Nostalgi blir allt trevligare

Var på ett seminarium om missbruk i går kväll och gick sedan omedelbart till en krog och drack några öl.

Hade stämt träff med en gammal vän från förr. Jag kom in i baren och såg mig lite vilset omkring i några sekunder, innan han kom fram och ropade mitt namn. Vi insåg snabbt att vi troligen inte har setts på 30 år. Minst.

Makalöst.

Ändå hade jag inga som helst problem med att känna igen min gamle kompis. Han var sig lik, både till utseendet och sättet. Okej, lite hjälp har jag möjligen haft via foton på Facebook, men jag är rätt säker på att jag hade känt igen honom ändå.

Nu bor han i USA sedan många år, är amerikansk medborgare och grundligt etablerad.

Det blev en kväll med många nostalgiska minnen, namedropping och funderingar kring hur det egentligen var på där den tiden, i den lilla staden Oskarshamn på 1970-talet. Vi bodde i samma bostadsområde och gick i parallellklasser i både mellan- och högstadiet.

Jag tror att vi båda kände att vi med åren (herregud, vi fyller 50 år nästa år) blivit allt mer intresserade av att titta bakåt. Jag antar att det är naturligt. För min del innebar mammas bortgång förra hösten att jag plötsligt kände ett större behov av att lära mig mer om min bakgrund. Fast det där har jag skrivit om förr, så jag ska inte tjata mer om det.

Vi hade hur som helst ett par ytterst trevliga timmar där i baren. Nostalgi är ofta trevligt. Och blir allt trevligare.

Annars präglas denna dag mest av att våra kära gäster nu är på väg hem till Sverige efter nästan precis två veckor här. Det har varit utomordentligt trevligt att ha dom här och de är redan saknade. Särskilt kul var det att kusin L verkade stortrivas här hos oss!

Nu ser vi fram mot julen, då vi får nästa släktbesök - både från Brasseland och Svedala. Men först är det Thanksgiving.