Naturen in på knuten

Martin Luther King Day kom och gick. Egentligen ska man göra något uppbyggligt denna dag, till exempel någon form av community service.

Jag gick ut och gick. En timmes promenad i skogen i mina neonskor. Kollade in cardinaler och hackspettar medan jag funderade på romanuppslag och andra framtidsprojekt. Lyckades märkligt nog hitta en stig som jag tidigare inte vandrat på och upptäckte såväl en koloniträdgård (som såg ganska exakt ut som en svensk dito) samt en stor öppen gräsplan, perfekt för fotbollsspel och lek av allehanda slag.

Washington DC är verkligen en grön stad. Det är naturligtvis inte helt rättvist att jämföra Distriktet med t ex New York City, där bor väl i runda slänger tio gånger fler människor, men jag kan ändå inte låta bli att tänka att NYC är en ganska omänsklig miljö. Små fyrkantiga parker - och en jättestor fyrkantig park. Resten är liksom bara metall, glas och betong.

Här i Distriktet har vi en massa gröna korridorer som når nästan in i stadskärnan eller ligger strax intill. Rock Creek Park. Lungorna runt floderna Potomac och Anacostia. Eller Glover Park, där jag var i dag. Eller Roosevelt Island.

Eller min nya favorit Dumbarton Oaks, som jag upptäckte för en veckan sedan. Jag har gått förbi den där grinden uppe på R Street i snart fem år, men aldrig tidigare gått in. Men så gjorde jag det - och upptäckte en fantastisk urban oas öppen för alla varje eftermiddag.

När jag jag blir känd och blir intervjuad i tidningen och får frågan om någon hemlig plats där jag brukar hämta inspiration, så ska jag svara: Dumbarton Oaks.

Kidsen är åter samlade i hemmets sköte. Big Brother har haft tre härliga skiddagar och Syster Yster var i vanlig ordning urtrött efter sin sleep over. För mycket kul, för lite sömn.

I morgon är det slut på ledigheter och trams. Business as usual. Karaktär och disciplin.