När jag som vanligt gick ut för att hämta tidningarna strax före sju denna fredagsmorgon, blev jag stående på trappan.
Någonting kändes inte bra.
Det var för mörkt. Det var för varmt. Jag gick in med tidningarna och kollade temperaturen. 17 grader. Det kändes lite som inledningen på en katastroffilm som slutar med Jordens undergång.
Läskigt.
Sedan bröt det ut världens åskoväder.
Det är sannerligen en märklig tid vi lever i. Och jag som precis bokat in en skidresa. Frågan är om det kommer att finnas någon snö kvar om två veckor. Kan inte låta bli att tänka på gårdagens TV-debatt mellan de republikanska presidentkandidaterna, där Rick Santorum föraktfullt påpekade att både Mitt Romney och Newt Gingrich tidigare trott på den där bluffen om att klimatförändringarna skulle bero på mänskliga aktiviteter. Numera är även dessa två herrar emot begränsningar av amerikanska koldioxidutsläpp - men bara det faktum attde en gång kunnat tänka sig någon form av begränsning gör ju att de är mystiska individer.
Nu, strax efter lunchtid, är det plötsligt strålande sol. Undergångsstämningen är bortblåst och det ser ut att bli en trevlig fredagseftermiddag. Frågan som gäller är om det blir grillad kyckling i kväll. Jag återkommer till frågan om klimatförändringar.
1 kommentar:
Jag känner mig tvungen att själv ordentligt ta ställning i klimatfrågan och har plöjt en del litteratur i ämnet och där kvaliten på de som beskriver att vi har ett växande problem är klart högre än hos som förnekar detta. Men jag letar vidare efter en bra bok som på ett seriöst sätt talar om varför vi kan fortsätta att agera som hittills.
Försiktighetsprincipen är också satt ur spel. Normalt borde det starka misstankarna om att våra utsläpp kan på sikt förändra klimatet leda till åtgärder men det tycks finns starka krafter för att sätta stopp även för det.
Nåja, vi får facit i sinom tid. Eller rättare sagt mina barn och barnbarn.
Skicka en kommentar