Ensam och övergiven

Hustrun har stuckit till händelsernas centrum här i USA just nu (Tucson, Arizona) och kidsen och jag är ensamma och övergivna mitt i snöstormens öga här i Distriktet.

Nu går det ju ingen större nöd på oss. Vi har ägnat större delen av kvällen åt att spela TV-spel, med förslitningsskador som följd, och nu ligger jag och slappar framför TV:n och hockeymatchen mellan Caps och pantrarna från Florida. Man kan förledas att tro att just pantrar från Florida vore tämligen lätta att besegra. För har vi någonsin sett en floridapanter på is? Nono.

Men icke sa Nicke Bäckström. Caps ligger under med 2-0 efter första perioden och spelar tämligen uruselt. Å andra sidan kan det troligen bara bli bättre.

Eller inte.

Snön vräker väl inte ner direkt, men det är ett tunt täcke på trottoaren utanför. Hustruns flygmaskin ner mot de södra delarna av USA kom iväg, men dte var viss med nöd och näppe. Hon rapporterar om många inställda flighter.

Barnen hoppas intensivt på stängda skolor i morgon och det är väl inte omöjligt att det blir så. Eller åtminstone att det blir late start. De skolansvariga brukar skjuta upp skolstaren ett par timmar om det kommer en smula snö, men inte tillräckligt med snö för att motivera en ledig dag för alla lärare och elever och därmed stora problem för alla arbetande föräldrar.

Jag har inget emot late start, det innebär sovmorgon för mig. Men problemet är att jag sannolikt måste gå upp tidigt hur som helst och kolla skolorna webbplatser för att avgöra om jag fått en sovmorgon eller inte. Och då lär jag ju ändå vara vaken...

I övrigt denna dag: jag tog mig samman, trotsade kylan (runt nollan) och sprang tio kilometer längs floden. Snittid på strax under 5:30/km. Helt okej med tanke på temperaturen.

Jakten på min nya kropp är i full gång.