"Det värsta jag varit med om", skrev Pelle.
Snön som föll i går var inte att leka med. Den var extremt blöt och tung och föll tätt. På bara någon timme var en del vägar svårframkomliga och efter några timmars intensivt snöande var det i stort sett omöjligt att ta sig fram på vissa sträckor. Jag hörde på radion att hundratals personer helt sonika hade övergivit sina bilar på George Washington Parkway, som var helt igenkorkad.
DC-regionens snöbekämpning påminner inte särskilt mycket om den svenska. Plogbilar finns knappt att uppbringa. Här angriper man snön främst genom att slänga ut några tusen ton salt. Men när det kommer i sådana här mängder räcker det inte med saltet.
Dessutom har tusentals personer strömavbrott som en följd av att den tunga snön tyngt ner elledningar så de brustit eller så har träf fallit över dem.
Själv hämtade jag som vanligt kidsen runt halv fyra i går och precis när vi skulle köra hem började snön att falla. Sedan fortsatte den att falla i ganska exakt sex timmar. Vi insåg rätt snabbt att det inte skulle bli någon skola för barnen i dag.
Och det blev det förstås inte.
Men jag ska inte klaga. Jag fick en del gjort i alla fall och på förmiddagen stack vi upp hela gänget till Montrose Park och åkte pulka. Det var första gången den här vintern - och kanske den enda... Snön lär väl inte ligga kvar särskilt länge. Det har varit en vacker dag, hur som helst. Soligt och runt fem plusgrader mitt på dagen. Som en vårdag i fjällen.
För övrigt har vår lokala skola redan meddelat att den startar två timmar senare i morgon.
Varför?
Det vet jag faktiskt inte. Men det ska visst komma lite mer snö i natt. Möjligen.
Tjejerna slänger sig ut nerför branterna i Montrose Park.
Lillebror gör sig redo för ett nytt åk.
Big Brother tvingades motvilligt acceptera att skolan var stängd denna torsdag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar