Mamma föddes fredagen den 13:e

I dag, den 13 januari, skulle mamma fyllt 84 år. Hon föddes den regniga otursdagen fredagen den 13:e januari i Alingsås.

Följdriktigt brann konserthuset i Göteborg, några mil västerut, ner samma kväll.

Mamma hade dock knappast någon större otur under sin levnad. Även om hon hade det lite jobbigt de sista åren, så hade hon på det hela taget ett väldigt bra liv. Jag är säker på att hon skulle hålla med mig.

Två välartade gossebarn, en äktenskap som höll bokstavligt talat tills döden skiljde henne från vår fader, ett jobb som hon stortrivdes med, resor, god kontakt med släktingar, många vänner. När jag tänker tillbaka kan jag inte komma på något som kan sägas vara specifikt oturligt i hennes liv.

Naturligtvis kan man säga att hon hade otur när vår pappa dog. Men han var nästan 80 år och hade haft ett par hjärtinfarkter, så helt oväntat var det väl inte. Och en definition på otur är väl att det ska vara oväntat, komma plötsligt, vara utanför ens egen kontroll och vara något som drabbar en på ett tragiskt sätt?

Är döden någonsin otur, egentligen? Visst, när unga människor går bort, genom olyckor, våld eller sjukdomar, då är det tragiskt. Befinner man sig på fel plats vid fel tidpunkt och får en meteorit i huvudet - då kan man troligen sägas ha otur.

Men både mamma och pappa var runt 80 år när de dog. De levde långa och goda liv båda två. De fick runt 40 år tillsammans. De uppfostrade barn, jobbade, renoverade hus, umgicks med vänner. På sin ålders höst fick de råd att ge sig ut på resor, något de älskade båda två.

Ingen större otur, alltså.

Men jag har för säkerhets skull flyttat på bilen nu på morgonen. Jag hade ställt den under vår halvdöda alm här utanför på gatan. Sedan hörde jag att man varnar för hårda vindar i eftermiddag.

Bäst att vara på den säkra sidan. Det är ju fredagen den 13:e trots allt.