Sent omsider har jag blivit fejsbokare. Jag har i och för sig haft ett FB-konto i flera år, alltsedan min gode vän Martin B bjöd in mig till något som jag inte ens fattade vad det var och som jag därefter omedelbart glömde bort.
Så för några veckor sedan påpekade Christina N, en gammal vän från Småland, att jag borde bli kompis med henne inte bara i verkligheten utan också på den där fejsboken. Så jag gick in på facebook.com och lyckades på något märkligt sätt knäcka alla koder och komma in på min egen sida (eller vad man nu säger). Och tro det eller ej, men där fanns ytterligare en kompis - Jorun N - så plötsligt hade jag tre vänner på FB.
Sedan var jag fast i FB-träsket.
Jag har alltid varit urusel på att hålla kontakt med folk. Gamla kompisar som jag umgåtts med intensivt under flera år har liksom bara försvunnit ut ur mitt liv när dom eller jag flyttat. Och jag har flyttat runt rätt mycket i mitt liv. Första åren i Västervik. Sedan skolgång i Oskarshamn. Stockholm ett par svängar. Öland. Göteborg i nästan tio år (med avbrott för ett gröna vågen-år ute in the middle of nowhere). Här och där i Skåne i åtta år. Stockholm igen i tio år. Och nu DC sedan snart tre år.
Så den bärande tanken bakom FB, nätverkandet, har nu blivit ett sätt för mig att återupptäcka min egen historia och återuppta åtminstone några av gamla kontakter.
Det började med att jag kollade in Christinas nätverk och omedelbart kände igen flera gamla kompisar. Några hade jag inte haft någon kontakt med på 30 år. Sedan hittade jag en bunt kompisar från Göteborgstiden. Därefter vandrade jag vidare till min Skåneperiod och identifierade gamla kompisar i parti och minut (dom är intensiva fejsbokare, mina gamla skånekontakter, möjligen för att de flesta är journalister). Och sedan uppdaterade jag med en del mer "nutida" kompisar, främst i Stockholmstrakten och DC.
Och vips hade jag mer än 60 personer i mitt personliga nätverk på facebook, från i stort sett alla perioder av mitt liv. Från ungefär fjärde klass till just nu.
Det är uppriktigt sagt jättekul. Jag vet inte vad som gör det så intressant. Kanske ett ökat behov av att söka mina rötter, nu när jag är både gammal, alltmer nostalgisk och utlandsboende?
I övrigt kan meddelas:
- att jag lyckades ta en 50-minuters cykeltur i källaren i dag,
- att jag jag inte har ätit en enda bit av den där goda chokladen,
- att jag stekte potatisplättar för första gången på flera år - jättegott,
- att jag inte ringt någon tandläkare - något kom emellan
Caps (jag pratar hockey här) vann kvällens match mot senatorerna från Ottawa med 5-2 och Nick Bäckström scorade två gånger. Kul för grabben.
6 kommentarer:
Det gäller att välja sina vänner i facebook - att hålla dialogen i gång med 60 st kommer nog att ta alla din tid. Vi är inne i en spännande utveckling med e-mail, bloggar, facebook och twitter och det gäller att kommar fram till hur man vill och kan utnyttja dem. Det skulle vara trist om du sjönk djupt ner i FB-träsket i stället för att lära dig att surfa på FB-vågen. Lycka till!
Du ser väldigt fräsch ut på bilden i Facebook, om man betänker att du är född 1922.
Själv blev jag så inspirerad av ditt inlägg att jag loggade in på Fejsbook igen - efter en låååång paus. (Jag menar, är det någon gång i livet man ska ha ett konto där så är det väl när man emigrerat, eller hur?)
Men oj, jag blev alldeles trött när jag tittade in där. Det är liksom så himla mycket krims-krams runtomkring själva vänskapandet. När jag hämtat mig från chocken kan vi väl bli kompisar även där vettja?
/Hanna
Nä, jag tror knappast att jag kommer att hålla igång dialoger med alla. Men bara det faktum att de finns där om man skulle få för sig att ta kontakt känns både spännande och roligt. Jag tror att jag kan surfa på träsket...
Jo, jag bär min ålder med viss heder.
Hanna, strunta i krimskramset. Jag har inte ägnat en minut åt det. Jo, någon minut kanske. Men inte mer... Och upp med hakan, Rio ligger väl kvar för senare besök?
Men varför, VARFÖR, 1922?
Varför och varför... Man kan väl inte rå för att man är född ett specifikt år? Fråga mina föräldrar!
Skicka en kommentar