Nu är det krig!

Vi har åter oväntat besök i huset. I fredags kväll påstod Lillebror att han sett en mus i matrummet. Eftersom den lille grabben stundtals har en rätt så livlig fantasi - vilket är något bra att ha - så reflekterade jag inte så mycket över det. På lördagskvällen, när vi hade våra svenska North Carolina-kompisar på besök, konstaterade plötsligt en av gästerna att "det verkar som ni har en husmus" och pekade. Mycket riktigt. En mus sprang obekymrat fram och tillbaka i matrummet. När jag närmade mig den, fann den för gott att krypa in i väggen - det finns gott om skrymslen och vrår att dra sig undan på för en mus i det här gamla huset.

På söndagen städade jag ur ett skåp och tyckte mig se något brunt som hastigt rörde sig i springan mellan bortre skåpsväggen och ytterväggen.

Och i morse var det dags igen. Syster Yster var nere i köket och trallade och fixade frukost strax före sju och jag kom precis in i köket når två saker hände samtidigt: En mus sprang rakt över köksgolvet och dottern skrek.

Sedan sprang hon ut ur köket poch vägrade gå in. Jag fixade frukosten till både henne och mig och kunde konstatera att denna husmus var ovanligt förslagen och sprang runt tämligen oblygt och letade efter godsaker i hörnorna.

Då bestämde jag mig. Nu är det krig.

När barnen var levererade till sina tre olika skolor, tog jag cykeln upp till vår lokala hardware-butik och investerade i totalt åtta olika fällor. Den ena hemskare än den andra. Sedan ägnade jag en stor del av förmiddagen åt att gillra och placera ut fällorna.

Tror ni att musen behagade låta sig luras?

Nej.

Istället förflyttade den sig till vardagsrummet och hallen - de utrymmen på bottenvåningen där jag inte placerat ut några fällor eftersom den dittills inte synts till just där. Jag var väldigt nära att sparka ihjäl den - jag skyr numera inga metoder - men den rackarn smet ner för källartrappan i sista stund.

Nu har jag totalt ett tiotal fällor gillrade runt om i huset, försedda med jordnötssmör och andra lockmedel. Ger inte det här resultat så cyklar jag upp och köper ytterligare ett gäng fällor i morgon bitti.

Är det krig så är det.

Enda problemet är att vi snart knappt kan röra oss i huset utan att få en tå i kläm i någon fälla. Och med tanke på hur min högra stortå mår för närvarande (se förra inlägget) så känns det inte riktigt bra.