På det magiska, eller rättare sagt tragiska, datumet 11 september (terrordåden 2001, Anna Lindhs död 2003) är det dags: Jag ska kuta en halvmara här i DC. Anmälan är gjord, det finns ingen återvändo.
Detta bör ytterligare motivera mig när det gäller kampen för att reclaima min kropp. I dag blev det ytterligare fem kilometer i 35-gradig värme. Kilona bara rinner av mig. Bokstavligt.
Det är bara att hoppas att den 11 september inte blir någon olycksdag för er försynte bloggare.
Annars är det mest innevistelse som gäller i hettan. Jag tog med bröderna Brothers och spelade tennis någon timme i förmiddags och det var precis vad de klarade av. Sedan låg de och flämtade och drack vatten framför TV:n i vårt luftkonditionerade hus. Syster Yster går på sin sommarskola och trivs fortfarande hur bra som helst. I morgon ska de ha avslutning med kak-kalas.
För bröderna och mig blir det nog en tur till vår närmaste public pool.
4 kommentarer:
Åh vad roligt!!! Ligger du i med träningen som du gör så kommer det att gå super. Målet är ?
Vi i din fan-club jublar och kommer att intensivt följa dina träningsrapporter och ser sen fram mot ett färgrikt referat dagen efter loppet.
Mål och mål... Att komma i mål? Definitivt under två timmar. 1:53, kanske? Jag är väldigt osäker på min kapacitet.
Jo, självfallet blir det en och annan träningsrapport, det lovar jag.
Åh vad duktigt! Tänk, det blir ju så otroligt mycket lättare och roligare att träna när man har ett MÅL!
Själv har jag inte kommit särskilt långt med mina träningsambitioner sedan vi kom hem. Delmål ett är att gå upp tidigt, och jag har inte riktigt nått dit än...
Skicka en kommentar