Reagan blev faktiskt den president som till slut skrev under beslutet, efter en framgångsrik kampanj med miljontals amerikaner engagerade och där Stevie Wonders hit "Happy Birthday" spelade en icke oväsentlig roll.

Här i DC är det knappast många som ifrågasätter att Martin Luther King ska ha sin egen dag. Det var här han höll sitt klassiska "I have a dream"-tal och det var mordet på honom som var den tändande gnistan för de omfattade våldsamheter som skakade stan under våren 1968. Det var då den berömda dinern Ben's Chili Bowl på U Street fungerade som ett slags informellt högkvarter för dom som ledde kampen mot rasism och för lika rättigheter.

Allt sedan dess har Ben's varit en symbol för inte bara DC:s utan för hela landets medborgarrättsrörelse. Det var således helt logiskt att president Obama stack hit efter att han blivit vald till president (fast tio dagar inna han tillträdde). Och måhända var det även en aning symboliskt att han besegrade just McCain i valet...

Hur som haver. I torsdags var Syster Yster på Ben's och käkade. Hela klassen var på teater på Lincoln Theater som ligger alldeles intill och sedan bjöd en av föräldrarna hela gänget på lunch på det berömda stället (som inte bara är presidentens utan även min hustrus favvohak i Distriktet - själv är jag nog mer inne på Jimmy T:s på Capitol Hill). Dottern tog en korv och drack en apelsinsoda därtill. Sedan fick dom se en film om medborgarrättskampen i allmänhet och om Ben's Chili Bowl i synnerhet.

I övrigt att rapportera: I lördags sprang jag för första gången på en evighet. Det blev drygt tio kilometer i härligt vårväder (runt tio grader varmt). Det var rätt segt till att börja med, men kändes betydligt bättre när jag, min vana trogen, hamnade mitt i ett lopp och plötsligt fick en massa glada tillrop under de sista tre, fyra kilometrarna. Och när jag närmade mig mållinjen visste jublet inga gränser. Fast det övergick i chockade utrop när jag sprang bredvid den där mattan som tar tiden (via ett chip som man fäster på sin sko). Och när jag sedan fortsatte springa på andra sidan målet visste förvåningen inga gränser.

Men jag sprang på och never looked back. I never do.

I dag har jag vilat hela dagen. Det mest ansträngande var nog att gå ut med soporna.