Sommaren kom plötsligt tillbaka på allvar här i Distriktet. 23 grader på eftermiddagen och hade jag inte haft min förbaskade smärtande tå hade jag säkert stuckit ut och sprungit någon timme. Men det har jag, så jag gick ner i gymmet (motionscykeln bredvid pannan i källaren) istället och körde ett hårt pass i ren frustration.
Frånvaron av träning börjar på allvar märkas när jag stiger upp på vågen - särskilt i kombination med allt kvarvarande godis från halloween och från min födelsedag för några veckor sedan...
Och snart så är det Thanksgiving och därefter jul - jag kommer antagligen att rulla in i det nya året.
Nä, det gäller att disciplinera sig. Egentligen är det ju rätt enkelt: Äta mindre. Röra sig mer. Och dessutom äta rätt. Skära ner på ölen är en framgångsväg, det har jag märkt förut. Liksom att försöka undvika glass- och godisätande på kvällarna. Mindre portioner tror jag också på.
Bara äta äcklig mat är också en bra metod.
Hursomhelst så är det snart dags för den traditionella hårklippningen inför julen, där försvinner det ju en del. Och sedan väger jag mig alltid med glasögonen på, således ytterligare vikt som egentligen inte ska räknas.
I övrigt går allt sin gilla gång här i Distriktet. Barnen mår bra. Hustrun är fortfarande på turné och väntas komma hem på torsdag eller fredag. Och jag sitter mest bunden framför datorn med diverse skrivprojekt.
Slutligen: Kom på mig själv gå och nynna på den här gamla slagdängan tidigare i dag (se nedan). Läs nu inte in något särskilt i det, för guds skull. Visste ni att ursprungstexten tydligen är skriven av Jacquel Brel? Det visste inte jag. Däremot kommer jag ihåg att den gick upp som en raket på Tio-i-topp 1974. Jag bandade alla Tio i topp-program på den tiden. Visste ni förresten att Lill Lindfors var den första programledaren för programmet? Och att det lades ner redan sommaren 1974?
Det känns som det var i går.
5 kommentarer:
Klippa håret är en bra viktminskningsmetod. Jag kapade två decimeter och det försvann säkert några hekton.
Jag antar att du är lite lovesick efter hustrun om du nynnar på något så smörigt som Seasons in the sun ...
I vanlig ordning har du säkert rätt i din analys, AL!
Smörig? Jag tyckte den var underbar!
Lite smörig är den allt...
OK, liiiite smörig, men trallvänlig!
Skicka en kommentar