Om det här med att bli äldre

Jag kommer ihåg hur det var när jag var liten. Dagen före födelsedagen. Jag gick omkring och liksom hoppade förväntansfullt och timmarna gick oändligt långsamt och varför blev det aldrig kväll så jag kunde gå och lägga mig och somna och vakna när mamma och pappa och brorsan kom in i mitt rum och sjöng och jag fick presenter.

Det var helt enkelt olidligt spännande.

Det har gått några år sedan dess. Det är inte riktigt lika spännande längre.

Faktum är att jag går in på mitt 50:e år om ett par timmar, Ja, i själva verket har jag redan gjort det eftersom jag föddes i Västervik, Sweden, den 5 november. Och det har redan varit den 5 november där på andra sidan Atlanten i tre timmar.

Här är det dock fortfarande den 4 november, vilket gör att jag möjligen fortfarande bara är 48 år. Eller kanske just fyllt 49. Jag vet inte. Det hela handlar troligen om tidens och rummets krökta linje. Einstein och jag och relativiteten är ju som handen i handsken. Kanske.

Men bortsett från alla filosofiska resonemang, så är en sak alldeles klar:

Jag har aldrig varit så gammal som jag är just nu. Det gäller för övrigt även er som läser det här.

Nåväl. Jag kan meddela att svärföräldrarna och kusin L lyckligt landat i det gamla landet. Och att Caps spelade riktigt bra i kväll och vann övertygande, 5-1, mot Hurrikanerna från norra Karolinerna.

Nu ska jag gå och lägga mig och vakna till vacker sång.