Vilken dag i Distriktet. Uppemot 20 grader varmt på eftermiddagen den sista januari och jag tog ledigt en timme och stack ut och cyklade i solskenet. Tog mig ner till floden och körde ett 15-kilometerspass till Maryland och tillbaka hem.
Ärligt talat, det är betydligt roligare att cykla ute i naturen än nere i källaren bredvid värmepannan med hoppspindlar som enda sällskap.
Eftersom hustrun njuter av ännu varmare väder nere i Florida (återkommer om det), så blev eftermiddagen en logistisk utmaning. Lillebror slutade skolan kvart över tre och skulle vara på sitt "vinterprogram" en dryg timme senare. Slutade där 17:30. Big Brother hade en inbokad tid hos sin ortodontist kl 16:20 och vi skulle träffas downtown kl 16. Syster Yster hade repetition med sin skolmusikal till 17:30 och skulle hämtas med bil då.
Men med noggrann planering och lite hjälp från kompisar fick jag ihop det. Och Big Brother hjälpte till genom att fixa middagen: pizzor från Domino's...
Nu är det kväller och jag har precis hjälpt Lillebror med läxorna och TV-zappar mellan Florida (hockey, Caps ligger under 1-2 mot Tampa Bay på bortaplan) och Florida (bevakningen av primärvalet där).
Valet var avgjort redan efter en halvtimme och blev helt odramatiskt - som det ser ut nu med över 70 procent av rösterna så får Mitt Romney nästan 50 procent. Han sopades alltså banan med Newt Gingrich. De övriga två, Rick Santorum och Ron Paul, hamnar långt bakom.
Romney höll ett långt tal som han helt fokuserade på Barack Obama. Det är nog ingen tvekan om att han rätt säker på att ta hem det här.
Hans hustru Ann Romney introducerade honom med orden "Please welcome, the next President of the USA: Mitt Romney".
Exakt samma ord använde hon när jag var och lyssnade på henne och maken i samband med ett möte här i Distriktet för nästan exakt ett år sedan. Det var innan han offentligt hade sagt att han skulle ställa upp i valet. Nu är han närmare sitt mål än vad han någonsin tidigare varit.
Om han blir USA:s nästa president? Jag håller kvar vid mitt tips. Barack Obama får en andra mandatperiod. Men då måste nog arbetslöshetssiffrorna fortsätta gå ner det närmaste tio månaderna...
Nu står det 2-3 till Tampa.
tisdag 31 januari 2012
måndag 30 januari 2012
Gullan - min tredje follower på kvittret
Min vänstra mittentå har antagit en vacker blålila nyans som en följd av gårdagens in-i-väggen-incident. Dessutom är den dubbelt så stor som vanligt. Jag ska bespara er bilder på detta fenomen.
Ständigt dessa tår!
(Som den uppmärksamma läsaren känner till, så har jag sedan tidigare svåra problem med min högra stortå - en skada som hindrat mig från att löpträna sedan förra våren)
Jag kvittrar lite på twitter sedan en tid. Jag har haft ett twitter-konto i flera år (@amerikareport), men inte direkt brytt mig om det. Av olika skäl dammade jag dock av det häromdagen. Fortfarande dock i mycket blygsam skala. Fram till i dag hade jag två "followers". Varav den ena var min son. Men nu har antalet följare ökat med 50 procent - och det är inte vem som helst som ansluit sig till mitt kvittrande (två inlägg hittills, för övrigt). Det är nämligen en riktig kändis:
Gullan från Totalstyrelsen!
Det ni.
Annars har det varit en vacker men kall dag i Distriktet. På eftermiddagen cyklade jag in till downtown för att kolla hur det var med "Occupy DC"-gänget på McPherson Square och deras polare på Freedom Plaza. Mer om detta samt några bilder kommer snart på min "proffsblogg" Amerika-reportage.
Ständigt dessa tår!
(Som den uppmärksamma läsaren känner till, så har jag sedan tidigare svåra problem med min högra stortå - en skada som hindrat mig från att löpträna sedan förra våren)
Jag kvittrar lite på twitter sedan en tid. Jag har haft ett twitter-konto i flera år (@amerikareport), men inte direkt brytt mig om det. Av olika skäl dammade jag dock av det häromdagen. Fortfarande dock i mycket blygsam skala. Fram till i dag hade jag två "followers". Varav den ena var min son. Men nu har antalet följare ökat med 50 procent - och det är inte vem som helst som ansluit sig till mitt kvittrande (två inlägg hittills, för övrigt). Det är nämligen en riktig kändis:
Gullan från Totalstyrelsen!
Det ni.
Annars har det varit en vacker men kall dag i Distriktet. På eftermiddagen cyklade jag in till downtown för att kolla hur det var med "Occupy DC"-gänget på McPherson Square och deras polare på Freedom Plaza. Mer om detta samt några bilder kommer snart på min "proffsblogg" Amerika-reportage.
söndag 29 januari 2012
Jag gick in i väggen
Det blev en lång söndag i Distriktet. Mest beroende på att jag vaknade redan vid halv åtta i morse och sedan inte kunde somna om, trots att jag var uppe till en bra stund efter midnatt på lördagskvällen. Det är väl åldern, antar jag.
Så jag gick upp, åt frukost och satte mig med ett av mina manus. Alltmedan kidsen låg och sov i allsköns ro.
Sedan gick liksom bara dagen. En promenad till biblioteket och Safeway. Pojkarna stack till parken. Syster Yster och en kompis gick iväg och åt lunch på stan och shoppade (herregud vad stor hon börjar bli). Jag cyklade bort 800 kalorier nere i gymmet och dammsög halva huset.
Sedan gick jag in i väggen, bokstavligt talat. Lyckades sparka in foten i en av pelarna nere i vardagsrummet. Mittentån är rejält svullen och möjligen bruten. Men det är smällar man får ta. Den ser inte sned ut i alla fall. Och det går ändå inte att gipsa en tå, så det blir säkert bra. Det är bara att ta en whisky mot smärtan.
Ja, så går en söndag. Nu har vi precis käkat tacosmiddag samt hjälpt Syster Yster med hennes söndagsjobb. Jag haltar vidare.
Så jag gick upp, åt frukost och satte mig med ett av mina manus. Alltmedan kidsen låg och sov i allsköns ro.
Sedan gick liksom bara dagen. En promenad till biblioteket och Safeway. Pojkarna stack till parken. Syster Yster och en kompis gick iväg och åt lunch på stan och shoppade (herregud vad stor hon börjar bli). Jag cyklade bort 800 kalorier nere i gymmet och dammsög halva huset.
Sedan gick jag in i väggen, bokstavligt talat. Lyckades sparka in foten i en av pelarna nere i vardagsrummet. Mittentån är rejält svullen och möjligen bruten. Men det är smällar man får ta. Den ser inte sned ut i alla fall. Och det går ändå inte att gipsa en tå, så det blir säkert bra. Det är bara att ta en whisky mot smärtan.
Ja, så går en söndag. Nu har vi precis käkat tacosmiddag samt hjälpt Syster Yster med hennes söndagsjobb. Jag haltar vidare.
lördag 28 januari 2012
Alla troende borde vara aktiva i miljörörelsen
Werner, min gode vän i blogosfären, har en intressant kommentar till mitt förra inlägg. Jag började skriva en kommentar till kommentaren, men den blev så lång så jag bestämde mig för att göra om den till ett inlägg istället.
Det handlar om en sak som jag länge varit förundrad över och som jag inte riktigt får att gå ihop. Den som känner sig hågad får gärna förklara det för mig.
Tack för inlägget, Werner. Jag kan naturligtvis inte på egen hand och utifrån egen kunskap uttala mig om huruvida klimatförändringarna är orsakade av mänskliga aktiviteter. Att klimatet förändras råder det inga större tvivel om. Det fick vi här i USA ett bevis för så sent som för några dagar sedan, då den nya växtzons-kartan presenterades. Den förra publicerades 1990 och under de 20 år som gått har växtzonerna förändrats kraftigt. Växter som då krävde temperaturer som fanns i t ex South Carolina, klarar sig nu hur bra som helst uppe i norra Virginia. Hela delstater har flyttats från en "sjua" till en "sexa". Och så vidare.
Det har helt enkelt blivit varmare överlag.
Men när dessutom runt 95 procent av forskarna är överens om att de bevisade och mätbara klimatförändringarna beror på att vi håller på att bränna upp fossila bränslen och därmed ökar koldioxidhalten i atmosfären, kan man ju knappast förneka att det möjligen kan ligga något i detta... Kan man tycka.
Men det förnekas av de republikanska presidentkandidaterna. Försiktighetsprincipen är inget för dom. Vilket leder mig till min fråga - det som jag inte fattar.
Rick Santorum (liksom Mitt Romney och Newt Gingrich) är djupt troende kristna, medlemmar i olika samfund.
Borde inte djupt troende personer ha en oerhörd respekt för Guds skapelse och därmed fördöma allt som hotar att förstöra den? Är det inte i själva verket väldigt konstigt att dessa herrar helt och hållet vill avreglera snart sagt alla miljöregler och utsläppsbegränsningar, lägga ner miljömyndigheter, minska miljökraven för industri och transporter etc, etc?
Alltså, jag är ju ingen teolog. Men om jag vore kristen och troende, vilket jag inte är, så skulle min logiska slutsats bli att vi inte bör förstöra det som Gud skapat. Alltså borde alla troende (inte bara kristna) vara aktiva i miljörörelsen.
Men det är väl något här som jag inte förstår.
I övrigt har denna dag varit präglad av varmt och härligt väder. Jag åt lunch i trädgården och sedan spelade Syster Yster och jag tennis i parken medan grabbarna lirade boll. Hustrun har åkt till Florida för att träffa de republikanska klimatförändringsförnekarna.
Det handlar om en sak som jag länge varit förundrad över och som jag inte riktigt får att gå ihop. Den som känner sig hågad får gärna förklara det för mig.
Tack för inlägget, Werner. Jag kan naturligtvis inte på egen hand och utifrån egen kunskap uttala mig om huruvida klimatförändringarna är orsakade av mänskliga aktiviteter. Att klimatet förändras råder det inga större tvivel om. Det fick vi här i USA ett bevis för så sent som för några dagar sedan, då den nya växtzons-kartan presenterades. Den förra publicerades 1990 och under de 20 år som gått har växtzonerna förändrats kraftigt. Växter som då krävde temperaturer som fanns i t ex South Carolina, klarar sig nu hur bra som helst uppe i norra Virginia. Hela delstater har flyttats från en "sjua" till en "sexa". Och så vidare.
Det har helt enkelt blivit varmare överlag.
Men när dessutom runt 95 procent av forskarna är överens om att de bevisade och mätbara klimatförändringarna beror på att vi håller på att bränna upp fossila bränslen och därmed ökar koldioxidhalten i atmosfären, kan man ju knappast förneka att det möjligen kan ligga något i detta... Kan man tycka.
Men det förnekas av de republikanska presidentkandidaterna. Försiktighetsprincipen är inget för dom. Vilket leder mig till min fråga - det som jag inte fattar.
Rick Santorum (liksom Mitt Romney och Newt Gingrich) är djupt troende kristna, medlemmar i olika samfund.
Borde inte djupt troende personer ha en oerhörd respekt för Guds skapelse och därmed fördöma allt som hotar att förstöra den? Är det inte i själva verket väldigt konstigt att dessa herrar helt och hållet vill avreglera snart sagt alla miljöregler och utsläppsbegränsningar, lägga ner miljömyndigheter, minska miljökraven för industri och transporter etc, etc?
Alltså, jag är ju ingen teolog. Men om jag vore kristen och troende, vilket jag inte är, så skulle min logiska slutsats bli att vi inte bör förstöra det som Gud skapat. Alltså borde alla troende (inte bara kristna) vara aktiva i miljörörelsen.
Men det är väl något här som jag inte förstår.
I övrigt har denna dag varit präglad av varmt och härligt väder. Jag åt lunch i trädgården och sedan spelade Syster Yster och jag tennis i parken medan grabbarna lirade boll. Hustrun har åkt till Florida för att träffa de republikanska klimatförändringsförnekarna.
fredag 27 januari 2012
Undergångsstämning i Distriktet
När jag som vanligt gick ut för att hämta tidningarna strax före sju denna fredagsmorgon, blev jag stående på trappan.
Någonting kändes inte bra.
Det var för mörkt. Det var för varmt. Jag gick in med tidningarna och kollade temperaturen. 17 grader. Det kändes lite som inledningen på en katastroffilm som slutar med Jordens undergång.
Läskigt.
Sedan bröt det ut världens åskoväder.
Det är sannerligen en märklig tid vi lever i. Och jag som precis bokat in en skidresa. Frågan är om det kommer att finnas någon snö kvar om två veckor. Kan inte låta bli att tänka på gårdagens TV-debatt mellan de republikanska presidentkandidaterna, där Rick Santorum föraktfullt påpekade att både Mitt Romney och Newt Gingrich tidigare trott på den där bluffen om att klimatförändringarna skulle bero på mänskliga aktiviteter. Numera är även dessa två herrar emot begränsningar av amerikanska koldioxidutsläpp - men bara det faktum attde en gång kunnat tänka sig någon form av begränsning gör ju att de är mystiska individer.
Nu, strax efter lunchtid, är det plötsligt strålande sol. Undergångsstämningen är bortblåst och det ser ut att bli en trevlig fredagseftermiddag. Frågan som gäller är om det blir grillad kyckling i kväll. Jag återkommer till frågan om klimatförändringar.
Någonting kändes inte bra.
Det var för mörkt. Det var för varmt. Jag gick in med tidningarna och kollade temperaturen. 17 grader. Det kändes lite som inledningen på en katastroffilm som slutar med Jordens undergång.
Läskigt.
Sedan bröt det ut världens åskoväder.
Det är sannerligen en märklig tid vi lever i. Och jag som precis bokat in en skidresa. Frågan är om det kommer att finnas någon snö kvar om två veckor. Kan inte låta bli att tänka på gårdagens TV-debatt mellan de republikanska presidentkandidaterna, där Rick Santorum föraktfullt påpekade att både Mitt Romney och Newt Gingrich tidigare trott på den där bluffen om att klimatförändringarna skulle bero på mänskliga aktiviteter. Numera är även dessa två herrar emot begränsningar av amerikanska koldioxidutsläpp - men bara det faktum attde en gång kunnat tänka sig någon form av begränsning gör ju att de är mystiska individer.
Nu, strax efter lunchtid, är det plötsligt strålande sol. Undergångsstämningen är bortblåst och det ser ut att bli en trevlig fredagseftermiddag. Frågan som gäller är om det blir grillad kyckling i kväll. Jag återkommer till frågan om klimatförändringar.
torsdag 26 januari 2012
Några minnesord över en fallen musiker
Basisten och sångaren i Dag Vag har avlidit. Stig Vig, eller Per Odeltorp som han egentligen hette, blev bara 63 år gammal. Tydligen hade han varit sjuk under en längre tid och bland annat fått en njure transplanterad för några år sedan.
Av en slump kom jag att följa Dag Vag redan innan bandet slog igenom. Jag var perifert bekant med en av ursprungsmedlemmarna i bandet, gitarristen Ola Backström, som gick under artistnamnet "Olsson". Så jag tillhör de få som har deras debut-LP på genomskinlig vinyl istället för det traditionella svarta. Om jag inte minns fel så trycktes några tusen ex i det skicket.
Jag var förstås också och lyssnade på Dag Vag ett flertal gånger, särskilt när jag bodde i Stockholm till och från under åren runt 1979-82. Bland annat var jag på den i efterhand så berömda "förlovningsspelningen" på Rock Palais - när Dag Vag spelade tillsammans med Ebba Grön för första gången (om jag nu minns alla detaljer korrekt, det har ju gått några år). Enligt myten hade någon satt in en annons i DN innan: Förlovade: Dag Vag och Ebba Grön. Sedan drog banden ut på en landsomfattande jätteturné som blev en stor succé. De drog tusentals personer och spelade i stora gymnastikhallar och islador runt om i Sverige. Jag var på ett par av dom, bland annat i Hultsfred våren -82 som råkade vara en av Rockpartys första stora arrangemang. Det var Rockparty som några år sedan drog igång Hultsfredsfestivalen (som för övrigt föregicks av en musikfestival som kallades "Fred i Hultsfred").
Själv minns de mer intima och mindre spelningarna med gruppen som både roligare och bättre. Särskilt kanske några på Mariahissen hösten/vintern 1979. Dag Vag var ett kul gäng och Stig Vig var utan tvekan centralpunkten i bandet. Han älskade att stå på scen och han skrev dessutom ett antal riktigt bra låtar.
Ola Backström dog för flera år sedan och nu är alltså även Stig Vig borta. Och det känns som om lite av min egen ungdom har försvunnit med dom.
Annars har dagen präglats av förslaget till ny S-ordföranden. Rätt magstarkt av vissa medier att utnyttja Stefan Löfvéns drygt 80-åriga mamma för att få fram nyheten att han skulle nomineras. Mediecynism i sin prydo. Men det ämnet hör nog mer hemma på min andra blogg Amerika-reportage. Får se om jag hinner skriva några rader om det senare i dag.
Kan dock inte undanhålla er det svar som tidskriften Dagens Media fick när de intervjuade tidningen Ångermanlands nyhetschef om lämpligheten att pressa en äldre person för att få fram ett avslöjande:
"Stefan Löfvens mamma är en väldigt pigg dam som hade varit ute och åkt spark nu på morgonen (...) vi tycker att även 83-åringar ska få synas hos oss."
Det är ju etik i absolut världsklass!
Av en slump kom jag att följa Dag Vag redan innan bandet slog igenom. Jag var perifert bekant med en av ursprungsmedlemmarna i bandet, gitarristen Ola Backström, som gick under artistnamnet "Olsson". Så jag tillhör de få som har deras debut-LP på genomskinlig vinyl istället för det traditionella svarta. Om jag inte minns fel så trycktes några tusen ex i det skicket.
Jag var förstås också och lyssnade på Dag Vag ett flertal gånger, särskilt när jag bodde i Stockholm till och från under åren runt 1979-82. Bland annat var jag på den i efterhand så berömda "förlovningsspelningen" på Rock Palais - när Dag Vag spelade tillsammans med Ebba Grön för första gången (om jag nu minns alla detaljer korrekt, det har ju gått några år). Enligt myten hade någon satt in en annons i DN innan: Förlovade: Dag Vag och Ebba Grön. Sedan drog banden ut på en landsomfattande jätteturné som blev en stor succé. De drog tusentals personer och spelade i stora gymnastikhallar och islador runt om i Sverige. Jag var på ett par av dom, bland annat i Hultsfred våren -82 som råkade vara en av Rockpartys första stora arrangemang. Det var Rockparty som några år sedan drog igång Hultsfredsfestivalen (som för övrigt föregicks av en musikfestival som kallades "Fred i Hultsfred").
Själv minns de mer intima och mindre spelningarna med gruppen som både roligare och bättre. Särskilt kanske några på Mariahissen hösten/vintern 1979. Dag Vag var ett kul gäng och Stig Vig var utan tvekan centralpunkten i bandet. Han älskade att stå på scen och han skrev dessutom ett antal riktigt bra låtar.
Ola Backström dog för flera år sedan och nu är alltså även Stig Vig borta. Och det känns som om lite av min egen ungdom har försvunnit med dom.
Annars har dagen präglats av förslaget till ny S-ordföranden. Rätt magstarkt av vissa medier att utnyttja Stefan Löfvéns drygt 80-åriga mamma för att få fram nyheten att han skulle nomineras. Mediecynism i sin prydo. Men det ämnet hör nog mer hemma på min andra blogg Amerika-reportage. Får se om jag hinner skriva några rader om det senare i dag.
Kan dock inte undanhålla er det svar som tidskriften Dagens Media fick när de intervjuade tidningen Ångermanlands nyhetschef om lämpligheten att pressa en äldre person för att få fram ett avslöjande:
"Stefan Löfvens mamma är en väldigt pigg dam som hade varit ute och åkt spark nu på morgonen (...) vi tycker att även 83-åringar ska få synas hos oss."
Det är ju etik i absolut världsklass!
onsdag 25 januari 2012
Hopp om framtida löpning
Det har varit ett par finfina vårdagar här i Distriktet med temperaturer uppemot 15 grader celsius och strålande sol. Således gick jag ner i den fönsterlösa källaren och cyklade 25 kilometer i gymmet bredvid värmepannan.
Sådana här dagar saknar jag verkligen löpningen. För den oinvigde så fick jag alltså ett löjligt problem i våras: Min högra stortå började göra våldsamt ont efter att jag hade köpt nya springskor. Ett tag var det så illa att jag knappt kunde gå. Att jogga var det inte tal om. Och så har det fortsatt.
Men de senaste veckorna har smärtan i tån alltmer klingat bort (tack neonfärgade gympaskor!)och jag har så smått börjat fundera på att ge mig ut på en kort och lugn runda bara för att känna mig för. Samtidigt vill jag inte få tillbaka det där onda. Och precis som min ytterst kloka hustru påpekade häromdagen, så är det ju rätt dumt att riskera ett återfall bara för att man - bokstavligt talat - är för tidigt på banan.
Så det blir nog cykling nere i källaren ett tag till.
I övrigt inget särskilt upphetsande att rapportera från Distriktet. Det rullar på.
Sådana här dagar saknar jag verkligen löpningen. För den oinvigde så fick jag alltså ett löjligt problem i våras: Min högra stortå började göra våldsamt ont efter att jag hade köpt nya springskor. Ett tag var det så illa att jag knappt kunde gå. Att jogga var det inte tal om. Och så har det fortsatt.
Men de senaste veckorna har smärtan i tån alltmer klingat bort (tack neonfärgade gympaskor!)och jag har så smått börjat fundera på att ge mig ut på en kort och lugn runda bara för att känna mig för. Samtidigt vill jag inte få tillbaka det där onda. Och precis som min ytterst kloka hustru påpekade häromdagen, så är det ju rätt dumt att riskera ett återfall bara för att man - bokstavligt talat - är för tidigt på banan.
Så det blir nog cykling nere i källaren ett tag till.
I övrigt inget särskilt upphetsande att rapportera från Distriktet. Det rullar på.
tisdag 24 januari 2012
På örnjakt i Virginia
Det går inget vidare för sportlagen i Distriktet. I dag fick basketlaget (herrar) Wizards tränare sparken. Laget har förlorat 15 av 17 matcher i år, så det var väl inte en helt oväntad åtgärd av lagets ägare. Det är för övrigt samma man, Ted Leonsis, som äger hockeylaget Capitals - vars tränare fick sparken för ett par månader sedan. Den nya tränaren, Dale Hunter, har hittills inte gjort någon större succé. Laget ligger och balanserar på sista slutspelsplatsen för närvarande.
I kväll möter man Boston Bruins, som vann Stanley Cup förra året. Eftersom Caps saknar stjärnorna Backstroom (hjärnskakning, varit borta rätt länge nu), Mike Green (också skadad) samt Alex Ovetjkin (avstängd), så räknar väl ingen med att det ska bli vinst. Men just nu, i mitten av andra perionden, leder Caps faktiskt med 2-1.
Annars väckte Bostons målvakt Tim Thomas en hel del uppmärksamhet i går, sedan han vägrat besöka Obama i Vita Huset. Det är tradition att lagen som vinner de stora proffsligorna blir inbjudna till presidenten och alla går lojalt - oavsett vilken president som sitter, vilken politik som förs eller vilken åsikt den enskilde spelaren har.
Besöket är liksom rätt avpolitiserat.
Men Thomas vägrade följa med laget till Vita Huset. "Jag gillar inte den politik som förs av presidenten", lät han meddela. Av hans uttalande att döma är målvakten tea party-anhängare. Jag kan konstatera att han inte står i mål i kväll, vet inte om det är någon slags reaktion från Bostons klubbledning. Men kommentatorerna var rätt sura på Thomas när de berörde hans bojkott nyss.
Nog om sport och politik (även om presidentens stora tal "State of the Union" börjar snart).
Jag tog ledigt i förmiddags och åkte ner till Huntsman's Lake cirkus 40 kilometer söder om Georgetown, i Virginia. Örnjakt stod på agendan. I vanlig ordning var det kul att komma ut från stan. Virginia är oerhört vackert på sina ställen och jag valde medvetet bort de stora lederna och kryssade mig fram på mindre och medelstora vägar. Passerade orter som jag aldrig hört talas om och såg vacker landsbygd med hästar och kossor.
Väl framme vid sjön bröt solen fram genom dimmolnen och jag tog en promenad längs stranden med kikaren runt halsen. Pratade lite med lokalbefolkningen, som berättade att de hade haft 28 bald eagles här i lördags. Och ett 20-tal i söndags.
Denna dag fanns dock inte en örn i sikte. Åtminstone inte till en början. Däremot gott om sjöfågel, gäss, hägrar och måsar. Och fågelskådare. Jag sällade mig till gänget och stod och hängde på en liten udde med fin utsikt över sjön.
Plötsligt lyfte alla måsar som hade legat och vilat på vattnet och några sekunder senare dök den upp - en ståtlig äldre örn med det karaktäristiska vita huvudet och vit stjärt.
Den flög makligt runt en stund för att kolla läget, innan den satte sig i ett träd på andra sidan sjön. Sedan stack den ut på en flygtur igen och för första gången fick jag se den jaga - den dök och tog en fisk med klorna.
Rätt häftig syn, må jag säga.
Strax innan jag stack dök det upp ytterligare en örn. Så även om jag inte fick se 28 stycken, så kände jag mig helt klart nöjd med denna lilla fågelexkursion.
På vägen till bilen såg jag dessutom två red shouldered hawks. Mycket vacker rovfågel, det med.
3-3 i matchen nu. Obama har inte börjat tala ännu.
Ser ni örnen?
I kväll möter man Boston Bruins, som vann Stanley Cup förra året. Eftersom Caps saknar stjärnorna Backstroom (hjärnskakning, varit borta rätt länge nu), Mike Green (också skadad) samt Alex Ovetjkin (avstängd), så räknar väl ingen med att det ska bli vinst. Men just nu, i mitten av andra perionden, leder Caps faktiskt med 2-1.
Annars väckte Bostons målvakt Tim Thomas en hel del uppmärksamhet i går, sedan han vägrat besöka Obama i Vita Huset. Det är tradition att lagen som vinner de stora proffsligorna blir inbjudna till presidenten och alla går lojalt - oavsett vilken president som sitter, vilken politik som förs eller vilken åsikt den enskilde spelaren har.
Besöket är liksom rätt avpolitiserat.
Men Thomas vägrade följa med laget till Vita Huset. "Jag gillar inte den politik som förs av presidenten", lät han meddela. Av hans uttalande att döma är målvakten tea party-anhängare. Jag kan konstatera att han inte står i mål i kväll, vet inte om det är någon slags reaktion från Bostons klubbledning. Men kommentatorerna var rätt sura på Thomas när de berörde hans bojkott nyss.
Nog om sport och politik (även om presidentens stora tal "State of the Union" börjar snart).
Jag tog ledigt i förmiddags och åkte ner till Huntsman's Lake cirkus 40 kilometer söder om Georgetown, i Virginia. Örnjakt stod på agendan. I vanlig ordning var det kul att komma ut från stan. Virginia är oerhört vackert på sina ställen och jag valde medvetet bort de stora lederna och kryssade mig fram på mindre och medelstora vägar. Passerade orter som jag aldrig hört talas om och såg vacker landsbygd med hästar och kossor.
Väl framme vid sjön bröt solen fram genom dimmolnen och jag tog en promenad längs stranden med kikaren runt halsen. Pratade lite med lokalbefolkningen, som berättade att de hade haft 28 bald eagles här i lördags. Och ett 20-tal i söndags.
Denna dag fanns dock inte en örn i sikte. Åtminstone inte till en början. Däremot gott om sjöfågel, gäss, hägrar och måsar. Och fågelskådare. Jag sällade mig till gänget och stod och hängde på en liten udde med fin utsikt över sjön.
Plötsligt lyfte alla måsar som hade legat och vilat på vattnet och några sekunder senare dök den upp - en ståtlig äldre örn med det karaktäristiska vita huvudet och vit stjärt.
Den flög makligt runt en stund för att kolla läget, innan den satte sig i ett träd på andra sidan sjön. Sedan stack den ut på en flygtur igen och för första gången fick jag se den jaga - den dök och tog en fisk med klorna.
Rätt häftig syn, må jag säga.
Strax innan jag stack dök det upp ytterligare en örn. Så även om jag inte fick se 28 stycken, så kände jag mig helt klart nöjd med denna lilla fågelexkursion.
På vägen till bilen såg jag dessutom två red shouldered hawks. Mycket vacker rovfågel, det med.
3-3 i matchen nu. Obama har inte börjat tala ännu.
Ser ni örnen?måndag 23 januari 2012
En studie i hundliv
Här följer de utlovade bilderna från helgen, som alltså mest präglades av hundliv. Sådana där trivialiteter som en avgången S-partiledare och primärval i South Carolina överskuggades snabbt av Pillo.
I övrigt: Det pratades i går kväll om att det möjligen skulle bli en smula halt på måndagsmorgonen, vilket omedelbart ledde till att Big Brothers skola beslutade att senarelägga starten i två timmar. Övriga skolor startade dock i normal tid, vilket gav som effekt att Big Brother fick sovmorgon samt att jag ägnat hela morgonen samt halva förmiddagen åt att leverera barn till olika skolor.
Om det var halt? Inte ett dugg. Men med tanke på att sta'n slängt ut uppskattningsvis 100 miljoner ton salt på alla vägar, så hade det inte varit halt under några som helst väderomständigheter.
Jag är lite sugen på att sticka iväg till Huntsman's Lake i West Springfield, där det för närvarande samlats omkring 15 vithövdade örnar. Måste vara en rätt mäktig syn. Få se om jag kan ta mig dit i morgon. Orsaken till att de samlats där är oklar, men enligt vissa uppgifter kan det paradoxalt nog bero på att sjön förgiftats - och att det finns mängder med självdöda fisker som flyter omkring där. Kanske inte så nyttigt örngott...
Lillebror och hund.
Lillebror och hund igen.
Syster Yster och hund.
Lillebror och hund.
Syster Yster, hund och Lillebror.
Lillebror på promenad med hund. Observera GAIS-tröjan.
Bakgård utan hund, men med lite snö.
I övrigt: Det pratades i går kväll om att det möjligen skulle bli en smula halt på måndagsmorgonen, vilket omedelbart ledde till att Big Brothers skola beslutade att senarelägga starten i två timmar. Övriga skolor startade dock i normal tid, vilket gav som effekt att Big Brother fick sovmorgon samt att jag ägnat hela morgonen samt halva förmiddagen åt att leverera barn till olika skolor.
Om det var halt? Inte ett dugg. Men med tanke på att sta'n slängt ut uppskattningsvis 100 miljoner ton salt på alla vägar, så hade det inte varit halt under några som helst väderomständigheter.
Jag är lite sugen på att sticka iväg till Huntsman's Lake i West Springfield, där det för närvarande samlats omkring 15 vithövdade örnar. Måste vara en rätt mäktig syn. Få se om jag kan ta mig dit i morgon. Orsaken till att de samlats där är oklar, men enligt vissa uppgifter kan det paradoxalt nog bero på att sjön förgiftats - och att det finns mängder med självdöda fisker som flyter omkring där. Kanske inte så nyttigt örngott...
Lillebror och hund.
Lillebror och hund igen. 
Syster Yster och hund.
Lillebror och hund.
Syster Yster, hund och Lillebror.
Lillebror på promenad med hund. Observera GAIS-tröjan.
Bakgård utan hund, men med lite snö.söndag 22 januari 2012
Stor succé för årets pannkaksinsats
En intensiv helg går mot sitt slut. Lillebrors playdate - en lagom stor vovve i sina bästa år som lystrar till Pillo (uttalas "Pijo") - har satt sin prägel på de senaste dagarna. Hans matte kom över med honom i lördags förmiddags och därefter svärmade åtminstone två av de tre hemmavarande barnen samt en hemmavarande hustru ständigt kring honom.
Playdaten förvandlades snabbt till en sleep over och Pillo tillbringade hela natten i Lillebrors säng. Gissa om han var stolt.
Annars började lördagen med en webbsänd presskonferens från Flanaden - den lilla köpgallerian i Oskarshamn där min gamle klasskompis Håkan Juholt meddelade sin avgång. Läs mer om detta på min "proffsblogg" Amerika-reportage.
På kvällen kom min gamla vän Lasse över på middag. Han känner varandra från 1980-talets Göteborg, men Lasse bor numera i Geneve och är här i Distriktet för diverse möten. Det var himla kul att se honom igen, vi räknade snabbt ut att vi inte har träffat på i runda slängar 22 år. Det blev en kväll fylld av diskussioner om både dåtid och framtid, tillsammans med god mat, vin och Syster Ysters utsökta chokladrutor som dessert.
I dag söndag var det dags för den stora pannkaksinsatsen. Vid tolvtiden vandrade jag (med bärhjälp av Big Brother) över till Elizabeth och Dan på 33:e gatan med gjutjärnspannor, organiskt mjöl, svensk sylt, handvispad grädde, hemgjord tomatsoppa, knäckebröd, ost, vitt vin, smör och ägg.
Samt min guitarr.
En sällsynt trevlig eftermiddag följde, där även vår gemensamma kompis Maya deltog. Självklart gjorde såväl soppan som pannakakorna stor succé. För att inte tala om mina svenska sånger...
För den som inte känner till det så säljer jag varje år en pannkakslunch i samband med vår fattiga kommunala skolas stora auktion. Förra gången var det Elizabeth och Dan som ropade in pankisarna för 150 bucks. I priset ingår att jag kommer hem till folk, fixar lunchen och sjunger svenska låtar. Hur kul som helst.
Jag återkommer med lite bilder från helgen, kan inte hitta kameran just nu.
Playdaten förvandlades snabbt till en sleep over och Pillo tillbringade hela natten i Lillebrors säng. Gissa om han var stolt.
Annars började lördagen med en webbsänd presskonferens från Flanaden - den lilla köpgallerian i Oskarshamn där min gamle klasskompis Håkan Juholt meddelade sin avgång. Läs mer om detta på min "proffsblogg" Amerika-reportage.
På kvällen kom min gamla vän Lasse över på middag. Han känner varandra från 1980-talets Göteborg, men Lasse bor numera i Geneve och är här i Distriktet för diverse möten. Det var himla kul att se honom igen, vi räknade snabbt ut att vi inte har träffat på i runda slängar 22 år. Det blev en kväll fylld av diskussioner om både dåtid och framtid, tillsammans med god mat, vin och Syster Ysters utsökta chokladrutor som dessert.
I dag söndag var det dags för den stora pannkaksinsatsen. Vid tolvtiden vandrade jag (med bärhjälp av Big Brother) över till Elizabeth och Dan på 33:e gatan med gjutjärnspannor, organiskt mjöl, svensk sylt, handvispad grädde, hemgjord tomatsoppa, knäckebröd, ost, vitt vin, smör och ägg.
Samt min guitarr.
En sällsynt trevlig eftermiddag följde, där även vår gemensamma kompis Maya deltog. Självklart gjorde såväl soppan som pannakakorna stor succé. För att inte tala om mina svenska sånger...
För den som inte känner till det så säljer jag varje år en pannkakslunch i samband med vår fattiga kommunala skolas stora auktion. Förra gången var det Elizabeth och Dan som ropade in pankisarna för 150 bucks. I priset ingår att jag kommer hem till folk, fixar lunchen och sjunger svenska låtar. Hur kul som helst.
Jag återkommer med lite bilder från helgen, kan inte hitta kameran just nu.
fredag 20 januari 2012
Gräset är alltid grönare på andra sidan
I dag kom jag på mig själv med att känna en viss avundssjuka för att folk som bor i Sverige får uppleva fredagskväll sex timmar före oss på den amerikanska östkusten. Det var vid lunchtid och jag gick in på Facebook och lästa alla kommentarer om "wow, fredagskväll, mys, vin, god middag, party". Och tänkte bittert att en annan tvingas vandra i denna jämmerdal en hel eftermiddag innan det är dags för samma wow-känsla.
Sedan kom jag på att jag antagligen hade tänkt tvärtom om jag hade bott i Sverige och det hade varit en sen fredagskväll: Nu har de hela helgen kvar därborta i USA...
Gräset är på något sätt alltid grönare på andra sidan. Precis som glaset är halvtomt.
Nåväl. Jag är glad och nöjd för det mesta. Och nu är det verkligen bara några timmar kvar till fredagskvällen också här i Amerika. Hustrun försökte locka mig att gå ut på lokal och äta middag - något vi verkligen inte gör särskilt ofta. Men jag gick inte i den fällen. Det är nämligen hockey på TV ikväll. Så jag föreslog istället en lugn hemmakväll med en god middag. Okej, det är det är i och för sig hockey var och varannan kväll, men ändå...
I övrigt att rapportera: Jag har upptäckt en ny bilverkstad. Vår Ford behövde byta lite lampor, olja och filter och sån't där tjafs. Jag har i alla år kört till vår lokala autoshop här på Q Street, men jag bojkottar den sedan den nya ägaren blåste oss i somras (se tidigare inlägg). Nu anlitade jag en verkstad vid P Bridge, bland annat med den första kvinnliga mekaniker jag har stött på här i Distriktet. Toppenställe. Allting fixat snabbt och smärtfritt och till ett hyfsat pris. Det är skönt att ha en fast relation med en verkstad.
I helgen ser vi fram mot diverse roliga saker. Bland annat ska Lillebror ha en play date med en hund, min gamle gode vän Lasse kommer över på middag och på söndag är det dags för den stora årliga svenska pannkakslunchen, den där som jag brukar auktionera ut i samband med skolans stödgala.
Och sedan är det ju primärval i South Carolina i morgon. Spännande värre.
Vädret? Kallt och ruggigt.
Träningen? Jodå. Cyklade bort 555 kalorier i förmiddags.
Sedan kom jag på att jag antagligen hade tänkt tvärtom om jag hade bott i Sverige och det hade varit en sen fredagskväll: Nu har de hela helgen kvar därborta i USA...
Gräset är på något sätt alltid grönare på andra sidan. Precis som glaset är halvtomt.
Nåväl. Jag är glad och nöjd för det mesta. Och nu är det verkligen bara några timmar kvar till fredagskvällen också här i Amerika. Hustrun försökte locka mig att gå ut på lokal och äta middag - något vi verkligen inte gör särskilt ofta. Men jag gick inte i den fällen. Det är nämligen hockey på TV ikväll. Så jag föreslog istället en lugn hemmakväll med en god middag. Okej, det är det är i och för sig hockey var och varannan kväll, men ändå...
I övrigt att rapportera: Jag har upptäckt en ny bilverkstad. Vår Ford behövde byta lite lampor, olja och filter och sån't där tjafs. Jag har i alla år kört till vår lokala autoshop här på Q Street, men jag bojkottar den sedan den nya ägaren blåste oss i somras (se tidigare inlägg). Nu anlitade jag en verkstad vid P Bridge, bland annat med den första kvinnliga mekaniker jag har stött på här i Distriktet. Toppenställe. Allting fixat snabbt och smärtfritt och till ett hyfsat pris. Det är skönt att ha en fast relation med en verkstad.
I helgen ser vi fram mot diverse roliga saker. Bland annat ska Lillebror ha en play date med en hund, min gamle gode vän Lasse kommer över på middag och på söndag är det dags för den stora årliga svenska pannkakslunchen, den där som jag brukar auktionera ut i samband med skolans stödgala.
Och sedan är det ju primärval i South Carolina i morgon. Spännande värre.
Vädret? Kallt och ruggigt.
Träningen? Jodå. Cyklade bort 555 kalorier i förmiddags.
torsdag 19 januari 2012
Jag svarar på frågor
Jag har blivit utmanad i någon slags kedjebrevsgrej i bloggvärlden. Jag får ödmjukt tacka Taina för detta. Även svägerskan i Brasilien har svarat på frågorna, kolla in hennes svar här.
1) VAD GJORDE DU FÖR TIO ÅR SEDAN?
Hade inte ens fyllt 40, var trebarnsfar (lillgrabben kom ett år senare), bodde i en trång men trevlig lägenhet i Riksby (Stockholm), jobbade på den stora myndigheten, funderade på att skriva en bok (kom ut ett par år senare), joggade några gånger i veckan. Annars var det nog mest barnpassning och -logistik som gällde...
2) VAD GJORDE DU FÖR ETT ÅR SEDAN?
Lätt att kolla när man har en blogg. Det var isstorm i Distriktet, barnen och jag hade precis kommit hem från några dagars skidåkning uppe i bergen, hustrun var på tjänsteresa i Arizona. Lillebrors skola hade stängt på grund av vädret, annars var det väl business as usual.
3) FEM SNACKS DU GILLAR
Snacks? Får jag inkludera godis? I så fall... Jag är barnsligt förtjust i ett slags majspuffar överdragna med choklad som förr hette Pops och som kom i en röd påse. Numera finns det tydligen något som heter Pops Crunchy, men jag tror inte att det är samma sak. Får väl testa när jag återkommer till Sweden nästa gång. I övrigt: Jordnötter (gärna med en öl). Digestive kex (kravmärkta). Tamarirostade solrosfrön (från butiken Fram i Göteborg). Samt klassikern: Marabou mjölkchoklad.
Frukt? Vindruvor. Bananer.
4) FEM SÅNGER DU KAN HELA TEXTEN TILL:
Som gammal gatumusikant kan jag mängder med låtar mer eller mindre utantill. Låt mig ta fem av Neil Young (min gamla favvo): "Hey Hey, My My", "Like a Hurricane", "Ohio", "Powderfinger", Heart of Gold".
5) FEM SAKER DU SKULLE GÖRA OM DU BLEV MÅNGMILJONÄR:
Köpa en vettig bostad. Köpa en miljöbil. Flytta till ett varmt ställe. Lägga undan pengar till kidsens utbildningar. Stödja olika projekt som jag tror på och som kan bidra till ett mer hållbart och jämlikt samhälle.
6) FEM DÅLIGA VANOR
Äter för mycket godis. Dricker för mycket öl. Lite för effektiv och snabb (typ: folk hinner inte äta klart förrän jag börjar duka ut). Har ibland svårt att koppla av. Sportberoende.
7) FEM SAKER DU GILLAR ATT GÖRA
Jag svarar som Taina: "ALLT ska jag väl ändå inte behöva avslöja här eller? Alla tycker vi väl om EN sak i alla fall...GO FIGURE!"
Annars: Läsa. Spela gitarr. Idrotta. Umgås med folk. Följa med i nyhetsflödet.
8) FEM SAKER DU ALDRIG SKULLE KLÄ DIG I, ELLER KÖPA
Ja, vad ska jag svara här...? Jag skulle aldrig köpa vapen eller narkotika. Jag skulle aldrig klä mig i rutiga golfbyxor eller skor utan skonsnören med en löjlig tofs. Har också svårt att se mig själv i en klänning. Inte för att jag tycker att det är något fel med män i klänningar. Absolut inte.
9) FEM FAVORITLEKSAKER
Tennisracket. TV-karaoke-maskinen. Svärmors motorcykel. Fotboll. Kajaken.
10) FEM PERSONER JAG VILL SE GÖRA DEN HÄR UTMANINGEN:
Neil Young. Min hustru. Michael Bakunin. Joyce Carol Oats. Jimmy Carter.
1) VAD GJORDE DU FÖR TIO ÅR SEDAN?
Hade inte ens fyllt 40, var trebarnsfar (lillgrabben kom ett år senare), bodde i en trång men trevlig lägenhet i Riksby (Stockholm), jobbade på den stora myndigheten, funderade på att skriva en bok (kom ut ett par år senare), joggade några gånger i veckan. Annars var det nog mest barnpassning och -logistik som gällde...
2) VAD GJORDE DU FÖR ETT ÅR SEDAN?
Lätt att kolla när man har en blogg. Det var isstorm i Distriktet, barnen och jag hade precis kommit hem från några dagars skidåkning uppe i bergen, hustrun var på tjänsteresa i Arizona. Lillebrors skola hade stängt på grund av vädret, annars var det väl business as usual.
3) FEM SNACKS DU GILLAR
Snacks? Får jag inkludera godis? I så fall... Jag är barnsligt förtjust i ett slags majspuffar överdragna med choklad som förr hette Pops och som kom i en röd påse. Numera finns det tydligen något som heter Pops Crunchy, men jag tror inte att det är samma sak. Får väl testa när jag återkommer till Sweden nästa gång. I övrigt: Jordnötter (gärna med en öl). Digestive kex (kravmärkta). Tamarirostade solrosfrön (från butiken Fram i Göteborg). Samt klassikern: Marabou mjölkchoklad.
Frukt? Vindruvor. Bananer.
4) FEM SÅNGER DU KAN HELA TEXTEN TILL:
Som gammal gatumusikant kan jag mängder med låtar mer eller mindre utantill. Låt mig ta fem av Neil Young (min gamla favvo): "Hey Hey, My My", "Like a Hurricane", "Ohio", "Powderfinger", Heart of Gold".
5) FEM SAKER DU SKULLE GÖRA OM DU BLEV MÅNGMILJONÄR:
Köpa en vettig bostad. Köpa en miljöbil. Flytta till ett varmt ställe. Lägga undan pengar till kidsens utbildningar. Stödja olika projekt som jag tror på och som kan bidra till ett mer hållbart och jämlikt samhälle.
6) FEM DÅLIGA VANOR
Äter för mycket godis. Dricker för mycket öl. Lite för effektiv och snabb (typ: folk hinner inte äta klart förrän jag börjar duka ut). Har ibland svårt att koppla av. Sportberoende.
7) FEM SAKER DU GILLAR ATT GÖRA
Jag svarar som Taina: "ALLT ska jag väl ändå inte behöva avslöja här eller? Alla tycker vi väl om EN sak i alla fall...GO FIGURE!"
Annars: Läsa. Spela gitarr. Idrotta. Umgås med folk. Följa med i nyhetsflödet.
8) FEM SAKER DU ALDRIG SKULLE KLÄ DIG I, ELLER KÖPA
Ja, vad ska jag svara här...? Jag skulle aldrig köpa vapen eller narkotika. Jag skulle aldrig klä mig i rutiga golfbyxor eller skor utan skonsnören med en löjlig tofs. Har också svårt att se mig själv i en klänning. Inte för att jag tycker att det är något fel med män i klänningar. Absolut inte.
9) FEM FAVORITLEKSAKER
Tennisracket. TV-karaoke-maskinen. Svärmors motorcykel. Fotboll. Kajaken.
10) FEM PERSONER JAG VILL SE GÖRA DEN HÄR UTMANINGEN:
Neil Young. Min hustru. Michael Bakunin. Joyce Carol Oats. Jimmy Carter.
onsdag 18 januari 2012
Kvällsbesök på klassiska Lincoln Theater
Hustrun och jag hamnade på ett klassisk ställe här i Distriktet nu i kväll: Lincoln Theater på U Street. Teatern, byggd i början av 1920-talet, var en viktig samlingspunkt för den svarta majoriteten i DC. Här har storheter som Billie Holiday, Ella Fitzgerald, Nat King Cole och Louis Armstrong uppträtt.
Salongen är magnifik, rymmer 1200 personer och används numera för en massa olika ändamål: teater, bio, konserter, möten.
Vi var där för att titta på den amerikanska versionen av "The Girl With the Dragon Tattoo" - en specialvisning som vi bjudits in till via den svenska ambassaden. Jag har förstås läst Stieg Larssons bok "Män som hatar kvinnor" (lite för magstark titel för den amerikanska publiken) och har även sett den svenska filmen för några år sedan i samband med en flygresa över Atlanten.
Låt mig säga att boken är bättre än den svenska filmen. Och att den svenska filmen är bättre än den amerikanska. Men, hey, that's me. Och att se Lincoln Theater det var helt klart värt resan, bara det. Dessutom träffade vi lite vänner och bekanta - och det är ju alltid trevligt.
I övrigt denna dag: Jag cyklade bort 400 kalorier nere i källaren. Och jobbade. Och lämnade barn på skolor. Och hämtade barn på skolor.
Salongen är magnifik, rymmer 1200 personer och används numera för en massa olika ändamål: teater, bio, konserter, möten.
Vi var där för att titta på den amerikanska versionen av "The Girl With the Dragon Tattoo" - en specialvisning som vi bjudits in till via den svenska ambassaden. Jag har förstås läst Stieg Larssons bok "Män som hatar kvinnor" (lite för magstark titel för den amerikanska publiken) och har även sett den svenska filmen för några år sedan i samband med en flygresa över Atlanten.
Låt mig säga att boken är bättre än den svenska filmen. Och att den svenska filmen är bättre än den amerikanska. Men, hey, that's me. Och att se Lincoln Theater det var helt klart värt resan, bara det. Dessutom träffade vi lite vänner och bekanta - och det är ju alltid trevligt.
I övrigt denna dag: Jag cyklade bort 400 kalorier nere i källaren. Och jobbade. Och lämnade barn på skolor. Och hämtade barn på skolor.
tisdag 17 januari 2012
The Champ fyller 70
Dagen började med spöregn och några få plusgrader. Men så vid lunchtid förändrades plötsligt allting, solen bröt fram och på eftermiddagen var runt 12 grader varmare än på morgonen.
Vädret här i Distriktet är ombytligt, skulle man kunna säga. Det är rätt kul.
Annars har vi naturligtvis firat The Champ's födelsedag i dag. Muhammad Ali fyller 70 år. Tänk vad tiden går. Det känns som om det var i går, de där åren när Ali mötte George Foreman, Smokin' Joe Frazier, Ken Norton och Larry Holmes. Jag minns hur jag kastade mig över Ulf Nilsons rapporter i Expressen efter matcherna - han gick igenom rond för rond, nästan slag för slag.
I dag är de gamla mästarna från 1970-talet ringvrak eller döda. Boxning är en obarmhärtig, cynisk och vansinnig sport. Men ack så fascinerande.
Och nu över till hockey och the Caps (pratar NHL-hockey här). Nick Backstrooom har varit skakad och inte synts till på rinken på flera veckor. Och laget spelar väl sådär. Har vunnit ett gäng matcher knappt på senare tid, men inte spelat särskilt bra eller stabilt. I kväll ligger Caps under mot bottenlaget Islanders, 0-2 efter knappt två perioder.
Inget vidare. Men vad annat är att vänta med den nya coachen?
Vädret här i Distriktet är ombytligt, skulle man kunna säga. Det är rätt kul.
Annars har vi naturligtvis firat The Champ's födelsedag i dag. Muhammad Ali fyller 70 år. Tänk vad tiden går. Det känns som om det var i går, de där åren när Ali mötte George Foreman, Smokin' Joe Frazier, Ken Norton och Larry Holmes. Jag minns hur jag kastade mig över Ulf Nilsons rapporter i Expressen efter matcherna - han gick igenom rond för rond, nästan slag för slag.
I dag är de gamla mästarna från 1970-talet ringvrak eller döda. Boxning är en obarmhärtig, cynisk och vansinnig sport. Men ack så fascinerande.
Och nu över till hockey och the Caps (pratar NHL-hockey här). Nick Backstrooom har varit skakad och inte synts till på rinken på flera veckor. Och laget spelar väl sådär. Har vunnit ett gäng matcher knappt på senare tid, men inte spelat särskilt bra eller stabilt. I kväll ligger Caps under mot bottenlaget Islanders, 0-2 efter knappt två perioder.
Inget vidare. Men vad annat är att vänta med den nya coachen?
måndag 16 januari 2012
Naturen in på knuten
Martin Luther King Day kom och gick. Egentligen ska man göra något uppbyggligt denna dag, till exempel någon form av community service.
Jag gick ut och gick. En timmes promenad i skogen i mina neonskor. Kollade in cardinaler och hackspettar medan jag funderade på romanuppslag och andra framtidsprojekt. Lyckades märkligt nog hitta en stig som jag tidigare inte vandrat på och upptäckte såväl en koloniträdgård (som såg ganska exakt ut som en svensk dito) samt en stor öppen gräsplan, perfekt för fotbollsspel och lek av allehanda slag.
Washington DC är verkligen en grön stad. Det är naturligtvis inte helt rättvist att jämföra Distriktet med t ex New York City, där bor väl i runda slänger tio gånger fler människor, men jag kan ändå inte låta bli att tänka att NYC är en ganska omänsklig miljö. Små fyrkantiga parker - och en jättestor fyrkantig park. Resten är liksom bara metall, glas och betong.
Här i Distriktet har vi en massa gröna korridorer som når nästan in i stadskärnan eller ligger strax intill. Rock Creek Park. Lungorna runt floderna Potomac och Anacostia. Eller Glover Park, där jag var i dag. Eller Roosevelt Island.
Eller min nya favorit Dumbarton Oaks, som jag upptäckte för en veckan sedan. Jag har gått förbi den där grinden uppe på R Street i snart fem år, men aldrig tidigare gått in. Men så gjorde jag det - och upptäckte en fantastisk urban oas öppen för alla varje eftermiddag.
När jag jag blir känd och blir intervjuad i tidningen och får frågan om någon hemlig plats där jag brukar hämta inspiration, så ska jag svara: Dumbarton Oaks.
Kidsen är åter samlade i hemmets sköte. Big Brother har haft tre härliga skiddagar och Syster Yster var i vanlig ordning urtrött efter sin sleep over. För mycket kul, för lite sömn.
I morgon är det slut på ledigheter och trams. Business as usual. Karaktär och disciplin.
Jag gick ut och gick. En timmes promenad i skogen i mina neonskor. Kollade in cardinaler och hackspettar medan jag funderade på romanuppslag och andra framtidsprojekt. Lyckades märkligt nog hitta en stig som jag tidigare inte vandrat på och upptäckte såväl en koloniträdgård (som såg ganska exakt ut som en svensk dito) samt en stor öppen gräsplan, perfekt för fotbollsspel och lek av allehanda slag.
Washington DC är verkligen en grön stad. Det är naturligtvis inte helt rättvist att jämföra Distriktet med t ex New York City, där bor väl i runda slänger tio gånger fler människor, men jag kan ändå inte låta bli att tänka att NYC är en ganska omänsklig miljö. Små fyrkantiga parker - och en jättestor fyrkantig park. Resten är liksom bara metall, glas och betong.
Här i Distriktet har vi en massa gröna korridorer som når nästan in i stadskärnan eller ligger strax intill. Rock Creek Park. Lungorna runt floderna Potomac och Anacostia. Eller Glover Park, där jag var i dag. Eller Roosevelt Island.
Eller min nya favorit Dumbarton Oaks, som jag upptäckte för en veckan sedan. Jag har gått förbi den där grinden uppe på R Street i snart fem år, men aldrig tidigare gått in. Men så gjorde jag det - och upptäckte en fantastisk urban oas öppen för alla varje eftermiddag.
När jag jag blir känd och blir intervjuad i tidningen och får frågan om någon hemlig plats där jag brukar hämta inspiration, så ska jag svara: Dumbarton Oaks.
Kidsen är åter samlade i hemmets sköte. Big Brother har haft tre härliga skiddagar och Syster Yster var i vanlig ordning urtrött efter sin sleep over. För mycket kul, för lite sömn.
I morgon är det slut på ledigheter och trams. Business as usual. Karaktär och disciplin.
söndag 15 januari 2012
Social söndag i Distriktet
En utsökt trevlig och social söndag i Distriktet. Vid lunchtid kom några vänner över och åt tomatsoppa, swedish pancakes och drack vittt vin här hemma hos oss. Vi blev sittande i stort sett hela eftermiddagen.
Det blir lätt så...
Sedan åkte vi hem några andra kompisar och blev bjudna på urgod venezuelansk (heter det så?) mat och diverse smaskiga efterrätter och drack mer vitt vin.
Nu är vi tillbaka hemma igen. Två av barnen är utlånade. Syster Yster har en sleep over hos en kompis och Big Brother är fortfarande ute på sin skidresa. Bara lillgrabben är hemma. Han och jag tittar på Toy Story 3, medan hustrun ägnar sig åt någon slags TV-prisgala. Golden Globe tror jag den heter.
I morgon är vi lediga för då är det Martin Luther King Day här i Amerika.
Det blir lätt så...
Sedan åkte vi hem några andra kompisar och blev bjudna på urgod venezuelansk (heter det så?) mat och diverse smaskiga efterrätter och drack mer vitt vin.
Nu är vi tillbaka hemma igen. Två av barnen är utlånade. Syster Yster har en sleep over hos en kompis och Big Brother är fortfarande ute på sin skidresa. Bara lillgrabben är hemma. Han och jag tittar på Toy Story 3, medan hustrun ägnar sig åt någon slags TV-prisgala. Golden Globe tror jag den heter.
I morgon är vi lediga för då är det Martin Luther King Day här i Amerika.
lördag 14 januari 2012
Godisbutiken snart ett minne blott
Det blir allt tuffare att bo här.
Inte nog med att vår stora bokhandel och extra vardagsrum, Barnes & Noble, packat ihop och slagit igen sina tre våningar på M Street. Nu lägger dessutom Georgetown Candybar ner.
Butiken var den enda ljuspunkten i det i övrigt närmast totala godismörker som råder här i Distriktet (förutom Andreas chokladbutik förstås, men han säljer ju bara choklad). I dag skulle Syster Yster, Lillebror och jag gå in och förse oss med lite plockgodis efter en timmes basketspel i Volta Park. Vi möttes av en stor skylt om utförsäljning på grund av att verksamheten ska upphöra.
DC-borna äter helt enkelt för lite smågodis. Om ett par veckor är godisbutiken ett minne blott.
Ingen litteratur och inget godis. Vad blir nästa steg? Att Potomac Wines and Spirits lägger ner? Då blir ju läget närmast katastrofalt.
Denna lördag har i övrigt präglats av vackert men kallt väder. Big Brother har åkt iväg på skidresa med ett gäng kompisar och kommer inte tillbaka förrän på måndag kväll. Resten av gänget är hemma. Syster Yster bakar, det kommer förföriska dofter från köksregionen. Lillebror har parkerat sig framför TV:n. Hustrun jobbar.
Själv hade jag ett allvarligt snack med Pedro i förmiddags, som till slut - motvilligt - tog tag i städningen och sanerade tre av badrummen. Han har slappat till sig rejält på senare tid, den gode Pedro. Skyller på att han har så mycket annat att göra. Jaja. Vem har inte det?
Inte nog med att vår stora bokhandel och extra vardagsrum, Barnes & Noble, packat ihop och slagit igen sina tre våningar på M Street. Nu lägger dessutom Georgetown Candybar ner.
Butiken var den enda ljuspunkten i det i övrigt närmast totala godismörker som råder här i Distriktet (förutom Andreas chokladbutik förstås, men han säljer ju bara choklad). I dag skulle Syster Yster, Lillebror och jag gå in och förse oss med lite plockgodis efter en timmes basketspel i Volta Park. Vi möttes av en stor skylt om utförsäljning på grund av att verksamheten ska upphöra.
DC-borna äter helt enkelt för lite smågodis. Om ett par veckor är godisbutiken ett minne blott.
Ingen litteratur och inget godis. Vad blir nästa steg? Att Potomac Wines and Spirits lägger ner? Då blir ju läget närmast katastrofalt.
Denna lördag har i övrigt präglats av vackert men kallt väder. Big Brother har åkt iväg på skidresa med ett gäng kompisar och kommer inte tillbaka förrän på måndag kväll. Resten av gänget är hemma. Syster Yster bakar, det kommer förföriska dofter från köksregionen. Lillebror har parkerat sig framför TV:n. Hustrun jobbar.
Själv hade jag ett allvarligt snack med Pedro i förmiddags, som till slut - motvilligt - tog tag i städningen och sanerade tre av badrummen. Han har slappat till sig rejält på senare tid, den gode Pedro. Skyller på att han har så mycket annat att göra. Jaja. Vem har inte det?
fredag 13 januari 2012
Mamma föddes fredagen den 13:e
I dag, den 13 januari, skulle mamma fyllt 84 år. Hon föddes den regniga otursdagen fredagen den 13:e januari i Alingsås.
Följdriktigt brann konserthuset i Göteborg, några mil västerut, ner samma kväll.
Mamma hade dock knappast någon större otur under sin levnad. Även om hon hade det lite jobbigt de sista åren, så hade hon på det hela taget ett väldigt bra liv. Jag är säker på att hon skulle hålla med mig.
Två välartade gossebarn, en äktenskap som höll bokstavligt talat tills döden skiljde henne från vår fader, ett jobb som hon stortrivdes med, resor, god kontakt med släktingar, många vänner. När jag tänker tillbaka kan jag inte komma på något som kan sägas vara specifikt oturligt i hennes liv.
Naturligtvis kan man säga att hon hade otur när vår pappa dog. Men han var nästan 80 år och hade haft ett par hjärtinfarkter, så helt oväntat var det väl inte. Och en definition på otur är väl att det ska vara oväntat, komma plötsligt, vara utanför ens egen kontroll och vara något som drabbar en på ett tragiskt sätt?
Är döden någonsin otur, egentligen? Visst, när unga människor går bort, genom olyckor, våld eller sjukdomar, då är det tragiskt. Befinner man sig på fel plats vid fel tidpunkt och får en meteorit i huvudet - då kan man troligen sägas ha otur.
Men både mamma och pappa var runt 80 år när de dog. De levde långa och goda liv båda två. De fick runt 40 år tillsammans. De uppfostrade barn, jobbade, renoverade hus, umgicks med vänner. På sin ålders höst fick de råd att ge sig ut på resor, något de älskade båda två.
Ingen större otur, alltså.
Men jag har för säkerhets skull flyttat på bilen nu på morgonen. Jag hade ställt den under vår halvdöda alm här utanför på gatan. Sedan hörde jag att man varnar för hårda vindar i eftermiddag.
Bäst att vara på den säkra sidan. Det är ju fredagen den 13:e trots allt.
Följdriktigt brann konserthuset i Göteborg, några mil västerut, ner samma kväll.
Mamma hade dock knappast någon större otur under sin levnad. Även om hon hade det lite jobbigt de sista åren, så hade hon på det hela taget ett väldigt bra liv. Jag är säker på att hon skulle hålla med mig.
Två välartade gossebarn, en äktenskap som höll bokstavligt talat tills döden skiljde henne från vår fader, ett jobb som hon stortrivdes med, resor, god kontakt med släktingar, många vänner. När jag tänker tillbaka kan jag inte komma på något som kan sägas vara specifikt oturligt i hennes liv.
Naturligtvis kan man säga att hon hade otur när vår pappa dog. Men han var nästan 80 år och hade haft ett par hjärtinfarkter, så helt oväntat var det väl inte. Och en definition på otur är väl att det ska vara oväntat, komma plötsligt, vara utanför ens egen kontroll och vara något som drabbar en på ett tragiskt sätt?
Är döden någonsin otur, egentligen? Visst, när unga människor går bort, genom olyckor, våld eller sjukdomar, då är det tragiskt. Befinner man sig på fel plats vid fel tidpunkt och får en meteorit i huvudet - då kan man troligen sägas ha otur.
Men både mamma och pappa var runt 80 år när de dog. De levde långa och goda liv båda två. De fick runt 40 år tillsammans. De uppfostrade barn, jobbade, renoverade hus, umgicks med vänner. På sin ålders höst fick de råd att ge sig ut på resor, något de älskade båda två.
Ingen större otur, alltså.
Men jag har för säkerhets skull flyttat på bilen nu på morgonen. Jag hade ställt den under vår halvdöda alm här utanför på gatan. Sedan hörde jag att man varnar för hårda vindar i eftermiddag.
Bäst att vara på den säkra sidan. Det är ju fredagen den 13:e trots allt.
torsdag 12 januari 2012
Jag - en trendsättare
Knappt hade jag skrivit gårdagens drapa om ökade inkomstklyftor i USA (se förra inlägget), förrän det publicerades en större studie om ökade inkomstklyftor i USA och hur folk upplever det.
Märkligt.
Men så är det att vara trendsättare.
Läs om studien på Pew Research Center's webbplats. Jag ska inte gå in på några detaljer, jag kanske skriver mer om det här på min "proffsblogg" Amerika-reportage senare. Men kontentan är att allt fler amerikaner anser att motsättningarna mellan fattiga och rika blir allt större.
I går råkade jag även se statistik på TV som visade hur inkomstfördelningen mellan de rikaste en procenten av befolkningen och de övriga 99 procenten utvecklats sedan slutet av 1970-talet. Det var en ruggig skillnad. Den rikaste procenten äger tillsammans omkring en tredjedel av de samlade resurserna i detta land.
Till och med Newt Gingrich, en av de ärkekonservativa republikanska presidentkandidaterna, har nu gått ut och kallat inkomstskillnaderna orimliga (ungefär, jag minns inte exakt hur han formulerade det).
Onekligen en intressant utveckling.
Personligen har jag dock ägnat större delen dagen åt annat än klasskrig. Mest sedvanligt skrivbordsbundet skrivjobb, men jag hann även träffa jag några vänner över en lunch - mycket trevligt.
Sedan en misslyckad middag som räddades genom ett hastigt besök på Subway. Vår frys, som inte ens är ett år gammal, är verkligen fullständigt urusel. De frysta hamburgarna som jag lagade till kidsen visade sig vara helt oätliga - antagligen för att de inte hållits tillräckligt frysta.
Så kan det gå.
Apropå trendsättare, förresten. Mina nya balla och neonfärgade gymnastiksskor gör succé. Häromdagen fick jag reda på att jag var helt rätt - det är neon som gäller nu (måste vara första gången jag legat rätt i modesvängen sedan jag bar v-jeans 1972. Och i dag var det flera som kom fram till mig på skolgården och yttrade sig imponerat om mina skor.
"Alla pratar om det, det är det stora samtalsämnet just nu. Du är så totalt hipp och cool", sa en pappa.
Man kan ju inte annat än att hålla med.
Märkligt.
Men så är det att vara trendsättare.
Läs om studien på Pew Research Center's webbplats. Jag ska inte gå in på några detaljer, jag kanske skriver mer om det här på min "proffsblogg" Amerika-reportage senare. Men kontentan är att allt fler amerikaner anser att motsättningarna mellan fattiga och rika blir allt större.
I går råkade jag även se statistik på TV som visade hur inkomstfördelningen mellan de rikaste en procenten av befolkningen och de övriga 99 procenten utvecklats sedan slutet av 1970-talet. Det var en ruggig skillnad. Den rikaste procenten äger tillsammans omkring en tredjedel av de samlade resurserna i detta land.
Till och med Newt Gingrich, en av de ärkekonservativa republikanska presidentkandidaterna, har nu gått ut och kallat inkomstskillnaderna orimliga (ungefär, jag minns inte exakt hur han formulerade det).
Onekligen en intressant utveckling.
Personligen har jag dock ägnat större delen dagen åt annat än klasskrig. Mest sedvanligt skrivbordsbundet skrivjobb, men jag hann även träffa jag några vänner över en lunch - mycket trevligt.
Sedan en misslyckad middag som räddades genom ett hastigt besök på Subway. Vår frys, som inte ens är ett år gammal, är verkligen fullständigt urusel. De frysta hamburgarna som jag lagade till kidsen visade sig vara helt oätliga - antagligen för att de inte hållits tillräckligt frysta.
Så kan det gå.
Apropå trendsättare, förresten. Mina nya balla och neonfärgade gymnastiksskor gör succé. Häromdagen fick jag reda på att jag var helt rätt - det är neon som gäller nu (måste vara första gången jag legat rätt i modesvängen sedan jag bar v-jeans 1972. Och i dag var det flera som kom fram till mig på skolgården och yttrade sig imponerat om mina skor.
"Alla pratar om det, det är det stora samtalsämnet just nu. Du är så totalt hipp och cool", sa en pappa.
Man kan ju inte annat än att hålla med.
onsdag 11 januari 2012
Om tiggare, uteliggare och ökade inkomstklyftor
Regnigt, ruggigt och tråkigt. Riktigt höstväder i Distriktet just nu. Runt fem grader varmt, men så där fuktigt och eländigt som gör att man känner sig kall rakt igenom oavsett hur mycket kläder man tar på sig.
Att vara uteliggare vid den här tiden kan inte vara lätt. Det är väl aldrig lätt, men antagligen värre än vanligt just nu. Här i DC finns det många hemlösa och de har blivit fler och fler under de år vi har bott här. Det kan vi enkelt konstatera när vi går runt nere på M Street eller på Wisconsin Avenue. Antalet tiggare i gatuhörnen har säkert minst fördubblats sedan vi flyttade hit för snart fem år sedan. De flesta av dom är garanterat utan en ordentlig bostad.
Det sociala skyddsnätet lyser verkligen med sin frånvaro i världens rikaste land.
Distriktet har byggt ut antalet kommunalt drivna härbärgen, men platserna räcker långt ifrån till alla. Barnfamiljer prioriteras. Särskilt ensamstående unga mödrar.
Åtminstone finns det inga barn eller ungdomar som tvingas sova utomhus här i DC - om man nu ska tro en artikel jag läste för en tid sedan.
Traditionellt vilar mycket av det sociala stödet på religiösa samfund och ideella organisationer, men även dom har svårt att få in tillräckligt med donationer. Flera har tvingats lägga ner eftersom de inte längre kunnat bedriva någon vettig verksamhet - de har inte haft råd att betala hyran för övernattningslokaler eller har inte fått in livsmedel eller filtar i samma omfattning som tidigare.
Samtidigt blir de rika allt rikare. Inkomstskillnaderna i USA har aldrig förut varit så stora. En del har så mycket pengar att de inte vet vad de ska göra av dom. Det finns en särskild marknad för finansiella rådgivare som är specialiserade på att enbart hjälpa privatpersoner att placera pengar. Ofta har de bara en eller ett par uppdragsgivare. Vi har en bekant som gör just det. Han säger att han aldrig tidigare upplevt något liknande. Det verkar finnas hur mycket pengar som helst.
Bland en del. Medan andra fryser så dom skakar under en bro.
Efter dessa visdomsord vill jag gärna påpeka att jag cyklat en halv mara denna onsdag samt att min hustru är på väg hem efter fyra dagar i New Hampshire.
Att vara uteliggare vid den här tiden kan inte vara lätt. Det är väl aldrig lätt, men antagligen värre än vanligt just nu. Här i DC finns det många hemlösa och de har blivit fler och fler under de år vi har bott här. Det kan vi enkelt konstatera när vi går runt nere på M Street eller på Wisconsin Avenue. Antalet tiggare i gatuhörnen har säkert minst fördubblats sedan vi flyttade hit för snart fem år sedan. De flesta av dom är garanterat utan en ordentlig bostad.
Det sociala skyddsnätet lyser verkligen med sin frånvaro i världens rikaste land.
Distriktet har byggt ut antalet kommunalt drivna härbärgen, men platserna räcker långt ifrån till alla. Barnfamiljer prioriteras. Särskilt ensamstående unga mödrar.
Åtminstone finns det inga barn eller ungdomar som tvingas sova utomhus här i DC - om man nu ska tro en artikel jag läste för en tid sedan.
Traditionellt vilar mycket av det sociala stödet på religiösa samfund och ideella organisationer, men även dom har svårt att få in tillräckligt med donationer. Flera har tvingats lägga ner eftersom de inte längre kunnat bedriva någon vettig verksamhet - de har inte haft råd att betala hyran för övernattningslokaler eller har inte fått in livsmedel eller filtar i samma omfattning som tidigare.
Samtidigt blir de rika allt rikare. Inkomstskillnaderna i USA har aldrig förut varit så stora. En del har så mycket pengar att de inte vet vad de ska göra av dom. Det finns en särskild marknad för finansiella rådgivare som är specialiserade på att enbart hjälpa privatpersoner att placera pengar. Ofta har de bara en eller ett par uppdragsgivare. Vi har en bekant som gör just det. Han säger att han aldrig tidigare upplevt något liknande. Det verkar finnas hur mycket pengar som helst.
Bland en del. Medan andra fryser så dom skakar under en bro.
Efter dessa visdomsord vill jag gärna påpeka att jag cyklat en halv mara denna onsdag samt att min hustru är på väg hem efter fyra dagar i New Hampshire.
tisdag 10 januari 2012
Väntad seger för Romney
Nä, det blev inget snökaos. Lite kallt i morse, men sedan vräkte solen på och i eftermiddags var det som en vacker aprildag i södra Sverige.
Lillebror hade premiär på sin "vinterlek" - en slags organiserad aktivitet i en av våra parker här i Georgetown. Ett tjugotal kids samlades med fyra ledare i eftermiddags och gjorde diverse roligheter ute i skogen. Den sista kvarten hade mörkret fallit, vilket innebar att Lillebror fick tända sin nyinköpta pannlampa.
Hur kul som helst tyckte jag som gammal naturälskare. Lillebror och hans bästa kompis var betydligt mer skeptiska. Men det var "okej", sa de efteråt. Gott så.
Och efter ett besök hos Andreas i chokladbutiken på hemvägen var de hur glada som helst.
Kvällen ägnade jag åt primärvalet i New Hampshire. Väntad storseger för Mitt Romney. Ron Paul på andra plats, Jon Huntsman på tredje. Rick Santorum och Newt Gingrich kämpar om fjärde plats. Rick Perry sist. Överlägset. Fast han har inte kampanjat alls i NH.
Alla utom Perry höll konstigt nog segertal när valresultatet klarnat.
Lillebror hade premiär på sin "vinterlek" - en slags organiserad aktivitet i en av våra parker här i Georgetown. Ett tjugotal kids samlades med fyra ledare i eftermiddags och gjorde diverse roligheter ute i skogen. Den sista kvarten hade mörkret fallit, vilket innebar att Lillebror fick tända sin nyinköpta pannlampa.
Hur kul som helst tyckte jag som gammal naturälskare. Lillebror och hans bästa kompis var betydligt mer skeptiska. Men det var "okej", sa de efteråt. Gott så.
Och efter ett besök hos Andreas i chokladbutiken på hemvägen var de hur glada som helst.
Kvällen ägnade jag åt primärvalet i New Hampshire. Väntad storseger för Mitt Romney. Ron Paul på andra plats, Jon Huntsman på tredje. Rick Santorum och Newt Gingrich kämpar om fjärde plats. Rick Perry sist. Överlägset. Fast han har inte kampanjat alls i NH.
Alla utom Perry höll konstigt nog segertal när valresultatet klarnat.
måndag 9 januari 2012
Snökaos i Distriktet
Snön vräker ner här i den amerikanska huvudstaden. Det började vid lunchtid och har fortsatt hela eftermiddagen. När jag gjorde den vanliga rundan med bilen vid 16-tiden var det med andra ord totalt trafikkaos - och detta trots att all snö smälter så fort den når marken.
Det är som om själva snöandet i sig får folk panikslagna.
För tyvärr är det några grader för varmt för att det ska bli snökaos på riktigt. Vägarna är bara blöta, precis som vid vanligt regn. Möjligen kan det förändras över natten - det ska visst bli ner mot nollan eller rentav av några minusgrader. Men till i morgon på dagen har amerikanska SMHI förutspått drygt 50 grader (cirkus tio-tolv svenska dylika), så det lär inte bli någon pulkaåkning.
Och inga stängda skolor heller - vilket kidsen naturligtvis innerligt hoppas på.
Denna måndag har annars präglats av diverse småprojekt. Syster Yster hade ett inbokat besök hos sin ortodontist och som traditionen bjuder gick vi på Starbucks efteråt och fikade. Mycket trevligt.
Sedan tog jag - efter order av min trogne läsare Werner - ett dubbelpass nere i gymmet. 1 105 kalorier lättare och ett maratonlopp senare kände jag mig som en ny människa.
Karaktär och disciplin.
I övrigt mest vanligt skrivbordsjobb. Till lunch åt jag upp det sista av svärmors risgrynsgröt. Fast som tur är så finns det två byttor i frysen också, så jag ska nog överleva ett tag till.
När jag blir kändis och får frågan om min favoriträtt så ska jag svara: "Svärmors risgrynsgröt". Och när de frågar om min favoritdryck: "Svärfars hemlagade glögg".
Jag återkommer om andra frågor som jag ska svara på när jag blir kändis.
Eller förresten: Är det något ni vill fråga mig om?
Det är som om själva snöandet i sig får folk panikslagna.
För tyvärr är det några grader för varmt för att det ska bli snökaos på riktigt. Vägarna är bara blöta, precis som vid vanligt regn. Möjligen kan det förändras över natten - det ska visst bli ner mot nollan eller rentav av några minusgrader. Men till i morgon på dagen har amerikanska SMHI förutspått drygt 50 grader (cirkus tio-tolv svenska dylika), så det lär inte bli någon pulkaåkning.
Och inga stängda skolor heller - vilket kidsen naturligtvis innerligt hoppas på.
Denna måndag har annars präglats av diverse småprojekt. Syster Yster hade ett inbokat besök hos sin ortodontist och som traditionen bjuder gick vi på Starbucks efteråt och fikade. Mycket trevligt.
Sedan tog jag - efter order av min trogne läsare Werner - ett dubbelpass nere i gymmet. 1 105 kalorier lättare och ett maratonlopp senare kände jag mig som en ny människa.
Karaktär och disciplin.
I övrigt mest vanligt skrivbordsjobb. Till lunch åt jag upp det sista av svärmors risgrynsgröt. Fast som tur är så finns det två byttor i frysen också, så jag ska nog överleva ett tag till.
När jag blir kändis och får frågan om min favoriträtt så ska jag svara: "Svärmors risgrynsgröt". Och när de frågar om min favoritdryck: "Svärfars hemlagade glögg".
Jag återkommer om andra frågor som jag ska svara på när jag blir kändis.
Eller förresten: Är det något ni vill fråga mig om?
söndag 8 januari 2012
En disciplinerad cupcake
Hustrun har åkt till New Hampshire och meddelade precis att hon snackat med Jon Huntsman - outsidern i det republikanska presidentfältet. Lillebror har varit på kalas hela eftermiddagen och vi andra har ägnat oss åt parklek i det vackra vädret - basket och fotboll i Rose Park i ett par timmar.
Jag har dessutom varit disciplinerad och cyklat bort 556 kalorier nere i källargymmet. Så det faktum att jag åt en överbliven cupcake efter middagen må vara mig förlåtet. Det är ju söndag, trots allt.
Annars inte mycket nytt att berätta från Distriktet. Vi ser fram mot måndagen.
Jag har dessutom varit disciplinerad och cyklat bort 556 kalorier nere i källargymmet. Så det faktum att jag åt en överbliven cupcake efter middagen må vara mig förlåtet. Det är ju söndag, trots allt.
Annars inte mycket nytt att berätta från Distriktet. Vi ser fram mot måndagen.
lördag 7 januari 2012
Skoskav i Distriktet
Big Brother kom hem från skidåkningen utan brutna ben och from Sweden meddelade svärföräldrarna att de lyckligt anlänt till basstationen utan större problem.
Själv har jag inte samma flyt. Lider svårt av skoskav på grund av mina nya gymnastiksskor. Dessutom brände jag mig när jag lagade en fantastisk god middag nu i kväll.
Fast jag ska inte klaga. Det finns dom som har det värre.
Nu ska jag kolla upp godisläget nere i skafferiet och zappa in den republikanska president-kandidat-debatten på TV:n...
Själv har jag inte samma flyt. Lider svårt av skoskav på grund av mina nya gymnastiksskor. Dessutom brände jag mig när jag lagade en fantastisk god middag nu i kväll.
Fast jag ska inte klaga. Det finns dom som har det värre.
Nu ska jag kolla upp godisläget nere i skafferiet och zappa in den republikanska president-kandidat-debatten på TV:n...
fredag 6 januari 2012
Vårkänsla i Distriktet
Iväg åkte dom och redan är dom saknade. Mormor och morfar, mamma och pappa, svärmor och svärfar - alla två sitter just när detta skrivs i en flygmaskin över den atlantiska oceanen. Klockan kvart över ett i natt landar dom på flygfältet i Köpenhamn. Därefter ett par timmar med tåg innan de kan öppna dörren till huset i Halmstad. Lagom möra sannolikt. Det brukar inte bli så mycket sömn på de där resorna.
Därmed är kåken här ödslig och nästan tom och julen är liksom definitivt över för den här gången. Det har verkligen varit roligt att träffa alla - brassesvägerskan, brassekusinerna, brorsan och stockholmssvägerskan, stockholmskusinerna, brorsans svärmor och stockholmssvägerskans systerdotter och svärföräldrarna och alla andra...
Tack för att ni kom, allihop!
Det har varit vårkänsla i Distriktet denna fredag. Runt 15 grader varmt, sol och en ljum vind från söder. Big Brother har försvunnit iväg till en kompis, de ska ut och åka skidor uppe i bergen i morgon bitti - om den inte smält bort alldeles. Resten av gänget är hemma och ägnar sig åt olika saker. Lillebror har precis haft en trollerishow för oss, Syster Yster har stängt in sig i sitt rum - det låter vagt av musik därifrån. Hustrun förbereder nästa jobbtripp - till New Hampshire på söndag.
Själv har jag tidigare denna dag investerat i ett par nya gymnastikskor. Sale - only 60 bucks. Så nu ägnar jag mig åt det viktiga uppdraget att gå in dom.
Därmed är kåken här ödslig och nästan tom och julen är liksom definitivt över för den här gången. Det har verkligen varit roligt att träffa alla - brassesvägerskan, brassekusinerna, brorsan och stockholmssvägerskan, stockholmskusinerna, brorsans svärmor och stockholmssvägerskans systerdotter och svärföräldrarna och alla andra...
Tack för att ni kom, allihop!
Det har varit vårkänsla i Distriktet denna fredag. Runt 15 grader varmt, sol och en ljum vind från söder. Big Brother har försvunnit iväg till en kompis, de ska ut och åka skidor uppe i bergen i morgon bitti - om den inte smält bort alldeles. Resten av gänget är hemma och ägnar sig åt olika saker. Lillebror har precis haft en trollerishow för oss, Syster Yster har stängt in sig i sitt rum - det låter vagt av musik därifrån. Hustrun förbereder nästa jobbtripp - till New Hampshire på söndag.
Själv har jag tidigare denna dag investerat i ett par nya gymnastikskor. Sale - only 60 bucks. Så nu ägnar jag mig åt det viktiga uppdraget att gå in dom.
torsdag 5 januari 2012
Kalas och sista kvällen med gänget
Det har varit ett par intensiva dagar i Distriktet. I går, onsdag, var det som tidigare rapporterats Lillebrors nioårsdag. Och i dag var det sista kvällen med svärmor och svärfar. En fantastiskt god laxmiddag samt diverse TV-spel förgyllde aftonen.
Här är ett gäng bilder...
Lillebror serverade cupcakes till alla klasskompisar på födelsedan...
...innan han satte sig och lät sig väl smaka.
Sedan provade han sitt nya TV-spel. Mycket rörelse, som synes.
Därefter trollade han för sin ömma moder. Bland presenterna fanns en magisk trollerilåda - stor succé.
Så förflyttar vi oss till i kväll (torsdag). Sista middagen tillsammans med våra kära...
...gäster för den här gången. I morgon eftermiddag sticker svärmor och svärfar hem till det mörka hemlandet.
Syster Yster.
Big Brother.
Här är ett gäng bilder...
Lillebror serverade cupcakes till alla klasskompisar på födelsedan...
...innan han satte sig och lät sig väl smaka. 
Sedan provade han sitt nya TV-spel. Mycket rörelse, som synes.
Därefter trollade han för sin ömma moder. Bland presenterna fanns en magisk trollerilåda - stor succé.
Så förflyttar vi oss till i kväll (torsdag). Sista middagen tillsammans med våra kära... 
...gäster för den här gången. I morgon eftermiddag sticker svärmor och svärfar hem till det mörka hemlandet. 
Syster Yster.
Big Brother.Slutligen några bilder från kvällens TV-spelande. Kommentarer överflödiga:
onsdag 4 januari 2012
9-9-9
9-9-9.
Den före detta republikanska presidentaspiranten Herman Cain körde med det mantrat fram till hans kvinnoaffärer tvingade honom av banan. Niorna handlade om skatt. Han tyckte nio procent var lagom för inkomstskatt, bolagsskatt respektive moms.
9-9-9 var det även här i Distriktet i morse. Lillebror fyllde nio år, fick nio presenter och när vi sedan gick ut för att gå till skolan var det nio minusgrader. Nästan i partitet med vårt personliga köldrekord här i DC - tolv minus en tidig morgon för ett par år sedan.
Lillebror blev naturligtvis rejält firad i morse och firandet kommer att fortsätta över dagen. Nu i eftermiddag ska vi till skolan och bjuda klasskompisarna på cup cakes. Sedan blir det glasstårta (vi behöver ju svalka oss i hettan) och i kväll är det dags för festmiddag - Lillebror har beställt bacon och spagetti. Jag återkommer förhoppningsvis med några bilder från firandet.
Övrigt att rapportera: Jag trodde ju på Rick Santorum i gårdagens första primäromgång i Iowa (se förra inlägget). Men han kom in tvåa - slagen av storfavoriten Mitt Romney med den fullständigt sanslöst minimala marginalen av åtta röster...
Och Capitals (handlar om NHL-hockey här) vann tämligen komfortabelt över Calgary, 3-1. Tre passningspoäng av Backstrooom.
Den före detta republikanska presidentaspiranten Herman Cain körde med det mantrat fram till hans kvinnoaffärer tvingade honom av banan. Niorna handlade om skatt. Han tyckte nio procent var lagom för inkomstskatt, bolagsskatt respektive moms.
9-9-9 var det även här i Distriktet i morse. Lillebror fyllde nio år, fick nio presenter och när vi sedan gick ut för att gå till skolan var det nio minusgrader. Nästan i partitet med vårt personliga köldrekord här i DC - tolv minus en tidig morgon för ett par år sedan.
Lillebror blev naturligtvis rejält firad i morse och firandet kommer att fortsätta över dagen. Nu i eftermiddag ska vi till skolan och bjuda klasskompisarna på cup cakes. Sedan blir det glasstårta (vi behöver ju svalka oss i hettan) och i kväll är det dags för festmiddag - Lillebror har beställt bacon och spagetti. Jag återkommer förhoppningsvis med några bilder från firandet.
Övrigt att rapportera: Jag trodde ju på Rick Santorum i gårdagens första primäromgång i Iowa (se förra inlägget). Men han kom in tvåa - slagen av storfavoriten Mitt Romney med den fullständigt sanslöst minimala marginalen av åtta röster...
Och Capitals (handlar om NHL-hockey här) vann tämligen komfortabelt över Calgary, 3-1. Tre passningspoäng av Backstrooom.
tisdag 3 januari 2012
Extremt spännande tisdagskväll
Vilken afton!
Caps (pratar NHL-hockey här) på TV, samtidigt som Iowa ska utse delstatens republikanska presidentkandidat. Vi zappar vilt mellan kanalerna. Caps leder med 1-0 efter nästan hela första halvlek.
I Iowa har inga resultat kommit ännu, men i opinionsmätningarna är det jämn kamp mellan Romney, Paul, uppstickaren Santorum och Gingrich. Jag tror faktiskt moralpredikanten santorum tar hem delstaten. Men jag kan ha fel.
Som om inte detta var nog, så är det dagen före Lillebrors nioårsdag. Vi slår in paket och förbereder in i set sista.
Återkommer förstås med rapporter om alla dessa tre oändligt spännande event.
Caps (pratar NHL-hockey här) på TV, samtidigt som Iowa ska utse delstatens republikanska presidentkandidat. Vi zappar vilt mellan kanalerna. Caps leder med 1-0 efter nästan hela första halvlek.
I Iowa har inga resultat kommit ännu, men i opinionsmätningarna är det jämn kamp mellan Romney, Paul, uppstickaren Santorum och Gingrich. Jag tror faktiskt moralpredikanten santorum tar hem delstaten. Men jag kan ha fel.
Som om inte detta var nog, så är det dagen före Lillebrors nioårsdag. Vi slår in paket och förbereder in i set sista.
Återkommer förstås med rapporter om alla dessa tre oändligt spännande event.
måndag 2 januari 2012
På spaning efter vardagen
Första måndagen 2012 och jag lämnade skrivbordet några timmar och hängde med på fågelexkursion. Vi åkte söderut längs Potomac River, parkerade bilen och ägnade en timme åt att ömsom promenera och ömsom skåda fågel. Fast mest frös vi.
Det blåser kalla vindar i Distriktet med ommejd. Och det ska visst bli ännu kyligare när vardagen dundrar in i morgon - samtliga kids börjar skolan efter winter breaken.
Bloggaren skådar efter den framtid som ständigt flyr undan. Inga örnar syntes till denna kylslagna måndag.
Svärmor på naturpromenad. Hennes jacka piggade upp i en annars tämligen jämngrå miljö.
Ornitologer.
Slutligen en bonusbild från vår nyårsmiddag. Gott och trevligt.
Det blåser kalla vindar i Distriktet med ommejd. Och det ska visst bli ännu kyligare när vardagen dundrar in i morgon - samtliga kids börjar skolan efter winter breaken.
Bloggaren skådar efter den framtid som ständigt flyr undan. Inga örnar syntes till denna kylslagna måndag.
Svärmor på naturpromenad. Hennes jacka piggade upp i en annars tämligen jämngrå miljö.
Ornitologer.
Slutligen en bonusbild från vår nyårsmiddag. Gott och trevligt.söndag 1 januari 2012
Svärföräldrar på tangojakt
Trots vackert väder har jag inte varit ute en enda sekund. Och någon träning har det inte blivit heller. Inte en sekund.
Ingen riktig bra början på den första dagen av resten av mitt liv.
Fast å andra sidan kan det ju bara bli bättre. Det gäller att skapa en positiv attityd.
Det blir allt mer tomt här i huset. I morse stack hustrun till Iowa på jobb, trots kraftig förkylning. Hon ringde för en stund sedan och meddelade att hon kommit fram och att det inte finns en enda matbutik öppen eftersom det är nyårsdag.
Svärföräldrarna är på tangojakt. Först stack de till den 100 år gamla och väldigt fina nöjesparken Glenn Echo, strax utanför sta'n. Där skulle det vara tangodans denna söndag, men den visade sig vara inställd. De erbjöds dansa squaredance istället, men avböjde vänligt.
Just nu är de på väg till Dupont Circle, där det enligt rykten ska vara ett annat tangoevent. Jag hoppas att de får napp den här gången.
Själv har jag mest jobbat vid datamaskinen hela dagen. Har ett manusstopp i början av nästa vecka, så det börjar bli lite bråttom att bli klar.
Ingen riktig bra början på den första dagen av resten av mitt liv.
Fast å andra sidan kan det ju bara bli bättre. Det gäller att skapa en positiv attityd.
Det blir allt mer tomt här i huset. I morse stack hustrun till Iowa på jobb, trots kraftig förkylning. Hon ringde för en stund sedan och meddelade att hon kommit fram och att det inte finns en enda matbutik öppen eftersom det är nyårsdag.
Svärföräldrarna är på tangojakt. Först stack de till den 100 år gamla och väldigt fina nöjesparken Glenn Echo, strax utanför sta'n. Där skulle det vara tangodans denna söndag, men den visade sig vara inställd. De erbjöds dansa squaredance istället, men avböjde vänligt.
Just nu är de på väg till Dupont Circle, där det enligt rykten ska vara ett annat tangoevent. Jag hoppas att de får napp den här gången.
Själv har jag mest jobbat vid datamaskinen hela dagen. Har ett manusstopp i början av nästa vecka, så det börjar bli lite bråttom att bli klar.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)