Vi har inlett den sista veckan innan vardagen börjar dra igång så smått. Lillebrors skola startar nästa vecka och vi vet ännu inte vem som ska bli hans lärare. Men det blir säkert bra. Vår kommunala skola må vara fattig, med bristande lokaler och halvkass skolmat. Men alla lärare vi stött på hittills har varit helt suveräna.
Engagerade, kompetenta och dessutom väldigt trevliga.
Jag har sannolikt berättat det förut, men från och med i höst kommer våra tre barn att gå på tre olika skolor. Vilket naturligtvis innebär en del logistiska problem. Men det ska väl lösa sig. Big Brother har ju börjat ta tunnebanan på egen hand. Och förhoppningsvis kan vi hitta någon att samåka med för Syster Ysters del. Om inte annat bör till exempel Michelles och Baracks dotter kunna ta vägen förbi vårt hus på morgonen, på väg från Vita Huset.
Den här veckan blir således något av en sommarfinal. Vi hade egentligen hoppats på att åka iväg upp mot New England, men det hinns inte med. Istället blir det förhoppningsvis några endags-utflykter. Bland annat har vi pratat om en heldag uppe i Appalacherna (cirkus två timmars bilfärd härifrån) samt en dag på nöjesfältet Six Flags, som ligger strax öster om Distriktet.
Denna måndag har mest ägnats åt poolen. Lillebror simmade tolv meter, Syster Yster slog tre volter under vattnet och Big Brother höll jämn fart med mig när vi körde 25 meter crawl.
Eller om jag ska vara ärlig var han nog en aning snabbare. Det är en aning pinsamt, eftersom jag brukar skryta om min bakgrund som simmare - jag tränade simning i ett par år med OSS - Oskarshamns Simsällskap. Min specialdistans var 50 meter ryggsim, men jag var rätt okej i både frisim och bröst också.
Så i dag lät jag generöst Big Brother få tio meters försprång innan jag startade. Min uppskattning var att det skulle innebära en rätt jämn målgång. Jag tog det rätt lugnt, ville ju inte förnedra grabben.
Döm om min förvåning när jag aldrig kom ikapp.
Så nästa längd lät jag honom få bara fem meter. Och tog i rejält. La in bensparken, som vi säger. Få andningar. Samma sak. Han var redan i mål och stod nonchalant och visslade när jag flämtande nådde kaklet.
Tredje gången gillt, tänkte jag. Denna gång startade vi samtidigt. Vi låg bredvid varandra i cirka 15 meter. Jag lyckades inte dra ifrån. Snarare tvärtom. Så började han skratta och tvingades avbryta loppet. Det fungerar inte så bra att skratta och crawla samtidigt.
Så man kan möjligen säga att jag vann på walk over. Möjligen.
Gubben börjar bli gammal.
3 kommentarer:
Bra jobbat av Big Brother! Du kan väl trösta dig med att det är naturens gilla gång att barnen "springer om en" - det blir bara så väldigt konkret ibland...
Det fixar sig nog med logistiken. Barackens barn har väl en fin skolskjuts som kan svänga förbi er...?
Sånt är livet. Det är inte så dumt att bli gammal om man jämför med alternativet.
Dessutom - kanske även du - blir man liten aning klokare med åren (kanske).
Men bli inte en sån som redan nu börjar hänga upp dig på att du blir äldre. I så fall häng upp dig någonannanstans.
Kom loss och lev!!
Fegt nog håller jag med både Hanna och Werner. Det är livets gång och inte så mycket att hänga upp sig på. Men fördömt retfullt i alla fall...
Skicka en kommentar