Regnigt, ruggigt och tråkigt. Riktigt höstväder i Distriktet just nu. Runt fem grader varmt, men så där fuktigt och eländigt som gör att man känner sig kall rakt igenom oavsett hur mycket kläder man tar på sig.
Att vara uteliggare vid den här tiden kan inte vara lätt. Det är väl aldrig lätt, men antagligen värre än vanligt just nu. Här i DC finns det många hemlösa och de har blivit fler och fler under de år vi har bott här. Det kan vi enkelt konstatera när vi går runt nere på M Street eller på Wisconsin Avenue. Antalet tiggare i gatuhörnen har säkert minst fördubblats sedan vi flyttade hit för snart fem år sedan. De flesta av dom är garanterat utan en ordentlig bostad.
Det sociala skyddsnätet lyser verkligen med sin frånvaro i världens rikaste land.
Distriktet har byggt ut antalet kommunalt drivna härbärgen, men platserna räcker långt ifrån till alla. Barnfamiljer prioriteras. Särskilt ensamstående unga mödrar.
Åtminstone finns det inga barn eller ungdomar som tvingas sova utomhus här i DC - om man nu ska tro en artikel jag läste för en tid sedan.
Traditionellt vilar mycket av det sociala stödet på religiösa samfund och ideella organisationer, men även dom har svårt att få in tillräckligt med donationer. Flera har tvingats lägga ner eftersom de inte längre kunnat bedriva någon vettig verksamhet - de har inte haft råd att betala hyran för övernattningslokaler eller har inte fått in livsmedel eller filtar i samma omfattning som tidigare.
Samtidigt blir de rika allt rikare. Inkomstskillnaderna i USA har aldrig förut varit så stora. En del har så mycket pengar att de inte vet vad de ska göra av dom. Det finns en särskild marknad för finansiella rådgivare som är specialiserade på att enbart hjälpa privatpersoner att placera pengar. Ofta har de bara en eller ett par uppdragsgivare. Vi har en bekant som gör just det. Han säger att han aldrig tidigare upplevt något liknande. Det verkar finnas hur mycket pengar som helst.
Bland en del. Medan andra fryser så dom skakar under en bro.
Efter dessa visdomsord vill jag gärna påpeka att jag cyklat en halv mara denna onsdag samt att min hustru är på väg hem efter fyra dagar i New Hampshire.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar