...to all of you:
Happy New Year!
onsdag 31 december 2008
tisdag 30 december 2008
Jobb och work-out
Jag har ägnat den större delen av denna den näst sista dagen 2008 åt jobb. Har en del projekt som ska vara färdiga och levererade i början av nästa år och det känns rätt kul att känna sig en smula professionell då och då. Överhuvudtaget har jag haft rätt mycket frilanseri och konsulteri de senaste månaderna - och förhoppningsvis kan jag fortsätta hålla ungefär samma nivå framöver.
Under eftermiddagen bröt jag dock arbetsdisciplinen och gick på gym ett par timmar, medan hustrun tog syster och alla barn (utom Big Brother som stack iväg och spelade basket med en kompis) på en guidad tur genom monumentens DC.
Jag workade ut med diverse tortyrredskap och försökte fokusera på övningar som är tänkta att stärka min stackars diksbråcksansatta rygg. Det var rätt okej, men det jag föredrar att springa ute i den verkliga outdoor-världen. De där maskinerna ger mig inte riktigt någon genuin känsla av verklighet, som t ex vedhuggning eller att röja i trädgården. Det bästa med gymmet var helt klart att det fanns en bastu.
Middagen blev indisk - currygryta med räkor, svamp och rödlök serverad med ris och ett kylt ekologiskt vitt vin. Fantastiskt gott om jag får säga det själv.
Take care.
Under eftermiddagen bröt jag dock arbetsdisciplinen och gick på gym ett par timmar, medan hustrun tog syster och alla barn (utom Big Brother som stack iväg och spelade basket med en kompis) på en guidad tur genom monumentens DC.
Jag workade ut med diverse tortyrredskap och försökte fokusera på övningar som är tänkta att stärka min stackars diksbråcksansatta rygg. Det var rätt okej, men det jag föredrar att springa ute i den verkliga outdoor-världen. De där maskinerna ger mig inte riktigt någon genuin känsla av verklighet, som t ex vedhuggning eller att röja i trädgården. Det bästa med gymmet var helt klart att det fanns en bastu.
Middagen blev indisk - currygryta med räkor, svamp och rödlök serverad med ris och ett kylt ekologiskt vitt vin. Fantastiskt gott om jag får säga det själv.
Take care.
måndag 29 december 2008
En underbar dag i Distriktet
Den makalösa vädret håller i sig, även om det inte har varit över 20 grader i dag. Men solen har formligen vräkt ner och temperaturen har hållit sig på en behagligt 13-gradersnivå. T-shirt-varmt i lä.
Vädret var så fantastiskt att jag orkade snöra på mig joggingskorna och sticka ut på en 50-minutersrunda. Det blir inte så ofta numera, men jag har ambitionen att skärpa mig.
Turen gick över Vita Huset och ner genom The Mall och sedan tillbaka längs flodstranden. Det är ärligt talat inte så ofta jag har vägarna förbi downtown numera, men jag kunde konstatera att man redan börjat bygga om stan inför Inauguration Day den 20 januari. Massor av läktare är redan monterade längs kortgegevägen. Och nationens julgran strax söder om Vita Huset såg lika präktig ut som förra årets. I övrigt var det många bönder i stan. Att det ska vara så svårt att hålla till höger och se sig för innan man kliver rakt ut. Inget ont om bönder, dock. Jag har själv varit en.
Hanna och hennes tjejer har börjat acklimatisera sig så smått. I dag har vi mest ägnat oss åt utflykter i närområdet och framåt kvällen avnjöt vi en fantastisk middag bestående av stekt fisk och potatis. Nu sitter hela gänget framför TV:n och tittar på en av Syster Ysters julklappar: "The Wizard from Oz" på DVD.
Två systrar är ute och går med ena systerns döttrar, Carmen och Julia. Observera den finurliga lilla skuggan i bildens högra nederkant. Sånt kallas fotokonst i den högre skolan.
Bild tagen alldeles nyss. Hela kusingänget framför trollkarlen från Oz och bakom varsin glassportion.
Vädret var så fantastiskt att jag orkade snöra på mig joggingskorna och sticka ut på en 50-minutersrunda. Det blir inte så ofta numera, men jag har ambitionen att skärpa mig.
Turen gick över Vita Huset och ner genom The Mall och sedan tillbaka längs flodstranden. Det är ärligt talat inte så ofta jag har vägarna förbi downtown numera, men jag kunde konstatera att man redan börjat bygga om stan inför Inauguration Day den 20 januari. Massor av läktare är redan monterade längs kortgegevägen. Och nationens julgran strax söder om Vita Huset såg lika präktig ut som förra årets. I övrigt var det många bönder i stan. Att det ska vara så svårt att hålla till höger och se sig för innan man kliver rakt ut. Inget ont om bönder, dock. Jag har själv varit en.
Hanna och hennes tjejer har börjat acklimatisera sig så smått. I dag har vi mest ägnat oss åt utflykter i närområdet och framåt kvällen avnjöt vi en fantastisk middag bestående av stekt fisk och potatis. Nu sitter hela gänget framför TV:n och tittar på en av Syster Ysters julklappar: "The Wizard from Oz" på DVD.
Två systrar är ute och går med ena systerns döttrar, Carmen och Julia. Observera den finurliga lilla skuggan i bildens högra nederkant. Sånt kallas fotokonst i den högre skolan.
Bild tagen alldeles nyss. Hela kusingänget framför trollkarlen från Oz och bakom varsin glassportion. söndag 28 december 2008
Hanna och hennes tjejer på besök
Moster Hanna med döttrarna Julia och Caemen landade lyckligt här i DC i eftermiddags. Hustrun och barnen tog emot ute på Dulles, den internationella flygplatsen runt 40 minuter nordväst om stan.
De hade varit i farten närmare 24 timmar och Hanna var tämligen trött och törnade in rätt snart. Jag misstänker att hon kommer att vakna, pigg och glad, runt klockan halv fem i morgon bitti, lokal tid.
De yngre tjejerna hade sovit lite på flighten över och klarade sig uppe en knapp timme längre än mamma. Men nu sover alla så sött en trappa upp.
Barnen har haft jättekul med sina kusiner och både dom och vi vuxna är thrilled över att få ett så kärt besök från det gamla landet. Jag återkommer med lite bilder vad det lider.
I övrigt kan jag rapportera om en lagom mellandagstemperatur på 23 grader i dag. Och så har jag lärt Oscar som jobbar på vår lokala butik på helgerna att säga "Gott Nytt År" på svenska.
Pedro fick en rolig disktrasa från Sweden i dag.
De hade varit i farten närmare 24 timmar och Hanna var tämligen trött och törnade in rätt snart. Jag misstänker att hon kommer att vakna, pigg och glad, runt klockan halv fem i morgon bitti, lokal tid.
De yngre tjejerna hade sovit lite på flighten över och klarade sig uppe en knapp timme längre än mamma. Men nu sover alla så sött en trappa upp.
Barnen har haft jättekul med sina kusiner och både dom och vi vuxna är thrilled över att få ett så kärt besök från det gamla landet. Jag återkommer med lite bilder vad det lider.
I övrigt kan jag rapportera om en lagom mellandagstemperatur på 23 grader i dag. Och så har jag lärt Oscar som jobbar på vår lokala butik på helgerna att säga "Gott Nytt År" på svenska.
Pedro fick en rolig disktrasa från Sweden i dag.lördag 27 december 2008
Nästan som en vårdag i fjällen
Tidigt på Annadags morgon åkte vi med två fullastade bilar, tre vuxna och sju barn till Liberty Mountain i Pennsylvania. Strax före kl 10 var vi framme och efter en massa liftkortsköp, utprovning av hyrskidor och -pjäxor och annat smått och gott, började vi åka utför. Se stora kidsen klarade sig i stort sett själva i de något mer lutande backarna, medan jag och Robert mest höll oss i barnbacken tillsammans med våra respektive femåringar.
Det blev en härlig dag, med sol och perfekt temperatur. Inte så värst mycket folk heller så det blev mycket skidåkning eftersom väntetiderna vid liftarna var närmast noll hela dagen.
Syster Yster och Big Brother var snart inne i sina gamla skidåkarvanor - trots att det nästan är två år sedan de stod på ett par skidor senast - och svängde och bromsade utan problem. För Lillebror var det i praktiken premiär för slalomåkning. Han provade i och för sig på det lite när han var tre år, med den räknas knappast. När vår dag i de amerikanska pisterna led mot sitt slut körde han själv ner för rätt rejäla backar och hade lärt sig både svänga och bromsa hur bra som helst. Han var väldigt stolt - precis som jag...
Överhuvudtaget blev det en väldigt positiv dag, där alla barnen hade hur kul som helst. Vi körde på till klockna var över sju på kvällen. Då hade det fina vädret övergått till ett kyligt regn och vi packade ihop oss i bilarna och körde hemåt mot Distriktet igen, trötta men mycket nöjda efter en toppendag.
Syster Yster med kompisen Lova. I bakgrunden ses Elina och Robert.
Big Brother och Lillebror tar en break i skidåkningen.
Han var rätt nöjd med sina framsteg i pisterna, Lillebror. Här fångad framåt kvällskvisten i soffliften på väg uppför berget.
Det blev en härlig dag, med sol och perfekt temperatur. Inte så värst mycket folk heller så det blev mycket skidåkning eftersom väntetiderna vid liftarna var närmast noll hela dagen.
Syster Yster och Big Brother var snart inne i sina gamla skidåkarvanor - trots att det nästan är två år sedan de stod på ett par skidor senast - och svängde och bromsade utan problem. För Lillebror var det i praktiken premiär för slalomåkning. Han provade i och för sig på det lite när han var tre år, med den räknas knappast. När vår dag i de amerikanska pisterna led mot sitt slut körde han själv ner för rätt rejäla backar och hade lärt sig både svänga och bromsa hur bra som helst. Han var väldigt stolt - precis som jag...
Överhuvudtaget blev det en väldigt positiv dag, där alla barnen hade hur kul som helst. Vi körde på till klockna var över sju på kvällen. Då hade det fina vädret övergått till ett kyligt regn och vi packade ihop oss i bilarna och körde hemåt mot Distriktet igen, trötta men mycket nöjda efter en toppendag.
Syster Yster med kompisen Lova. I bakgrunden ses Elina och Robert.
Big Brother och Lillebror tar en break i skidåkningen.
Han var rätt nöjd med sina framsteg i pisterna, Lillebror. Här fångad framåt kvällskvisten i soffliften på väg uppför berget.torsdag 25 december 2008
Post tomte (efter jultomten)
En ögonblicksbild från julafton strax efter tomtebesöket. 
Juldagspromenad i vårväder. I bakgrunden den grekiska ambassaden. Det har varit en ytterst stillsam dag här i DC. För de flesta amerikaner som firar jul är det ju juldagen som är den stora dagen och det märks. Knappt någon trafik, stängda butiker och en tystnad som är väldigt ovanlig att uppleva här i Distriktet.
Vi har ägnat juldagen åt spel, pussel, lek med julklappar, promenader och måltider. Vädret har varit närmast vårlikt, med strålande sol och över tio gader varmt.
Julafton förflöt enligt alla våra planer, förutom att saffransåsen skars sig. Risgrynsgröten kokad på sushiris blev helt perfekt (tack Taina!) och nubben smakade precis som en nubbe ska. Våra vänner Robert och Martina med kids kom över en stund på eftermiddagen för en julaftonspromenad och efterföljande glögg. Väldigt trevligt.
Sedan var det dags för tomten, som detta år såg en aning märklig ut. Men det är svårt att få tag på bra tomtemasker här i DC. Alla blev glada för sina klappar och en sömnig och mätt julefrid infann sig framåt kvällen.
I morgon är det tidig uppgång. Vi ska köra norrut, mot Appalacherna i Pennsylvania, för en heldag på Liberty Mountain - utförsåkning en dryg timmes bilväg härifrån. Återkommer med rapport.
I övrigt? Mus nummer sju fastnade i fällan på julafton. Den ligger nu begravd på bakgården. Caps vann över N Y Rangers. Och jag borde nog börja springa igen efter all julmat... Men det får bli en senare historia. Bra nyårslöfte, kanske?
tisdag 23 december 2008
Merry Christmas!
Big Brother, Lillebror och Syster Yster önskar å allas våra vägnar alla läsare en riktigt, riktigt god jul. Hoppas ni har det bra, både ni som är hemma i det gamla landet och ni som kikar in på bloggen från den här sidan Atlanten.
måndag 22 december 2008
Kall rapport från Distriktet
Vi kände det redan i går kväll. Vinden började friska i samtidigt som temperaturen började sjunka. Och när vi vaknade upp i morse var det fortfarande blåsigt och fem minusgrader. Riktigt, rikigt kallt för att vara här i DC. Enligt min ömma moder, som jag precis pratade med via telefonledningen, är det för närvarande exakt tio grader varmare i Stockholmstrakten.
Det gamla hus vi bor i är oerhört illa isolerat. Det blåser in överallt, det är sprickor och glipor och fönstren är ett skämt - enkelglas och i många fall omöjliga att stänga ordentligt. Vilket innebär att värmepannan går för fullt och att elementen i huset i princip är rödglödgade.
Mitt skrivbord står precis vid ett av dessa glödande element och jag har tvingats flytta bort bordet en dryg meter för att inte få brännskador. samtidigt är det bara 16 grader i resten av rummet...
Annars är det vackert ute med klarblå himmel. En dag som gjord för julklappsshopping helt enkelt.
Det gamla hus vi bor i är oerhört illa isolerat. Det blåser in överallt, det är sprickor och glipor och fönstren är ett skämt - enkelglas och i många fall omöjliga att stänga ordentligt. Vilket innebär att värmepannan går för fullt och att elementen i huset i princip är rödglödgade.
Mitt skrivbord står precis vid ett av dessa glödande element och jag har tvingats flytta bort bordet en dryg meter för att inte få brännskador. samtidigt är det bara 16 grader i resten av rummet...
Annars är det vackert ute med klarblå himmel. En dag som gjord för julklappsshopping helt enkelt.
lördag 20 december 2008
Jul i expressfart
Julefrid. Ändlösa, trivsamma, slappa dagar. Storstädning. Köpa julklappar. Planera mat. Köpa mat. Vara trevligt och snäll så tomten kommer.
Dagarna går fort, julen närmar sig med expressfart och nu är det plötsligt lov. I fredags hade kidsen avslutning på vår kommunala skola med konsert för alla föräldrar. Förra året bjöd Syster Ysters klass på en alldeles egen och totalt galen version av "Tipp Tapp" med er egen bloggare som gitarrist. I år körde de en hialös version av någons slags åsnesång. Bra är bara förnamnet.
Lillebrors kindergarten-gäng bjöd på "Suzy Snowflake" - en gigantisk succé inför den fullsatta salen.
På fredagskvällen hade vi en trevlig middag med kompisar hemma hos oss och i dag, lördag, gick jag och ungarna med flera på collegebasket på Verizon Center. Vi hade fått gratisbiljetter till Hoyas hemmamatch och njöt av bra platser och bra spel. Collegebasket på den här nivån i USA håller helt klart svensk elitserienivå. Minst. Georgetown vann.
Samtidigt, i Philadelphia, förlorade Caps sin sista match före jul med 1-7- Ingen vidare julklapp för Bäckström och Nylander. Men de har ju trots allt spelat riktigt bra under hösten och leder sin serie tämligen komfortabelt. Händer inget oförutsett bör laget klara sig till slutspel.
Lördagskvällen ägnades åt middag hos vänner bosatta på Q Street, ett stenkast från Dumbarton där vi bor. Mycket gott, mycket sympatiskt. De är båda psykologer/terapeuter och vid ett tillfälle smög jag ner i källaren och kollade in deras respektive mottagningsrum (de tar emot sina patienter i varsitt rum i huset). Man jobbar ju på en tillsynsmyndighet
Jo, det fanns både en schälsong och ett paket med kleenex i varje rum. Precis som det ska vara.
torsdag 18 december 2008
Inlagd sill på Ajkia - men var är risgrynsgröten?
Så var det då dags för den numera traditionella julmatsinhandlingen på Ajkia (Ikea). Polaren Bob och jag drog iväg på morgonen och återvände till DC några timmar senare fullastade med knäckebröd, choklad, kaviar, inlagd sill, Ballerinakex och diverse annat smått och stort.
Det enda jag saknade var risgrynsgröt. En jul utan risgrynsgröt är på något sätt en något mindre julig jul. Jag är ärligt talat inte någon särskilt julig person. Jag menar, visst är det trevligt med allt kring jul och så, men jag har firat flera jular med att jobba extra på sjukhus eller bara varit hemma ensam och det har varit riktigt bra det med.
Det är inte så mycket jag begär. Men jag vill gärna ha min risgrynsgröt. Det går inte att uppbringa här. Helt klart en affärsidé. Man kanske skulle starta risgrynsgrötsimport till USA? En annan importvara som jag tänkt på är sådana där fåniga gångstavar. Har bara sett ett fåtal här. Samtidigt älskar amerikaner allt som är fånigt och onödigt, så gångstavar skulle säkert göra succé. En tredje sak som man skulle kunna importera hit är vettiga kösystem. Och en fjärde är effektiva ljuddämpare till motorer och maskiner. Och en femte är snygg tidningsdesign. Och en sjätte är idén om att man faktiskt kan gräva ner el-, tele- och bredbandskablar under jorden så vi slipper få avbrott i leveranserna så fort en fågel sätter sig på linan. Och en sjunde är...
Nä, jag blir nog aldrig någon importör. Det är inte riktigt min grej, som det brukar heta.
Ungarna har i dag gått näst sista skoldagen för året. För Lillebror stundar det allra första jullovet. Vilket påminner mig om att vi borde ta tag i det där med julklappar. Vi har åtminstone fixat klappar till barnens fröknar (de har inga magistrar). De kommer att få varsin burk svenska pepparkakor. Men säg det inte till någon. det ska bli en överraskning.
Take care over there.
Det enda jag saknade var risgrynsgröt. En jul utan risgrynsgröt är på något sätt en något mindre julig jul. Jag är ärligt talat inte någon särskilt julig person. Jag menar, visst är det trevligt med allt kring jul och så, men jag har firat flera jular med att jobba extra på sjukhus eller bara varit hemma ensam och det har varit riktigt bra det med.
Det är inte så mycket jag begär. Men jag vill gärna ha min risgrynsgröt. Det går inte att uppbringa här. Helt klart en affärsidé. Man kanske skulle starta risgrynsgrötsimport till USA? En annan importvara som jag tänkt på är sådana där fåniga gångstavar. Har bara sett ett fåtal här. Samtidigt älskar amerikaner allt som är fånigt och onödigt, så gångstavar skulle säkert göra succé. En tredje sak som man skulle kunna importera hit är vettiga kösystem. Och en fjärde är effektiva ljuddämpare till motorer och maskiner. Och en femte är snygg tidningsdesign. Och en sjätte är idén om att man faktiskt kan gräva ner el-, tele- och bredbandskablar under jorden så vi slipper få avbrott i leveranserna så fort en fågel sätter sig på linan. Och en sjunde är...
Nä, jag blir nog aldrig någon importör. Det är inte riktigt min grej, som det brukar heta.
Ungarna har i dag gått näst sista skoldagen för året. För Lillebror stundar det allra första jullovet. Vilket påminner mig om att vi borde ta tag i det där med julklappar. Vi har åtminstone fixat klappar till barnens fröknar (de har inga magistrar). De kommer att få varsin burk svenska pepparkakor. Men säg det inte till någon. det ska bli en överraskning.
Take care over there.
onsdag 17 december 2008
Dubbelt tandläkarbesök
Denna dag, som fortfarande när detta skrivs är en onsdag här i Amerika, blev tämligen sönderhackad på grund av dubbla tandläkarbesök. Först på morgonen var jag med Big Brother hos orthodontisten. Ett svårt ord som min hjärna verkar vägra att lära mig att säga. Hur som helst, en orthodontist är en tandläkare som specialiserat sig på tandregleringar. Storebror ska nämligen få tandställning. Det är inget ovanligt här i USA, där i stort sett varenda människa under 25 går omkring med olika former av saker i munnen. Ofta handlar det om kosmetiska fixningar, ett vackert leende är väldigt viktigt in the states.
Big Brother har dock medicinska skäl att fixa till tänderna, eftersom det helt enkelt är för trångt för några av de permanenta tänderna om man inte ordnar plats för dom. Så ni blir det tandställning både uppe och nere i ungefär ett år.
På eftermiddagen var det dags för nästa tandläkarbesök, denna gång hos vår "vanliga" tandläkare, Dr Glad (som egentligen heter Dr Gluck). Samma patient som på morgonen, men nu var det två hål som skulle lagas. Det har uppenbarligen slarvats med tandborstningen...
Hålen var dock små och det hela gick på drygt 20 minuter och Big Brother kände inte ett dugg trots total frånvaro av bedövning. Duktig kille. Det är ju sådär halvkul att gå till tandläkaren och att dessutom behöva gå till två olika under samma dag är kanske inte direkt dubbelt så kul, om ni fattar vad jag menar. Dr Glad har för övrigt sin mottagning i Watergate-komplexet -läs mer om detta på min andra blogg, Amerika-reportage.
I övrigt att rapportera från Distriktet: Julen närmar sig här också och alla önskar en "happy holidays". Kidsen har två dagar kvar i skolan, sedan väntar två veckors jullov. Eller "winter break" som det heter här. På fredag är det dags för traditionell julkonsert med alla barn på Hyde Elementary School.
Någon snö har vi inte. Det är rätt tråkigt väder, runt 8-10 grader och mulet för det mesta.
Capitals fortsätter att vinna i NHL-hockeyn och Nick Bäckstroom spelar bättre än någonsin.
Sist men verkligen inte minst, en film från Syster Ysters sånguppvisning i måndags. Succé, förstås, inför en entusiastisk publik. Vi hann precis dit efter att ha landat med Floridaflyget. Det är stressigt att vara stjärna... För att inte tala om hur stressigt det är att vara stjärnans föräldrar.
Big Brother har dock medicinska skäl att fixa till tänderna, eftersom det helt enkelt är för trångt för några av de permanenta tänderna om man inte ordnar plats för dom. Så ni blir det tandställning både uppe och nere i ungefär ett år.
På eftermiddagen var det dags för nästa tandläkarbesök, denna gång hos vår "vanliga" tandläkare, Dr Glad (som egentligen heter Dr Gluck). Samma patient som på morgonen, men nu var det två hål som skulle lagas. Det har uppenbarligen slarvats med tandborstningen...
Hålen var dock små och det hela gick på drygt 20 minuter och Big Brother kände inte ett dugg trots total frånvaro av bedövning. Duktig kille. Det är ju sådär halvkul att gå till tandläkaren och att dessutom behöva gå till två olika under samma dag är kanske inte direkt dubbelt så kul, om ni fattar vad jag menar. Dr Glad har för övrigt sin mottagning i Watergate-komplexet -läs mer om detta på min andra blogg, Amerika-reportage.
I övrigt att rapportera från Distriktet: Julen närmar sig här också och alla önskar en "happy holidays". Kidsen har två dagar kvar i skolan, sedan väntar två veckors jullov. Eller "winter break" som det heter här. På fredag är det dags för traditionell julkonsert med alla barn på Hyde Elementary School.
Någon snö har vi inte. Det är rätt tråkigt väder, runt 8-10 grader och mulet för det mesta.
Capitals fortsätter att vinna i NHL-hockeyn och Nick Bäckstroom spelar bättre än någonsin.
Sist men verkligen inte minst, en film från Syster Ysters sånguppvisning i måndags. Succé, förstås, inför en entusiastisk publik. Vi hann precis dit efter att ha landat med Floridaflyget. Det är stressigt att vara stjärna... För att inte tala om hur stressigt det är att vara stjärnans föräldrar.
tisdag 16 december 2008
Back in the District
Efter fyra lyxiga och lata dagar i Florida är vi nu tillbaka i DC. Miami var över förväntan, South Beach med sina art deco-kvarter coolare än vad jag trodde och Lilla Havanna var väldigt... kubanskt. Förutom att vi strövade runt i dessa kvarter, tillbringade vi rätt mycket tid i poolerna, på stranden och på restauranger. Det blev även dopp i den atlantiska oceanen samt en del fågelskådning. Jag lyckades komma ut och springa ett par morgnar och provade också på hotellets sauna som visade sig vara riktigt bra. Maten var suverän, drinkarna toppen och hotellfrukosten var bland de bästa vi någonsin upplevt. Men det kanske inte var så konstigt eftersom hotellchefen visade sig vara en svensk tjej från Falköping. Blott Sverige svenska frukostar har.
På det hela taget en underbar tripp. Kunde gott tänka mig att stanna ytterligare några månader. Men även washington DC har ju sina ljusa sidor. Mycket djur till exempel. Bland annat är vi nu uppe i sex infångade möss (två levande, fyra avlidna) och när vi kom hem i går var bilen helt och fullständigt täckt av fågelskit. Vi hade ställt den under ett träd som uppenbarligen var ett poppis rastställe för traktens fåglar. Skoj.
Lillebror i sol och pool.
Glada badare i floridansk värme.
Syster Yster med i en av hotellets fem pooler.
Det var rätt kul att hoppa i de atlantiska oceanvågorna. Drygt 20 grader i vattnet.
On the beach. En av skyskraporna i bakgrunden var vårt hotell.
Exilkubaner fördriver tiden i väntan på att Castro ska falla.
Bloggaren framför minnesmonumentet över invasionen av Grisbukten - en av historiens mest misslyckade militära operationer.
Vi åkte till en av världens största shoppingcenter och tittade på en helt absurd julvärld som de byggt upp.
En lite märklig blandning av tre vise män, Lillebror, Jesusbarnet i krubban, palmer och en julgran. Bilden tagen i South Beach.
På det hela taget en underbar tripp. Kunde gott tänka mig att stanna ytterligare några månader. Men även washington DC har ju sina ljusa sidor. Mycket djur till exempel. Bland annat är vi nu uppe i sex infångade möss (två levande, fyra avlidna) och när vi kom hem i går var bilen helt och fullständigt täckt av fågelskit. Vi hade ställt den under ett träd som uppenbarligen var ett poppis rastställe för traktens fåglar. Skoj.
Lillebror i sol och pool.
Glada badare i floridansk värme.
Syster Yster med i en av hotellets fem pooler.
Det var rätt kul att hoppa i de atlantiska oceanvågorna. Drygt 20 grader i vattnet.
On the beach. En av skyskraporna i bakgrunden var vårt hotell. 
Exilkubaner fördriver tiden i väntan på att Castro ska falla.
Bloggaren framför minnesmonumentet över invasionen av Grisbukten - en av historiens mest misslyckade militära operationer.
Vi åkte till en av världens största shoppingcenter och tittade på en helt absurd julvärld som de byggt upp. 
En lite märklig blandning av tre vise män, Lillebror, Jesusbarnet i krubban, palmer och en julgran. Bilden tagen i South Beach.torsdag 11 december 2008
Vi drar iväg
Det blir inte så mycket aktivitet här på bloggen den närmaste tiden eftersom vi är på resande fot i några dagar. Florida väntar, vilket känns väldigt bra med tanke på att det regnar och är allmänt ruggigt här i Distriktet.
Nu ska jag fokusera på poolbad, inventera drinklistor samt läsa en och annan bok. Någon som är avundsjuk?
Hör av mig i början av nästa vecka. Take care.
Nu ska jag fokusera på poolbad, inventera drinklistor samt läsa en och annan bok. Någon som är avundsjuk?
Hör av mig i början av nästa vecka. Take care.
tisdag 9 december 2008
Ny GAIS-tränare. Med AIK-tatuering. Jättekul.
Jaha. Nu är det väl bara att vänta på "dråpliga kommentarer" från Martin, Björn, Johan, Göran och alla andra Gnagare jag känner. Den nya GAIS-tränaren Alexander Axén, som presenterades tidigare i dag, har nämligen Solna AIK:s klubbmärke tatuerat på armen.
Kul. Verkligen. Kul.
Man får väl vara glad att han inte har det tatuerat i pannan. Och det finns ju laser, som någon på ett av GAIS-planken skrev...
Distriktets enda anarkistiska bokhandel, Brian MacKenzie Infoshop slår igen. Den ligger borta på 9:e gatan och stänger vid nyår. För få aktiva medlemmar och för få kunder är en olycklig kombination.
Jag har cyklat dit några gånger och köpt en och annan bok, dom har rätt kul utbud. Bland annat handlade jag examenspresenten till vår barnvakt Frida här. Hon blev jätteglad för en bildbok om punkens historia.
Nu lär det väl bli utförsäljning lagom till jul antar jag. Det är lite sorgligt att ett av de få riktigt radikala skyltfönstren försvinner här i stan. Distriktet blir fattigare. Jag gillar dom där små alternativa och ideellt drivna ställena som på något sätt verkar överleva mot alla odds. De behövs som motvikt till allt annat här i Distriktet - allt som är så etablerat, har så mycket resurser och sköts så professionellt.
Men Infoshopen överlevde således inte. De packar ihop ungefär samtidigt som Obama flyttar hit. Så kan det gå.
I övrigt kan rapporteras:
Kul. Verkligen. Kul.
Man får väl vara glad att han inte har det tatuerat i pannan. Och det finns ju laser, som någon på ett av GAIS-planken skrev...
Distriktets enda anarkistiska bokhandel, Brian MacKenzie Infoshop slår igen. Den ligger borta på 9:e gatan och stänger vid nyår. För få aktiva medlemmar och för få kunder är en olycklig kombination.
Jag har cyklat dit några gånger och köpt en och annan bok, dom har rätt kul utbud. Bland annat handlade jag examenspresenten till vår barnvakt Frida här. Hon blev jätteglad för en bildbok om punkens historia.
Nu lär det väl bli utförsäljning lagom till jul antar jag. Det är lite sorgligt att ett av de få riktigt radikala skyltfönstren försvinner här i stan. Distriktet blir fattigare. Jag gillar dom där små alternativa och ideellt drivna ställena som på något sätt verkar överleva mot alla odds. De behövs som motvikt till allt annat här i Distriktet - allt som är så etablerat, har så mycket resurser och sköts så professionellt.
Men Infoshopen överlevde således inte. De packar ihop ungefär samtidigt som Obama flyttar hit. Så kan det gå.
I övrigt kan rapporteras:
- Den första musen har följts av - ytterligare tre! Två lyckades jag dock fånga och släppa loss levande. Musinvasionen kan ha berott på kylan.
- Det iskalla vädret har ersatts av en ljum vind och runt 15 grader i luften.
- Caps spelar ömkligt. Men Bäckstrooom gör mål i nästan varje match.
- Det har efterlysts information om vår mathållning här på Dumbarton Street. Okej. I dag lagade jag kyckling med indisk curry och rikligt med rödlök. Till detta serverades ris samt organisk cucumber och morötter. En Samuel Adams Winterlager var perfekt till denna anrättning som kanske var det godaste jag någonsin lagat. Men det säger jag å andra sidan i stort sett varje gång jag lagat något, som min dotter påpekade i dag. Utom när jag lagar min äckliga äppelpaj.
- Vi har satt upp vår härligt amerikanska plastjulgran. Ska försöka ta en julig bild av den så småningom.
Take care.
måndag 8 december 2008
Kallt och det första amerikanska tandläkarbesöket
Det har varit ruggigt kallt i DC under ett par dagar nu. I morse var de fyra minusgrader när jag och Big Brother åkte iväg till skolan. Och i går höll vi på att frysa till is när vi var ute på en sen eftermiddagspromenad tillsammans med några vänner, för att beskåda när de tände julgranen nere i vår lokala hamn här i Georgetown. Den vinden var inte att leka med.
Det blev överhuvudtaget en intensiv söndag. Först loppet som jag redan berättat om. Sedan var jag och kidsen och spelade bowling hela eftermiddagen tillsammans med ett gäng från Syster Ysters klass. Jättekul och min bowlingform var oväntat god - 140 och 144 poäng i de två serier jag hann med mellan pizzaätning, allmänt snack och hjälp med barnens klotrullande.
För andra gången i mitt liv besökte jag den amerikanska militärbasen Bolling Air Force Base och det var lika fascinerande den här gången. Det är som ett samhälle i miniatyr därinne. Här finns allt. Och allt är dessutom subventionerat. Följdaktligen är bensinen på bensinsstationen billigare, hamburgarna på McDonalds billigare och priset för att bowla billigare.
I dag tog jag med barnen på en annan skojig utflykt, nämligen till Dr Gluck och hans assistent Lisa på tandläkarmottagningen. Ett dåligt samvate mindre för föräldrarna, eftersom vi borde gått till tandläkaren med kidsen tidigare. Men bättre sent än aldrig. Big Brother hade ett par småhål och lär väl få tandställning vad det lider, annars var det inga större problem.
Själv har jag en lagning från 70-talet som gick sönder för ett år sedan. Jag satt där i godan ro och tuggade jordnötter och drack en oerhört välförtjänt öl (jag menar, jag hade ju faktiskt gått upp den där dagen), när jag plötsligt kände något litet och hårt i tuggan. Den gamla amalgamen hade lossnat.
Jo, jag vet. Jag ska fixa det där snart. Ska bara...
Det blev överhuvudtaget en intensiv söndag. Först loppet som jag redan berättat om. Sedan var jag och kidsen och spelade bowling hela eftermiddagen tillsammans med ett gäng från Syster Ysters klass. Jättekul och min bowlingform var oväntat god - 140 och 144 poäng i de två serier jag hann med mellan pizzaätning, allmänt snack och hjälp med barnens klotrullande.
För andra gången i mitt liv besökte jag den amerikanska militärbasen Bolling Air Force Base och det var lika fascinerande den här gången. Det är som ett samhälle i miniatyr därinne. Här finns allt. Och allt är dessutom subventionerat. Följdaktligen är bensinen på bensinsstationen billigare, hamburgarna på McDonalds billigare och priset för att bowla billigare.
I dag tog jag med barnen på en annan skojig utflykt, nämligen till Dr Gluck och hans assistent Lisa på tandläkarmottagningen. Ett dåligt samvate mindre för föräldrarna, eftersom vi borde gått till tandläkaren med kidsen tidigare. Men bättre sent än aldrig. Big Brother hade ett par småhål och lär väl få tandställning vad det lider, annars var det inga större problem.
Själv har jag en lagning från 70-talet som gick sönder för ett år sedan. Jag satt där i godan ro och tuggade jordnötter och drack en oerhört välförtjänt öl (jag menar, jag hade ju faktiskt gått upp den där dagen), när jag plötsligt kände något litet och hårt i tuggan. Den gamla amalgamen hade lossnat.
Jo, jag vet. Jag ska fixa det där snart. Ska bara...
söndag 7 december 2008
Kanonlopp av löpartalang
Ingen snö men iskallt och en stygg vind, gjorde att förhållandena var tuffa när Girls on the Run-racet avgjordes tidigt i morse. Vi vandrade över till våra kompisar Emma och Raymond strax före 7 i morse och åkte i deras bil till startplatsen belägen precis vid floden, intill Jefferson Memorial. Efter att försökt sätta fast nummerlappar och tidtagar-chip med stelfrusna fingrar, gick starten strax efter kl 8. Man fick passa sig för att inte ramla på de många isfläckar som fanns längs vägen.
När vi väl kom igång blev det dock snart varmare under alla lager av tröjor och byxor som vi tagit på oss. Och en kort stund var det nästan njutbart. Efter halva sträckan (hela loppet är fem km) vände vi och insåg att vi hade haft en rätt trevlig resa utåt. Plötsligt hade vi den där isvinden rakt i ansiktet. Det var bara att bita ihop och köra.
Tiden blev ungefär fem minuter långsammare än när vi sprang samma lopp i våras, vilket helt och hållet berodde på omständigheterna. Då var det runt 20 grader varmt och livet lekte.
Hur som helst gjorde Syster Yster ett kanonlopp och var snabbaste tjej av alla startande från Hyde. Själv längtade jag intensivt efter en bastu när vi kommit i mål...
Kallt men glatt före start.
Syster Yster med polaren Rina efter målgång.
När vi väl kom igång blev det dock snart varmare under alla lager av tröjor och byxor som vi tagit på oss. Och en kort stund var det nästan njutbart. Efter halva sträckan (hela loppet är fem km) vände vi och insåg att vi hade haft en rätt trevlig resa utåt. Plötsligt hade vi den där isvinden rakt i ansiktet. Det var bara att bita ihop och köra.
Tiden blev ungefär fem minuter långsammare än när vi sprang samma lopp i våras, vilket helt och hållet berodde på omständigheterna. Då var det runt 20 grader varmt och livet lekte.
Hur som helst gjorde Syster Yster ett kanonlopp och var snabbaste tjej av alla startande från Hyde. Själv längtade jag intensivt efter en bastu när vi kommit i mål...
Kallt men glatt före start. 
Syster Yster med polaren Rina efter målgång.lördag 6 december 2008
Tufft lopp i snöglopp
I morgon, söndag, står Syster Yster och jag på startlinjen för denna termins upplaga av "Girls on the Run"-racet. Det är ett 5 km långt lopp arrangerat av den organisation som dottern är med i och som heter Girls on the Run. Det är en väldigt sympatisk idé, det här med springtjejerna. De träffas en gång i veckan efter skolan och tanken är inte enbart att de ska få motion och goda rörelsevanor, utan också att de rent allmänt ska stärkas i självförtroende, bli bättre på att ta för sig, bli stoltare och tuffare på ett positivt sätt.
Att vägra ta skit, som Grynet i TV uttryckte det för några år sedan. Och som pappa kan man ju inte annat än att gilla den inställningen.
Däremot är jag kanske inte riktigt lika förtjust i det här loppet i morgon. Startskottet går kl 8 åp morgonen. Bara det... Dessutom ska det snöa i natt. Och det kommer att vara minusgrader i morgon bitti. En isande vind har dessutom utlovats svepa in från norr. Loppet går ute vid strandkanten till Potomac, så det lär inte bli tal om att kunna skydda sig från vinden.
Jag fryser vid blotta tanken på morgondagen.
Brrr.
Syster Ysters mål är att slå tiden från i våras, omkring 30 minuter. Men då var det ungefär 18 grader varmt och livet lekte. Förhållandena kommer att vara drastiskt sämre den här gången, så jag har försökt få henne att tona ner sina förväntningar.
Jag återkommer med rapport.
Att vägra ta skit, som Grynet i TV uttryckte det för några år sedan. Och som pappa kan man ju inte annat än att gilla den inställningen.
Däremot är jag kanske inte riktigt lika förtjust i det här loppet i morgon. Startskottet går kl 8 åp morgonen. Bara det... Dessutom ska det snöa i natt. Och det kommer att vara minusgrader i morgon bitti. En isande vind har dessutom utlovats svepa in från norr. Loppet går ute vid strandkanten till Potomac, så det lär inte bli tal om att kunna skydda sig från vinden.
Jag fryser vid blotta tanken på morgondagen.
Brrr.
Syster Ysters mål är att slå tiden från i våras, omkring 30 minuter. Men då var det ungefär 18 grader varmt och livet lekte. Förhållandena kommer att vara drastiskt sämre den här gången, så jag har försökt få henne att tona ner sina förväntningar.
Jag återkommer med rapport.
fredag 5 december 2008
Schysst match och exit mus
Var i går kväll på första Caps-matchen för säsongen på Verizon Center. Islanders stod för motståndet och trots ungefär en fjärdedel av lagets spelare på skadelistan, så spelade Capitals riktigt bra. Särskilt under första perioden. I andra jämnades spelet ut och Islanders lyckades också kvittera, innan Caps drog ifrån mot slutet. 5-2 blev det och våra svenska hjältar Niiilander och Backstrooom splade mycket och överlag bra. Nick Backstroooom gjorde dessutom det sista målet i tom kasse, framspelad av det ryska yrvädret Ovechkin.
Kul match och sedan gick vi till Kramers Books and Afterwors vid Dupont Circle, en rolig blandning av bar, café, restaurang, musikställe och - framförallt - bokhandel. Här kände vi oss intellektuella och litterära efter den sportsliga neanderthal-upplevelsen. Två trevliga fatöl blev det innan vi vandrade mot Georgertown framemot natten.
När jag kom hem hamnade jag i ett musprojekt igen. Vi har haft starka indikationer på att det bor en mus i vårt hus sedan flera veckor, men trots snälla icke-dödliga fällor och diverse andra åtgärder har vi varken sett skymten av den eller ännu mindre lyckats jaga ut den.
Men igår eftermiddags såg Big Brother något som definitivt uppträdde som en mus och när jag sent i går öppnade skåpet under diskbänken för att ta fram något i röran där, insåg jag var musen bruka husera. Fullt med musskit. Så då tog jag fram det stora artilleriet, det vill säga den klassiska dödliga musfälla som jag inköpte för några veckor sedan. Med en gillrad ostbit och med hanen spänd sköt jag in fällan under diskbänken.
Och i morse var det dags för musbegravning. I mitt lilla tal till musens minne, poängterade jag att jag inte hade något personligt emot den, men att den fått väldigt många chanser att krypa in i de snälla fällor som vi haft framme hur länge som helst. Och att den på ett rätt nonchalant sätt struntat i detta, trots godbitar som bröd med jordnötssmör, ost och annat smaskigt. Jag är det förste att beklaga att det blev så här, sa jag, men någonstans var jag ändå tvungen att dra gränsen.
Frid över dess minne.
Kul match och sedan gick vi till Kramers Books and Afterwors vid Dupont Circle, en rolig blandning av bar, café, restaurang, musikställe och - framförallt - bokhandel. Här kände vi oss intellektuella och litterära efter den sportsliga neanderthal-upplevelsen. Två trevliga fatöl blev det innan vi vandrade mot Georgertown framemot natten.
När jag kom hem hamnade jag i ett musprojekt igen. Vi har haft starka indikationer på att det bor en mus i vårt hus sedan flera veckor, men trots snälla icke-dödliga fällor och diverse andra åtgärder har vi varken sett skymten av den eller ännu mindre lyckats jaga ut den.
Men igår eftermiddags såg Big Brother något som definitivt uppträdde som en mus och när jag sent i går öppnade skåpet under diskbänken för att ta fram något i röran där, insåg jag var musen bruka husera. Fullt med musskit. Så då tog jag fram det stora artilleriet, det vill säga den klassiska dödliga musfälla som jag inköpte för några veckor sedan. Med en gillrad ostbit och med hanen spänd sköt jag in fällan under diskbänken.
Och i morse var det dags för musbegravning. I mitt lilla tal till musens minne, poängterade jag att jag inte hade något personligt emot den, men att den fått väldigt många chanser att krypa in i de snälla fällor som vi haft framme hur länge som helst. Och att den på ett rätt nonchalant sätt struntat i detta, trots godbitar som bröd med jordnötssmör, ost och annat smaskigt. Jag är det förste att beklaga att det blev så här, sa jag, men någonstans var jag ändå tvungen att dra gränsen.
Frid över dess minne.
onsdag 3 december 2008
Kvartssamtal med Lillebrors fröken
I eftermiddags var det kvartssamtal med läraren i Lillebrors Kindergarten-klass. Och här är verkligen kvartsamtalen just kvarssamtal. Läraren följer tämligen strikt en ordning som innebär en snabb genomgång av de viktigaste prylarna - hur det går i matte, reading, writing, social studies, science och allt vad det nu heter. Har eleven ifråga några särskilda problem tas detta upp också. Och på slutet finns det lite tid för föräldrarnas egna funderingar eller åsikter.
Lillebror fick som väntat ett strålande betyg av sin fröken. Han har börjat läsa på allvar och skriver betydligt bättre än för bara några månader sedan. Han älskar sin skola, sin fröken, sina klasskompisar och varje dag dansar han till skolan på glada ben.
Normalt läser jag för honom varje kväll och sedan en tid har han själv fått läsa några meningar eller en sida ur boken vi håller på med. Det är lite kul att höra honom ljuda på engelska, fast det är svenska böcker vi läser oftast. Det där med svenska böcker är ett medvetet val. Han läser, skriver, pratar och lyssnar på engelska så många timmar varje dag, så någon kvarts läsning på svenska känns definitivt befogad.
Alla tre barnen har börjat prata lite svengelska nu efter ett drygt år här i USA. Lillebror blandar mest. I dag när han skulle berätta om sin skoldag, så lät det ungefär så här:
"Och sen så fick vi three newspapers som vi skulle cut in pieces och sedan tog vi glue och gluade ihop newspapren med våra paintings och sedan gick vi for lunch. We had so much fun today!"
Själv har jag no problems med those things.
Lillebror fick som väntat ett strålande betyg av sin fröken. Han har börjat läsa på allvar och skriver betydligt bättre än för bara några månader sedan. Han älskar sin skola, sin fröken, sina klasskompisar och varje dag dansar han till skolan på glada ben.
Normalt läser jag för honom varje kväll och sedan en tid har han själv fått läsa några meningar eller en sida ur boken vi håller på med. Det är lite kul att höra honom ljuda på engelska, fast det är svenska böcker vi läser oftast. Det där med svenska böcker är ett medvetet val. Han läser, skriver, pratar och lyssnar på engelska så många timmar varje dag, så någon kvarts läsning på svenska känns definitivt befogad.
Alla tre barnen har börjat prata lite svengelska nu efter ett drygt år här i USA. Lillebror blandar mest. I dag när han skulle berätta om sin skoldag, så lät det ungefär så här:
"Och sen så fick vi three newspapers som vi skulle cut in pieces och sedan tog vi glue och gluade ihop newspapren med våra paintings och sedan gick vi for lunch. We had so much fun today!"
Själv har jag no problems med those things.
tisdag 2 december 2008
Jag, en moviestar
Äntligen kom jag ut och sprang en rejäl runda i morse. En timme ganska prick. Bör motsvara runt 12 kilometer. Det kändes tungt ur flera aspekter. Riktigt jobbigt var det när en kvinna runt 20 år äldre än jag sprang förbi mig där vid kanalen. Jaja, tänkte jag. Den där takten kommer hon inte att klara av länge till. Jag låter henne få lite försprång så det inte blir för pinsamt för henne direkt. Så springer jag ikapp henne sedan.
Hon fick sitt försprång. Som växte. Och växte. Det var inte tal om att hon skulle sakta ner. Eller att jag skulle öka farten. Det var bara att erkänna sig besegrad.
Men det var i alla fall väldigt vackert väder.
Rapport i övrigt: Mest om bilar och bailouts här i stan just nu. Kul att bilcheferna sent om sider insåg att det kanske är läge att sluta provocera folk om de ska få en massa skattemiljarder (se min filansblogg Amerika-reportage).
Julskyltningen har kommit igång på allvar runt om i affärer, bostäder och trädgårdar. Satte själv upp vår fantastiska julillumination ute på gården i går.
Ibland känns det som om vi bor mitt i en film. Sedan vi flyttade hit har det varit minst två stora filminspelningar här i kvarteren. Förra veckan var Bob och jag och såg bröderna Cohens "Burn After Reading" (den var sevärd men inte någon av deras bästa: Fargo, jag säger bara: Fargo... eller O Brother, Where Art Thou?) som innehåller en mängd scener från Georgetown. Och nu i kväll slötittade jag på en i övrigt rätt kass skräckfilm - som dock blev betydligt mer intressant när barnens skolgård plötsligt fick en huvudroll.
Enligt rykten har dessutom vår ytterdörr varit med i en film med Tom Cruise.
Det är således bara en tidsfråga inna jag blir upptäckt som den slumrande filmstjärna jag i själva verket är. Det handlar bara om att gå ner ett par kilo.
Take care.
Hon fick sitt försprång. Som växte. Och växte. Det var inte tal om att hon skulle sakta ner. Eller att jag skulle öka farten. Det var bara att erkänna sig besegrad.
Men det var i alla fall väldigt vackert väder.
Rapport i övrigt: Mest om bilar och bailouts här i stan just nu. Kul att bilcheferna sent om sider insåg att det kanske är läge att sluta provocera folk om de ska få en massa skattemiljarder (se min filansblogg Amerika-reportage).
Julskyltningen har kommit igång på allvar runt om i affärer, bostäder och trädgårdar. Satte själv upp vår fantastiska julillumination ute på gården i går.
Ibland känns det som om vi bor mitt i en film. Sedan vi flyttade hit har det varit minst två stora filminspelningar här i kvarteren. Förra veckan var Bob och jag och såg bröderna Cohens "Burn After Reading" (den var sevärd men inte någon av deras bästa: Fargo, jag säger bara: Fargo... eller O Brother, Where Art Thou?) som innehåller en mängd scener från Georgetown. Och nu i kväll slötittade jag på en i övrigt rätt kass skräckfilm - som dock blev betydligt mer intressant när barnens skolgård plötsligt fick en huvudroll.
Enligt rykten har dessutom vår ytterdörr varit med i en film med Tom Cruise.
Det är således bara en tidsfråga inna jag blir upptäckt som den slumrande filmstjärna jag i själva verket är. Det handlar bara om att gå ner ett par kilo.
Take care.
söndag 30 november 2008
lördag 29 november 2008
Swedish Pancakes och sveket mot Atleterna
I dag gick jag hem till Janice och Jim och deras 7-årige grabb James här borta på 33:e gatan. Med mig hade jag Lillebror, två pannkaksjärn samt allt annat som behövs för att steka mina berömda Swedish Pancakes.
Janice och Jim var nämligen de som ropade in mitt pannkakserbjudande i samband med skolans insamlingsauktion nyligen (se inlägg här). 90 bucks till skolan och en trevlig eftermiddag för lillebror och mig blev det. Det visade sig att Janice och Jim är stora Sverigevänner och att vi har gemensamma bekanta både i USA och i Sverige.
Mina pannkakor gjorde succé, men något annat var ju knappast att vänta. I övrigt är det business as usual här i Distriktet. Jag har haft ovanligt mycket professionella uppdrag på senaste tiden och en stor del av den här Thanksgiving-långhelgen har gått åt till att sitta vid datorn och skriva. Barnen har träffat sina kompisar och Syster Yster är på kalas och har en sleepover hos en av dom.
Caps förlorade i kväll med 3-0. Mot Columbus. Och det är nu klart att GAIS står utan tränare, efter att Djurgårdaren Magnus Pehrsson drar till danska Ålborg trots gällande kontrakt med Göteborgs-Atleterna.
Sensmoral: Lita aldrig på en djurgårdare.
Janice och Jim var nämligen de som ropade in mitt pannkakserbjudande i samband med skolans insamlingsauktion nyligen (se inlägg här). 90 bucks till skolan och en trevlig eftermiddag för lillebror och mig blev det. Det visade sig att Janice och Jim är stora Sverigevänner och att vi har gemensamma bekanta både i USA och i Sverige.
Mina pannkakor gjorde succé, men något annat var ju knappast att vänta. I övrigt är det business as usual här i Distriktet. Jag har haft ovanligt mycket professionella uppdrag på senaste tiden och en stor del av den här Thanksgiving-långhelgen har gått åt till att sitta vid datorn och skriva. Barnen har träffat sina kompisar och Syster Yster är på kalas och har en sleepover hos en av dom.
Caps förlorade i kväll med 3-0. Mot Columbus. Och det är nu klart att GAIS står utan tränare, efter att Djurgårdaren Magnus Pehrsson drar till danska Ålborg trots gällande kontrakt med Göteborgs-Atleterna.
Sensmoral: Lita aldrig på en djurgårdare.
fredag 28 november 2008
Birthday Boy in DC
Grattis Big Brother 12 år!
En ny effektbox till elguran fanns bland presenterna.
Big Brother bygger på sitt nya Lego tillsammans med Lillebror.torsdag 27 november 2008
The Turkey
Tillbaka från Thanksgiving-middag. Här fanns allt som är typical American. Jag är jättemätt. Condoleeza, Neil, Thanksgiving och trippelpippi
Kalkonerna står som spön i backen. Det är Thanksgiving och dagen före Big Brothers tolfte födelsedag. Jag var ute för att hitta en sista liten rolig present bara för att upptäcka att stan är död. Stendöd. Alla affärer är stängda, knappt en bil på M Street och plötsligt finns det gott om parkeringsplatser på vår annars så knökade gata.
Thanksgiving är den stora familjehelgen här i USA, något som i stort sett alla kan samlas kring oavsett religion, etnicitet, ålder. Ja, åtminstone om man har en familj.
Själva ska vi hem till vår kompis Beth och hennes familj. De ska bjuda på kalkon med en anka inuti med en kyckling inuti. Det kallas något som jag glömt. Trippelpippi ungefär. Återkommer med rapport.
Läste som vanligt Washington Post i morse och upptäckte till min häpnad att Condoleezza Rice är väldigt lik Neil Young. Skumt.
Slutligen vann Caps med 5-3 mot Atlanta Trashers i går. Apropå Neil Young (och en av hans bästa låtar, "Thrashers"). Lite långsökt, kanske.
Happy Thanksgiving, everyone!
Thanksgiving är den stora familjehelgen här i USA, något som i stort sett alla kan samlas kring oavsett religion, etnicitet, ålder. Ja, åtminstone om man har en familj.
Själva ska vi hem till vår kompis Beth och hennes familj. De ska bjuda på kalkon med en anka inuti med en kyckling inuti. Det kallas något som jag glömt. Trippelpippi ungefär. Återkommer med rapport.
Läste som vanligt Washington Post i morse och upptäckte till min häpnad att Condoleezza Rice är väldigt lik Neil Young. Skumt.
Slutligen vann Caps med 5-3 mot Atlanta Trashers i går. Apropå Neil Young (och en av hans bästa låtar, "Thrashers"). Lite långsökt, kanske.
Happy Thanksgiving, everyone!
tisdag 25 november 2008
Potluck and GAIS-strul
Den allsvenska fotbollen är över för året efter en tämligen odramatisk säsong för oss GAIS:are. Redan rätt tidigt stod det klart att årets Atlet-trupp skulle ro hem en ganska säker mittenplacering utan vare sig chans på topplacering eller risk för nedflyttning. Lugnt och skönt för en gångs skull, alltså. Det är inte ofta man får uppleva det som Makrill.
Men så blev det naturligtvis inte. I morse läckte det ut uppgifter om att Magnus Pehrsson, tränaren som tog äver efter Roland Nilsson inför årets säsong och som av allt att döma gjort ett bra jobb, nu i stort sett är klar för danska klubben Ålborg. Trots att han ett gällande kontrakt med GAIS. Och samtidigt passar klubbchefen och f d spelaren Magnus Sköldmark på att avgå "med omedelbar verkan".
Back to normal, alltså.
För att trösta mig gick jag på Lillebrors knytkalas. Jag bidrog med mina klassiska Swedish pancakes, i plätt-storlek, serverade med heavy whipped cream och strawberry jam.
Potluck på Kindergarten:
måndag 24 november 2008
Stressigt för frilansskribenten
Vägde mig i morse och stack omedelbart därefter ut på en timmes joggingtur. Nu har dock svärmor åkt hem, så nu lär jag rasa i vikt igen eftersom hon är en av världens bästa kockar och jag... inte är det. Och det är jag som lagar mat oftast i vardagen. Jag säger som min gode vän Nisse Varg: Att bara äta äcklig mat är den mest effektiva bantningsmetoden.
Sedan var jag professionell nästan en hel normal arbetsdag. Frilansskribenten Peter Andréasson har det stressigt just nu. Det är rapportskrivande, flera artiklar som snart ska vara klara och diverse annat. I dag har jag bland annat bevakat ett seminarium om vad Obama bör göra för att minska fattigdomen här i landet och intervjuat en ledare för USA:s största fackförening.
Efter middagfixande (svärmors sista rester), åkte vi iväg till Big Brothers skola för att avnjuta en höstkonsert. Vår egen grabb spelade gitarr tillsammans med en klasskompis. Kanonbra. Naturligtvis. Det är ju jag som lärt honom spela.
När vi kom hem väntade så en timmes pannkaks-stekande. Det är nämligen både field-trip och potluck-lunch i Lillebrors klass i morgon och vi förväntas ta med något typiskt för just vår familj eller kultur. Så det blev Swedish pancakes.
Nu är klockan snart halv elva på kvällen och stackars jag har äntligen fått sätta mig ner en liten stund. Slötittar på TV där Caps håller på att förlora stort mot Minnesota.
Svärföräldrarna har lyckligt och väl landat i det gamla landet. Det var visst nio grader i huset när de kom hem.
Jag vill passa på att tacka för de två veckor de besökte oss. Det har som vanligt varit oerhört trevligt och ett sant nöje att ha dem här. Och några extra kilon går alltid att arbeta bort. Välkomna tillbaka!
Sedan var jag professionell nästan en hel normal arbetsdag. Frilansskribenten Peter Andréasson har det stressigt just nu. Det är rapportskrivande, flera artiklar som snart ska vara klara och diverse annat. I dag har jag bland annat bevakat ett seminarium om vad Obama bör göra för att minska fattigdomen här i landet och intervjuat en ledare för USA:s största fackförening.
Efter middagfixande (svärmors sista rester), åkte vi iväg till Big Brothers skola för att avnjuta en höstkonsert. Vår egen grabb spelade gitarr tillsammans med en klasskompis. Kanonbra. Naturligtvis. Det är ju jag som lärt honom spela.
När vi kom hem väntade så en timmes pannkaks-stekande. Det är nämligen både field-trip och potluck-lunch i Lillebrors klass i morgon och vi förväntas ta med något typiskt för just vår familj eller kultur. Så det blev Swedish pancakes.
Nu är klockan snart halv elva på kvällen och stackars jag har äntligen fått sätta mig ner en liten stund. Slötittar på TV där Caps håller på att förlora stort mot Minnesota.
Svärföräldrarna har lyckligt och väl landat i det gamla landet. Det var visst nio grader i huset när de kom hem.
Jag vill passa på att tacka för de två veckor de besökte oss. Det har som vanligt varit oerhört trevligt och ett sant nöje att ha dem här. Och några extra kilon går alltid att arbeta bort. Välkomna tillbaka!
söndag 23 november 2008
Palins Turkey-intervju
Ibland överträffar verkligheten sannerligen dikten. Saturday Night Live (SNL) har haft några fantastiska inslag med Sarah Palin, både den riktiga och den som spelas av Tina Fey (se till exempel här).
Thanksgiving är nu på torsdag och här i USA är medierna fyllda med turkeys. Jag antar att de flesta av er sett denna kalkonintervju med Sarah Palin? Den skulle kunna vara direkt från SNL. Men den är verklig och har redan skapat en rik flora av roliga eller mindre roliga följdfilmer på YouTube.
Här är ett något mer barninriktat alternativ. Ganska kul.
Både reportern och fotografen måste ju ha sett vad som utspelade sig bakom Palins rygg. Undrar om hon kommer att ställa upp för någon mer intervju för det teamet.
Thanksgiving är nu på torsdag och här i USA är medierna fyllda med turkeys. Jag antar att de flesta av er sett denna kalkonintervju med Sarah Palin? Den skulle kunna vara direkt från SNL. Men den är verklig och har redan skapat en rik flora av roliga eller mindre roliga följdfilmer på YouTube.
Här är ett något mer barninriktat alternativ. Ganska kul.
Både reportern och fotografen måste ju ha sett vad som utspelade sig bakom Palins rygg. Undrar om hon kommer att ställa upp för någon mer intervju för det teamet.
lördag 22 november 2008
Shopping in the District
Vi stack iväg och shoppade i dag. World Market i Chevy Chase sålde ut svenska pepparkakor, julmust, pepparkakshus och glögg och det kunde vi naturligtvis inte motstå. Så vi tog Freestylen dit och handlade. Bensinen är ju billig igen, runt fyra spänn litern.
Julgran med snygga dekorationer.
Allt är klappat och klart. Bara tomten fattas.
Vi blev lite trötta till slut.
Julgran med snygga dekorationer.
Allt är klappat och klart. Bara tomten fattas.
Vi blev lite trötta till slut.torsdag 20 november 2008
Broccolirapport
Jo, jag vet. Jag är skyldig er en rappoprt från min amerikanska köksträdgård.
Det är en sorgerlig historia.
Men låt mig börja med det positiva: Vi fick runt 20 mogna och fina tomater från våra två plantor. Ungefär lika många åts upp av diverse djur. Men det är okej. Det bjuder jag på.
Basilikan: Satte rätt många. Alla utom en försvann i ogräs. Denna enda slutade växa när den var ungefär fyra centimeter. Inte så mycket att hänga i julgran eller ha i pastasåsen.
Broccolin: Kom igång rätt bra. Efter gallring hade jag runt 20 plantor som växte på och såg fina ut. Sedan anfölls de av hungriga insekter, som dessutom la ägg i dom. Hälften åts upp innan de hunnit sätta blommor. I stort sett alla andra är också angripna. Ett fåtal har utvecklat blomsterställningar (det där man äter), som dock är tämligen minimala. Inte så mycket att hänga i julgran eller göra soppa på.
Ingen höjdarsäsong för min köksträdgård alltså. Det är en smula pinsamt eftersom jag faktiskt har en bakgrund som professionell organisk-biologisk grönsaksodlare, med just broccoli och örter som specialitet. Visserligen bara i ett år (för 23 år sedan), men i alla fall.
Jag räknar med att komma igen nästa år. Då ska jag damma av en annan gammal specialitet: kålrabbi. Först måste jag dock ta reda på vad det heter på engelska. Coalrabbi? Just kidding. Det heter faktiskt... kohlrabi.
Not kidding.
Det är en sorgerlig historia.
Men låt mig börja med det positiva: Vi fick runt 20 mogna och fina tomater från våra två plantor. Ungefär lika många åts upp av diverse djur. Men det är okej. Det bjuder jag på.
Basilikan: Satte rätt många. Alla utom en försvann i ogräs. Denna enda slutade växa när den var ungefär fyra centimeter. Inte så mycket att hänga i julgran eller ha i pastasåsen.
Broccolin: Kom igång rätt bra. Efter gallring hade jag runt 20 plantor som växte på och såg fina ut. Sedan anfölls de av hungriga insekter, som dessutom la ägg i dom. Hälften åts upp innan de hunnit sätta blommor. I stort sett alla andra är också angripna. Ett fåtal har utvecklat blomsterställningar (det där man äter), som dock är tämligen minimala. Inte så mycket att hänga i julgran eller göra soppa på.
Ingen höjdarsäsong för min köksträdgård alltså. Det är en smula pinsamt eftersom jag faktiskt har en bakgrund som professionell organisk-biologisk grönsaksodlare, med just broccoli och örter som specialitet. Visserligen bara i ett år (för 23 år sedan), men i alla fall.
Jag räknar med att komma igen nästa år. Då ska jag damma av en annan gammal specialitet: kålrabbi. Först måste jag dock ta reda på vad det heter på engelska. Coalrabbi? Just kidding. Det heter faktiskt... kohlrabi.
Not kidding.
onsdag 19 november 2008
Det amerikanska överbeskyddet
Vackert i Appalacherna. Men stängt.
Jag stortrivs i USA, men ibland blir jag så trött på det här landet. Låt mig berätta om min lilla tripp till Appalacherna i går.
Det var kallt och klart när jag stack iväg tidigt på morgonen. Klockan 10 var jag framme vid Shenandoah National Park, där jag hade tänkt tillbringa ett par dagar. Vandring och reportageskrivande stod i min planeringskalender. Jag hade bokat in ett trevligt rum with a view på Skyland Resort, en enkelt hotell beläget på runt 1 000 meters höjd, mitt i nationalparken.
Här i USA är nationalparkerna rigoröst bevakade av så kallade Park Rangers eller nationalparks-polisen. De tar sig själva på största tänkbara allvar. Det kostar 15 bucks att köra in i Shenandoah. Man åker då längs den oerhört vackra Skyline Drive. Jag stannade vid betalbåset och var beredd att hala fram stålarna.
"Tyvärr, Skyline Drive är stängd due to bad weather" sa rangern.
Jag tittade mig omkring. Jo, visst kunde jag se en eller annan snöflinga, men bad weather? Himlen var ju klarblå. Jag frågade hur bad (illa) det egentligen var.
"Det har kommit uppemot en inch of snow (ungefär två centimeter) och det är rejält halt på en del ställen. Vi vill inte riskera något. Vi jobbar för att fixa det här. Ring om ett par timmar."
Jag stönade i mitt inre, men höll god min. Det är ingen idé att bråka med parkpolisen. Så jag undrade om man trots allt kunde vandra upp i nationalparken, t ex längs den berömda Appalachian Trail. Motvilligt sa rangern att det väl skulle gå bra men det var absolut inget han rekommenderade med tanke på vädret.
Jag tittade återigen på de få snökornen och på den klarblå himlen.
"Och du ska absolut inte gå söderut på trailen. Där är det brant och det kan vara väldigt halt. Du har väl en GPS-sändare fastsatt på skon? Det måste du ha när det är sådana här omständigheter."
Jag nickade lite vagt instämmande, körde iväg bilen några hundra meter och började vandra. Söderut.
Efter ett par timmars vandring hade jag kommit runt 500 meter högre upp i bergen, ungefär på 1 300 meters höjd. Utsikten var magnifik och vädret underbart. Ett tunt snötäcke och runt noll grader. Stigen var som en autostrada, några väldigt branta backar såg jag inte skymten av och överhuvudtaget var det som vilken skogspromenad som helst.
När jag kom mer igen hade de bestämt sig för att utrymma hela nationalparken. I kolonn. Som ur värsta krigszonen. Det var bara en vit flagga på frontbilen som saknades. Jag frågade några hur förhållandena var längre in i nationalparken.
"Hur bra som helst. Lite snö och kallt, men inga problem. Vi fattar inte varför de kör ut oss."
Jag gav upp alla mina planer på att ta mig in i nationalparken och gav mig istället iväg till den lilla historiska stan Luray. Så värst historisk var den väl inte, däremot finns det grymma grottor strax utanför stan som man får gå ner i mot en liten avgift på 19 dollar.
Det var det värt. Besöket kan rekommenderas.
I övrigt från Distriktet: Big Brother är frisk och kry och i skolan. Däremot är Syster Yster nedbäddad med feber och illamående.
måndag 17 november 2008
På återseende
Nu drar jag bort ett par dagar, till de vilda bergstrakterna borta i västra Virginia. Återkommer med rapport. Ha det himla bra, everyone.
söndag 16 november 2008
Mitt sämsta köp någonsin men pannkaks-succé
Jag borde väl ha fattat misstankar när ingen annan bjöd på den där skrivaren, men jag kände mig helt och hållet nöjd. Bara 50 dollar för en laserskrivare, med toner och allt. Ett fynd, helt enkelt.
"It's looks very 1900" sa polaren Pavel när jag kvitterade ut den. Beth och min hustru höll med. Hustrun trodde hon hade sett en liknande skrivare någonstans på sitt kontor, men att det modellen var utgången sedan länge och att det inte fanns några toners att köpa längre.
Mitt goda fyndhumör fick sig en törn. Men så illa kunde det väl i alla fall inte vara, tänkte jag.
Det var värre.
Sladden som ska sitta mellan datorn och skrivaren passade inte till min bärbara dator. Kontakten var utgången. Den porten har inte setts på någon dator under detta tusental. Också de installerings-skivor som var med i paketet visade sig vara värdelösa eftersom de är anpassade för operativsystem som folk knappt kommer ihåg namnet på längre.
Detta köp är sannolikt det sämsta jag gjort någonsin. Jag får trösta mig med att pengarna går till vår fattiga kommunala skola. Det var nämligen på lördagens stora välgörenhetsgala som jag gjorde detta antika fynd.
Jag kan också trösta mig med att mitt bidrag till auktionen blev en succé. Efter vild budgivning gick det för 90 bucks. Vad det var? Så här presenterades det i programmet:
"Evening with Peter and his Swedish pancakes
He will come to your home with his fry pans and ingredients and make his famous Swedish pancakes especially for you. As an exta bonus, he will give his secret recipe if you promise not to publish it. And as an extra.extra bonus, he will play Swedish songs on his guitar while you're eating this delicious dish served with Swedish preserve and whipped cream."
Jo, jag hade skrivit texten själv. Den vinnande familjen visade sig vara stora Sverigevänner och de avslöjade att deras favoritpannkakor serveras i Moderna Muséet restaurang, Stockholm.
Så nu blir det upp till bevis för the Swedish pancakemaker in the District...
"It's looks very 1900" sa polaren Pavel när jag kvitterade ut den. Beth och min hustru höll med. Hustrun trodde hon hade sett en liknande skrivare någonstans på sitt kontor, men att det modellen var utgången sedan länge och att det inte fanns några toners att köpa längre.
Mitt goda fyndhumör fick sig en törn. Men så illa kunde det väl i alla fall inte vara, tänkte jag.
Det var värre.
Sladden som ska sitta mellan datorn och skrivaren passade inte till min bärbara dator. Kontakten var utgången. Den porten har inte setts på någon dator under detta tusental. Också de installerings-skivor som var med i paketet visade sig vara värdelösa eftersom de är anpassade för operativsystem som folk knappt kommer ihåg namnet på längre.
Detta köp är sannolikt det sämsta jag gjort någonsin. Jag får trösta mig med att pengarna går till vår fattiga kommunala skola. Det var nämligen på lördagens stora välgörenhetsgala som jag gjorde detta antika fynd.
Jag kan också trösta mig med att mitt bidrag till auktionen blev en succé. Efter vild budgivning gick det för 90 bucks. Vad det var? Så här presenterades det i programmet:
"Evening with Peter and his Swedish pancakes
He will come to your home with his fry pans and ingredients and make his famous Swedish pancakes especially for you. As an exta bonus, he will give his secret recipe if you promise not to publish it. And as an extra.extra bonus, he will play Swedish songs on his guitar while you're eating this delicious dish served with Swedish preserve and whipped cream."
Jo, jag hade skrivit texten själv. Den vinnande familjen visade sig vara stora Sverigevänner och de avslöjade att deras favoritpannkakor serveras i Moderna Muséet restaurang, Stockholm.
Så nu blir det upp till bevis för the Swedish pancakemaker in the District...
lördag 15 november 2008
Sjuka dagar och brödbak i Distriktet
Nybakt amerikansk matbröd. Jättegott om jag får säga det själv. Big Brother har legat i sängen i tre dagar nu, rejält däckad av någon slags magåkomma. Stundtals har han haft det riktigt jobbigt och han har knappt ätit en bit mat under hela tiden. I morse kände han sig i alla fall lite bättre och just nu halvligger han i soffan här strax intill. Och aptiten är på väg tillbaka. Han har frågat efter mitt hembakta bröd, så nu har jag precis tagit ut det ur ugnen.
Jag har nämligen tagit tag i den där amerikanska brödbiten, efter en del tvekan. Jag har alltid bakat rätt mycket matbröd, är väl närmast att betrakta som periodare. Men här i USA har det tagit emot. Dels finns det ingen färsk jäst att få tag på. Bara torkat jästpulver. Och det är ju inte alls samma känsla. Som att baka med bakpulver i stort sett. Brrr.
Sedan har det amerikanska mjölet en helt annan beskaffenhet än det europeiska. Jag är lite osäker på vad som skiljer - är det glutenhalten? Eller proteinhalten? Eller selenhalten?
Hur som helst så är bakegenskaperna helt andra. Degen beter sig helt enkelt inte normalt. Den jäser ofta upp ofantligt och det är svårt att få den där goda tyngden i brödet. Eller så jäser den inte alls, vilket anatgligen beror på den där förbannade torrjästen.
Nu har jag i alla fall bakat ett tital gånger och börjar känna mig rätt trygg med the american way of baking. Tror att jag ska servera grabben en skiva nu.
Fört lite korta rapporter från Distriktet i övrigt:
- 20 grader varmt, fuktig och åska i natt.
- Big party i kväll . Dags för skolans årliga auktion enligt devisen fyll alla gästerna med öl och vin och de kommer generöst att öppna sina plånböcker och stödja vår skola.
- Capitals är i vinnarspåret. I går slog man New Jersey Devils hemma på Verizon Center.
- Toppmöte här i DC just nu. Ledare för de 20 ekonomiskt största länderna är på besök och halva stan är avstängd.
torsdag 13 november 2008
Deppig dag i Distriktet
Ingen höjdardag, denna torsdag. Morgonen började med att Big Brother mådde illa. Och sedan dess har han legat stadigt planterad i soffan, kallsvettig, febrig och stönande. Inget kul alls. Hoppas att det inte är något långvarigt.
Och när jag gick med de andra två till skolan började det regna. Därefter har det regnet fortsatt och fortsatt och fortsatt hela förmiddagen. Det ser ut att kunna pågå resten av dagen. Mörkt och trist. Eller "svenskt väder" som någon sa på skolgården.
Hustrun och jag var och tittade på filmen W (Oliver Stone) i går kväll. Den handlar, som ni säkert känner till, om George W Bush - numera en lam anka. Filmens huvudtema var Irak-kriget, eller rättare sagt tiden för beslutet om att gå in i Irak. Utifrån detta fick vi en inblick i W:s uppväxt och väg fram till att han valdes till president. Pappa Bush spelar en stor roll i filmen, liksom många av medarbetarna i början av 2000-talet (Powell, Rumsfeld, Rice m fl).
Utan att avslöja för mycket så är filmen inte så dräpande eller satirisk som jag hade väntat mig. Stone gör ett seriöst försök att ge en bakgrund och en förklaring till varför Bush agerat som han gjort som president. Förhållandet till pappan, en vilja till revanch och hans kristna uppvaknande är några saker som tas upp i filmen.
För den som är intresserad av nutidshistoria och av att få en något sånär sannolik (fast egentligen har jag ingen aning huruvida den är sannolik eller inte) inblick i hur det gick till i Situation Room där runt år 2002-03, kan "W" rekommenderas.
Den lär väl komma till Sverige inom kort (eller har den redan gjort det, rentav?).
Take care.
Och när jag gick med de andra två till skolan började det regna. Därefter har det regnet fortsatt och fortsatt och fortsatt hela förmiddagen. Det ser ut att kunna pågå resten av dagen. Mörkt och trist. Eller "svenskt väder" som någon sa på skolgården.
Hustrun och jag var och tittade på filmen W (Oliver Stone) i går kväll. Den handlar, som ni säkert känner till, om George W Bush - numera en lam anka. Filmens huvudtema var Irak-kriget, eller rättare sagt tiden för beslutet om att gå in i Irak. Utifrån detta fick vi en inblick i W:s uppväxt och väg fram till att han valdes till president. Pappa Bush spelar en stor roll i filmen, liksom många av medarbetarna i början av 2000-talet (Powell, Rumsfeld, Rice m fl).
Utan att avslöja för mycket så är filmen inte så dräpande eller satirisk som jag hade väntat mig. Stone gör ett seriöst försök att ge en bakgrund och en förklaring till varför Bush agerat som han gjort som president. Förhållandet till pappan, en vilja till revanch och hans kristna uppvaknande är några saker som tas upp i filmen.
För den som är intresserad av nutidshistoria och av att få en något sånär sannolik (fast egentligen har jag ingen aning huruvida den är sannolik eller inte) inblick i hur det gick till i Situation Room där runt år 2002-03, kan "W" rekommenderas.
Den lär väl komma till Sverige inom kort (eller har den redan gjort det, rentav?).
Take care.
onsdag 12 november 2008
Den sista färden för mig?
Jag planerar att sticka iväg till Appalacherna nästa vecka. Läs på min andra blogg, Amerika-reportage, om varför jag kanske aldrig kommer tillbaka.
tisdag 11 november 2008
Granparent's Day på Burke School
Lämpligt nog passade Big Brothers skola Burke på att ordna Grand Parent's Day precis när mormor och morfar är här och hälsar på. De tillbringade hela förmiddagen på skolan och fick bland annat se grabben uppträda med gitarr inför 350 personer. Coolt.
Mormor och morfar gav skolan med utomordentligt beröm godkänt. Särskilt gillade de den trevliga och inspirerande stämningen som är mellan eleverna och mellan eleverna och lärarna.
Morfar tog lite bilder, som jag publicerar med hans tillstånd:
Big Brother spelar tillsammans med klasskompisen Adam.
Storebror under lektion. Skåda hans koncentrerade och fokuserade blick. En blivande professor. Eller rockstjärna.
Big Brother med skolans rektor, David.
Mormor och morfar gav skolan med utomordentligt beröm godkänt. Särskilt gillade de den trevliga och inspirerande stämningen som är mellan eleverna och mellan eleverna och lärarna.
Morfar tog lite bilder, som jag publicerar med hans tillstånd:
Big Brother spelar tillsammans med klasskompisen Adam.
Storebror under lektion. Skåda hans koncentrerade och fokuserade blick. En blivande professor. Eller rockstjärna.
Big Brother med skolans rektor, David.måndag 10 november 2008
Nurse Joan kom tillbaka, allt är förlåtet
Den trogna läsaren av denna blogg känner väl till Nurse Joan. Hon var barnens skolsköterska och porträtterades bland annat här.
Hon slutade dock i augusti och ersattes av en ny. Yes! tänkte vi. För även om Nurse Joan var rätt trevlig och rentav log ibland, så var hon väldigt fyrkantig och direkt konstig när det gällde till exempel gällde vaccinationer. Jag ska inte trötta ut er med detaljer, men hon gav begreppet bokstavstrogen ett väldigt strängt ansikte.
Oavsett allt annat så måste den nya skolsyrran vara en kraftig förbättring, sa vi och gratulerade varandra för att vi skulle få slippa Nurse Joan.
Nu är vi beredda att ropa: Kom tillbaka, allt är förlåtet!
Den nya skolsköterskan, vars namn jag inte kommer att avslöja eftersom jag i så fall riskerar att bli stämd, är sannolikt en av de dummare människor jag någonsin träffat.
Jag har nu upprepade gånger lämnat in kopior på papper och intyg som på alla upptänkliga sätt visar att våra barn fått alla de vaccinationer de ska ha. Jag upprepar: Upprepade gånger.
Ändå fortsätter små trevliga hotbrev att komma från skolsköterskans kontor: "Har ni inte sett till att era barn fått den tredje sprutan mot Hepatit B inom kort så får ert barn inte komma till skolan." Eller: "Era barn är inte vaccinerat mot vattkoppor."
Det spelar liksom ingen roll om jag förklarar att om man haft vattkoppor så är man immun mot vattkoppor och alltså behöver man inget vaccin mot vattkoppor.
"Det står här att era barn inte är vaccinerat mot vattkoppor. Det måste det vara annars kan jag inte tillåta att barnet kommer till skolan."
"Men jag har ju intyg på att båda barnen haft vattkoppor. Och då är man immun mot vattkoppor. Alltså är det helt meningslöst att ta en spruta mot vattkoppor."
"Jag ser här att era barn har inte blivit vaccinerade mot vattkoppor"... osv, osv.
Ja, ni fattar. Det är som att tala med en vägg. Jag har nu lämnat kopior på kopior på kopior med intyg på alla sprutor våra kids fått, men fortfarande fattas det vaccinationer, enligt skolsyrran.
Nurse Joan må ha varit bokstavstroende. Men hon hade i alla fall något bättre koll på de mest grundläggande sakerna när det gäller vaccinationer.
Hon slutade dock i augusti och ersattes av en ny. Yes! tänkte vi. För även om Nurse Joan var rätt trevlig och rentav log ibland, så var hon väldigt fyrkantig och direkt konstig när det gällde till exempel gällde vaccinationer. Jag ska inte trötta ut er med detaljer, men hon gav begreppet bokstavstrogen ett väldigt strängt ansikte.
Oavsett allt annat så måste den nya skolsyrran vara en kraftig förbättring, sa vi och gratulerade varandra för att vi skulle få slippa Nurse Joan.
Nu är vi beredda att ropa: Kom tillbaka, allt är förlåtet!
Den nya skolsköterskan, vars namn jag inte kommer att avslöja eftersom jag i så fall riskerar att bli stämd, är sannolikt en av de dummare människor jag någonsin träffat.
Jag har nu upprepade gånger lämnat in kopior på papper och intyg som på alla upptänkliga sätt visar att våra barn fått alla de vaccinationer de ska ha. Jag upprepar: Upprepade gånger.
Ändå fortsätter små trevliga hotbrev att komma från skolsköterskans kontor: "Har ni inte sett till att era barn fått den tredje sprutan mot Hepatit B inom kort så får ert barn inte komma till skolan." Eller: "Era barn är inte vaccinerat mot vattkoppor."
Det spelar liksom ingen roll om jag förklarar att om man haft vattkoppor så är man immun mot vattkoppor och alltså behöver man inget vaccin mot vattkoppor.
"Det står här att era barn inte är vaccinerat mot vattkoppor. Det måste det vara annars kan jag inte tillåta att barnet kommer till skolan."
"Men jag har ju intyg på att båda barnen haft vattkoppor. Och då är man immun mot vattkoppor. Alltså är det helt meningslöst att ta en spruta mot vattkoppor."
"Jag ser här att era barn har inte blivit vaccinerade mot vattkoppor"... osv, osv.
Ja, ni fattar. Det är som att tala med en vägg. Jag har nu lämnat kopior på kopior på kopior med intyg på alla sprutor våra kids fått, men fortfarande fattas det vaccinationer, enligt skolsyrran.
Nurse Joan må ha varit bokstavstroende. Men hon hade i alla fall något bättre koll på de mest grundläggande sakerna när det gäller vaccinationer.
söndag 9 november 2008
Elfte plats för Atleterna
Kalmar FF vann som väntat Allsvenskan och mina grönsvarta hjältar hamnade till slut på elfte plats. För oss GAIS:are blev det en oväntat odramatisk avslutning på årets serie. För en gångs skull var det varken risk för nedflyttning eller chans till topplacering. Atleterna var i praktiken klara för en ny allsvensk säsong för ungefär fem omgångar sedan och de sista matcherna var tämligen ointressanta. Så följdrikigt har man spelat utan större motivation och resultaten har blivit därefter.
Hade klubben vunnit några av de här sista matcherna hade GAIS faktiskt kunnat ta en femteplats. Så tätt var det mellan femman och tolvan.
Hur som helst. I dag blev det förlust mot Solna AIK, (0-2) som därmed tog den där femteplatsen. Någon som min polare Martin rätt nöjt konstaterar i ett segermejl (han passar också på att förnedra mig ytterligare genom att påpeka hur mycket han tränar numera).
Jag får väl trösta mig med att GAIS åtminstone hamnade före Djurgården i sluttabellen.
Hade klubben vunnit några av de här sista matcherna hade GAIS faktiskt kunnat ta en femteplats. Så tätt var det mellan femman och tolvan.
Hur som helst. I dag blev det förlust mot Solna AIK, (0-2) som därmed tog den där femteplatsen. Någon som min polare Martin rätt nöjt konstaterar i ett segermejl (han passar också på att förnedra mig ytterligare genom att påpeka hur mycket han tränar numera).
Jag får väl trösta mig med att GAIS åtminstone hamnade före Djurgården i sluttabellen.
lördag 8 november 2008
De har landat
Mormor och morfar landade lyckligt på Dulles Airport i går eftermiddag och möttes av ett Washington med sol och sommartemperatur. Efter en trevlig middag utnyttjade hustrun och jag dom omedelbart som barnvakter och stack iväg på fest på egen hand.
I dag har vi ägnat oss åt långsam sightseeing i närområdet och bland annat ätit kanelbullar på House of Sweden. Det sympatiska vädret har hållit i sig och på det hela taget är det synd att klaga över någonting just nu...
Kärt besök.
Promenad i gassande sol i förmiddags.
Vi hade tänkt köpa cupcakes på cupcake-affären men avskräcktes av kön.
Höstfärger i Georgetown.
I dag har vi ägnat oss åt långsam sightseeing i närområdet och bland annat ätit kanelbullar på House of Sweden. Det sympatiska vädret har hållit i sig och på det hela taget är det synd att klaga över någonting just nu...
Kärt besök.
Promenad i gassande sol i förmiddags.
Vi hade tänkt köpa cupcakes på cupcake-affären men avskräcktes av kön.
Höstfärger i Georgetown.torsdag 6 november 2008
Nedräkningen har börjat
Nya avslöjanden om det egentliga valresultatet på min blogg Amerika-reportage. För vem kom egentligen på tredje plats i det amerikanska presidentvalet? Och fjärde? Och hur gick det för miljöpartiet? Och socialisterna?
Här i Distriktet har den stora nedräkningen börjat på allvar. I morgon eftermiddag kommer nämligen kidsens mormor och morfar och just nu tror jag knappt barnen tänkar på något annat. Det ska himla kul att ses - det har redan hunnit gå tre månader sedan sist. Då var det sommar i Halmstad. Nu är det höst, även om utetemperaturen här i DC för närvarande (klockan 10 på kvällen) håller behagliga 19 grader.
Jag kan meddela att Caps vann över Hurrikanerna från Carolina nu i kväll. Alexander Semin gjorde 3-2 med tio sekunder kvar och Big Brother skrek högt från sin fåtölj. Kul.
Annars är det fortfarande valresultatet som är på allas läppar. Obama fick till slut 93 procent av rösterna här i Distriktet och att träffa någon som röstat på McCain är inte särskilt lätt. Vår bekant Gerard har dock kommit ut som Mac-anhängare. Det väckte allmän förvåning i vänkretsen, eftersom han av allt att döma borde vara Obamian så det skriker om det: Svart, rätt fattig och väldigt trevlig...
I morgon får jag ta ett städsvep här så att huset är presentabelt när svärföräldrarna kommer. Dessutom ska jag försöka hinna med någon timme tennis på förmiddagen. Det ska visst bli drygt 20 grader och strålande sol.
Synd att klaga. Take care därborta i det mörka Sweden.
Här i Distriktet har den stora nedräkningen börjat på allvar. I morgon eftermiddag kommer nämligen kidsens mormor och morfar och just nu tror jag knappt barnen tänkar på något annat. Det ska himla kul att ses - det har redan hunnit gå tre månader sedan sist. Då var det sommar i Halmstad. Nu är det höst, även om utetemperaturen här i DC för närvarande (klockan 10 på kvällen) håller behagliga 19 grader.
Jag kan meddela att Caps vann över Hurrikanerna från Carolina nu i kväll. Alexander Semin gjorde 3-2 med tio sekunder kvar och Big Brother skrek högt från sin fåtölj. Kul.
Annars är det fortfarande valresultatet som är på allas läppar. Obama fick till slut 93 procent av rösterna här i Distriktet och att träffa någon som röstat på McCain är inte särskilt lätt. Vår bekant Gerard har dock kommit ut som Mac-anhängare. Det väckte allmän förvåning i vänkretsen, eftersom han av allt att döma borde vara Obamian så det skriker om det: Svart, rätt fattig och väldigt trevlig...
I morgon får jag ta ett städsvep här så att huset är presentabelt när svärföräldrarna kommer. Dessutom ska jag försöka hinna med någon timme tennis på förmiddagen. Det ska visst bli drygt 20 grader och strålande sol.
Synd att klaga. Take care därborta i det mörka Sweden.
onsdag 5 november 2008
Det egentliga valresultatet
Tror ni att gårdagens val bara handlade om att hitta en ny president i USA? Långt därifrån. På min blogg Amerika-reportage har jag grävt fram det egentliga valresultatet. Det handlar bland annat om flera bakslag för homosexuellas möjligheter att få gifta sig och att bli prövade som adoptivföräldrar.
I övrigt har dagen gått i val-komans tecken. Alla jag träffat under dagen har varit rejält trötta - men glada - efter att ha varit uppe sent för att lyssna på Obamas segertal. Det höll han efter midnatt amerikansk östkusttid.
Våra kompisar Marnie och Dennis hade ordnat ett election-party i går, som jag tyvärr inte kunde gå på. Uppmaningen var att komma som John McCain, Barack Obama eller någon av de andra figurerna i valkarusellen. Marnie visade bilder från kalaset. Hon själv var en skrämmande lik kopia av Palin. Men så hade också frisyren tagit en och en halv timme att fixa...
Själv hade jag nog gått dit som John McCain. "And I will tell you this, my friends. I'm a maverick. And Obama is a socialist". Eller som Joe the Plumper.
Slutligen vill jag passa på att tacka för alla gratulationer som ramlat in med anledningen av min 35-årsdag. Själv firar jag just nu med en kylskåpskall Cola samt lite Halloween-godis.
See ya! som Sarah brukar säga.
I övrigt har dagen gått i val-komans tecken. Alla jag träffat under dagen har varit rejält trötta - men glada - efter att ha varit uppe sent för att lyssna på Obamas segertal. Det höll han efter midnatt amerikansk östkusttid.
Våra kompisar Marnie och Dennis hade ordnat ett election-party i går, som jag tyvärr inte kunde gå på. Uppmaningen var att komma som John McCain, Barack Obama eller någon av de andra figurerna i valkarusellen. Marnie visade bilder från kalaset. Hon själv var en skrämmande lik kopia av Palin. Men så hade också frisyren tagit en och en halv timme att fixa...
Själv hade jag nog gått dit som John McCain. "And I will tell you this, my friends. I'm a maverick. And Obama is a socialist". Eller som Joe the Plumper.
Slutligen vill jag passa på att tacka för alla gratulationer som ramlat in med anledningen av min 35-årsdag. Själv firar jag just nu med en kylskåpskall Cola samt lite Halloween-godis.
See ya! som Sarah brukar säga.
tisdag 4 november 2008
Klart!
Läs om valet på Amerika-reportage. Bland annat en kanonfilm från M Street mitt i natten. Party! Karneval! Måste ses.
Nu över till viktigare saker. Caps är inne i en taskig trend. I natt, svensk tid, förlorade man mot Ottawa i over time (sudden death som det heter på svenska).
Och Redskins förlorade stort i förrgår. Det går åt skogen med DC-idrotten...
Nu över till viktigare saker. Caps är inne i en taskig trend. I natt, svensk tid, förlorade man mot Ottawa i over time (sudden death som det heter på svenska).
Och Redskins förlorade stort i förrgår. Det går åt skogen med DC-idrotten...
Regn över valet
Det har regnat hela eftermiddagen här i Distriktet och på nyhetskanalerna analyserar de om hur vädret påverkar valdeltagande och röstfördelning. Är demokrater eller republikaner mest väderkänsliga? Spänningen är olidlig.
Jag och delar av barnaskaran vinkade till TV 4:s ankare Anna Lindmarker genom fönstren på House of Sweden för en halvtimme sedan. Hon vinkade snällt tillbaka och log glatt och var lite senare med direkt i deras nyhetssändning. Jag tipsade kidsen att de kunde hoppa lite bakom henne för att på så sätt komma med i svensk TV, men jag vet inte om de kom i bild. Någon som sett några lintottar bakom Anna back home?
I dag hade Big Brother ingen idrott, eftersom gymnastikssalen i skolan var förvandlad till vallokal. Vi tittade in för att se hur själva röstproceduren går till. Den var rätt lik den vi har i Sverige. Först går man fram för att få sin rösträtt bekräftad, sedan vidare till valbåsen och slutligen lägger man sin röst vid en tredje station. Men de där valrutinerna ser helt olika ut i olika delstater.
Nu inleds snart den riktiga valvakan här. Men först ska vi gå och käka hamburgare på Johnny Rockets.
Jag och delar av barnaskaran vinkade till TV 4:s ankare Anna Lindmarker genom fönstren på House of Sweden för en halvtimme sedan. Hon vinkade snällt tillbaka och log glatt och var lite senare med direkt i deras nyhetssändning. Jag tipsade kidsen att de kunde hoppa lite bakom henne för att på så sätt komma med i svensk TV, men jag vet inte om de kom i bild. Någon som sett några lintottar bakom Anna back home?
I dag hade Big Brother ingen idrott, eftersom gymnastikssalen i skolan var förvandlad till vallokal. Vi tittade in för att se hur själva röstproceduren går till. Den var rätt lik den vi har i Sverige. Först går man fram för att få sin rösträtt bekräftad, sedan vidare till valbåsen och slutligen lägger man sin röst vid en tredje station. Men de där valrutinerna ser helt olika ut i olika delstater.
Nu inleds snart den riktiga valvakan här. Men först ska vi gå och käka hamburgare på Johnny Rockets.
Nytt om valet
Här handlar allt om valet denna tisdag. Det faktum att Caps möter Ottawa Senators i kväll verkar ingen bry sig om. Läs mer om valet på min andra blogg, Amerika-reportage. Nya bilder, ny text!
Fast jag vet redan vem som vinner. Ralph Nader. Inte.
Det är gott om svenskar på besök. I morse gick Bob och jag en morgonpromenad förbi House of Sweden och kunde konstatera att TV 4 byggt upp en hel studio där. Sveriges Radio har gjort detsamma strax här intill. Sveriges Television sänder från downtown någonstans. Och de stora tidningarna har också sänt ut folk förstås.
Överhuvudtaget är det väldigt mycker journalister här i DC just nu. Redan i morse var det ett par TV-bolag här utanför på gatan med kameror och mikrofoner. Runt hörnet ligger nämligen en vallokal och det var köer här redan vid 6.30.
Fast jag vet redan vem som vinner. Ralph Nader. Inte.
Det är gott om svenskar på besök. I morse gick Bob och jag en morgonpromenad förbi House of Sweden och kunde konstatera att TV 4 byggt upp en hel studio där. Sveriges Radio har gjort detsamma strax här intill. Sveriges Television sänder från downtown någonstans. Och de stora tidningarna har också sänt ut folk förstås.
Överhuvudtaget är det väldigt mycker journalister här i DC just nu. Redan i morse var det ett par TV-bolag här utanför på gatan med kameror och mikrofoner. Runt hörnet ligger nämligen en vallokal och det var köer här redan vid 6.30.
måndag 3 november 2008
Happy voting
Bara timmar kvar nu. Världens mest omtalade val inleds i morgon förmiddag och redan på kvällen, amerikansk östkusttid, kan det i praktiken vara avgjort. Detta förutsatt att en av kandidaterna tar de swingstater som ligger i den första tidszonen. Bland annat Virginia, på andra sidan floden härborta.
Jag tog en joggingtur över Memorial Bridge i morse för att känna på stämningen och valtemperaturen i denna delstat. Kunde dock inte känna någon större skillnad jämfört med DC-sidan av bron. Jag blev ungefär lika svettig och andfådd därborta.
Vem som vinner valet här i Distriktet råder det inga tvivel om. Frågan är bara om Obama kommer att få över 80 procent av rösterna. Eller rentav 95 procent, som en opinionsundersökning indikerade för några veckor sedan...
Jag tog en joggingtur över Memorial Bridge i morse för att känna på stämningen och valtemperaturen i denna delstat. Kunde dock inte känna någon större skillnad jämfört med DC-sidan av bron. Jag blev ungefär lika svettig och andfådd därborta.
Vem som vinner valet här i Distriktet råder det inga tvivel om. Frågan är bara om Obama kommer att få över 80 procent av rösterna. Eller rentav 95 procent, som en opinionsundersökning indikerade för några veckor sedan...
söndag 2 november 2008
"Han är ju rolig, ju"
Utflykt i morse längs Potomac River.
Syster Yster i höstskrud. Ärret ovanför ena ögat är en tatuering. Ett minne från Halloween.Tittade på Saturday Night Live sent i går kväll och vem dök upp som gäst om inte John McCain. Ett billigt publikfriande trick för att värva röster i sista skälvande dagarna av presidentkampanjen? Förvisso. Men bortsett från det kunde jag återigen konstatera att McCain faktiskt är genuint rolig. Han drev friskt med sig själv, hade en varm ironisk ton och en och annan träffsäker och dräpande replik som satt klockrent.
Återigen konstatera? Jo, jag hörde honom vara rolig för någon månad sedan is amband med något välgörenhetsjippo. Även då kändes han plötsligt som en riktigt trevlig kille.
Så jag tänkte att varför i helskotta använder han sig inte av den här positiva, varma och rätt sympatiska McCain-sida i sin kampanj? Istället har han fyllt kampanjen med en massa negativt skitsnack om sin motståndare, gjort miner under debatterna med Obama, valt en populistisk och djupt konservativ VP-kandidat och totalt saknat linje och stringens i sin egen framtoning och kampanjstrategi.
Svaret är kanske att han omgivit sig av urusla rådgivare och strateger. Vilket naturligtvis är bra för alla som tycker att USA behöver en demokratisk president efter åtta katastrofala år med en republikan i Vita Huset.
Rapporter i övrigt:
Återigen konstatera? Jo, jag hörde honom vara rolig för någon månad sedan is amband med något välgörenhetsjippo. Även då kändes han plötsligt som en riktigt trevlig kille.
Så jag tänkte att varför i helskotta använder han sig inte av den här positiva, varma och rätt sympatiska McCain-sida i sin kampanj? Istället har han fyllt kampanjen med en massa negativt skitsnack om sin motståndare, gjort miner under debatterna med Obama, valt en populistisk och djupt konservativ VP-kandidat och totalt saknat linje och stringens i sin egen framtoning och kampanjstrategi.
Svaret är kanske att han omgivit sig av urusla rådgivare och strateger. Vilket naturligtvis är bra för alla som tycker att USA behöver en demokratisk president efter åtta katastrofala år med en republikan i Vita Huset.
Rapporter i övrigt:
- Vädret har skärpt sig. Uppemot 20 grader ett par dagar i rad nu. Värmen ska visst fortsätta.
- I morse tog jag och ett gäng kids en cykeltur längs floden i jakt på the Baldheaded Eagle, som jag fortfarande inte sett i vilt tillstånd. Förgäves. Men trevligt att komma ut i naturen.
- Lördagen ägnade jag bland annat åt att springa bort lite av Halloween-godiset. tolv kilometer. Jag var helt slut.
- GAIS vann enkelt över Ljungskile med 3-0 på Starke Arvids Arena, vilken har ett namn fullt i klass med Örjans Vall. Atleternas sista match går hemma på Ullevi på söndag, mot Solna AIK.
- Kalmar FF verkar i praktiken ha säkrat guldet efter storsegerns mot Norrköpingskmaraterna i dag.
- Sporten i DC lämnar en del övrigt att önska. Caps förlorade mot Buffalo med 0-5. I dag förlorade basketgänget Wizards mot Detroit. Baseball-laget Nationals var ett skämt tidigare i år och var inte ens nära att nå slutspelet. Och normalt det enda stabila storlaget här, DC United (soccer) missade play offs för första gången på många år. Redskins, amerikansk fotboll, har dock inlett hyfsat och har några raka segrar bakom sig. Spelar mot Pittsburgh Steelers i morgon, måndag.
Take care over there.
lördag 1 november 2008
Bildrep från Happy Halloween
En ballongmänniska dök upp på skolgården...
... det var ju Lillebrors lärare, Mrs Bailey.
Syster Yster och några av hennes klasskompisar.
Victoria var Batwoman.
Min kompis Mark var mer lik en trollkarl än någonsin.
Min bibliotekschef Karen förvandlad till älg. 
Donna var utklädd till... ja...något.
Snygging.
Lova med lillasyster och kompisar.
Little Brother funderade på nästa drag.
Bob och Val diskuterade väsentligheter.
Big Brother såg så här trevlig ut i skolan i fredags.
Kvällens "trick or treat" inleddes. Här är delar av vårt gäng.
Bloggaren är ute på kvällspromenad i Georgetown.
Obama-pumpa.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)